”Vad du redan kan är inte relevant”
Hur är det att arbeta som läkare i krig eller konfliktområden? Sjukhusläkaren har tillsammans med Läkare Utan Gränser frågat nio läkare från några av de största pågående konflikterna. Här är deras vittnesmål.
…
ZARUDINII OLEH, UKRAINA
8 juni 2024: ”Det första man måste göra är att övervinna rädslan, eftersom civila läkare ofta är rädda. Vi har många läkare som är rädda, och de som hamnat i krigszonen upplever rädsla och arbetar ofta i bakre områden. Om du vill arbeta nära fronten måste du övervinna rädslan och arbeta i ett team. Det är allt, teamwork och att övervinna rädsla. Vad du redan kan är inte relevant.”
”Vi arbetar dygnet runt, sju dagar i veckan. Vi vilar när vi kan, äter lunch, tittar på fotboll. När det finns jobb att göra, går vi direkt och börjar arbeta. Det kan vara klockan nio på morgonen, vid lunch, på kvällen eller mitt i natten. Annars vilar vi som alla andra normala människor. Vi äter lunch, dricker te eller kaffe, tittar på tv, någon läser en bok, pratar med sina nära och kära. Men jobbet är alltid redo att starta.”
SOHAIB SAFI, GAZA
27 augusti 2024: ”Att leva och arbeta i en konfliktzon har påverkat mig djupt, både personligt och professionellt. Det mest plågsamma beslutet jag någonsin har behövt fatta var att evakuera min fru och dotter till Egypten. Det slet mig itu, men jag visste att det var det enda sättet att erbjuda min dotter en chans till ett säkrare och mer normalt liv. När de nu är utom omedelbar fara, är tomheten efter dem en konstant, värkande påminnelse om de uppoffringar som denna situation kräver. Väl hemma stannade jag med mina föräldrar och flyttade dem från en plats till en annan, efter evakueringsordrar som aldrig verkar sluta komma. Rädslan för att förlora dem till detta våld väger tungt på mig, men jag har inget annat val än att fortsätta. Som senior på vårdinrättningen där jag arbetar balanserar jag hela tiden behovet av att hitta rätt medicinska aktiviteter och projekt för att rädda liv med det lika trängande behovet av att skydda mina egna föräldrar. Det här är utan tvekan den mest utmanande position någon någonsin kan vara i. Levnadsvillkoren är hårda och oförlåtande, men ansvaret att stödja mitt samhälle och att finnas där för de som inte har någon annan, driver mig framåt. Det är en svår och smärtsam verklighet, men det är en jag måste möta varje dag.”
”För några månader sedan skrev jag det här, om en barnpatient som jag aldrig kommer att glömma; En kall dag i november arbetade jag på akutmottagningen på Al Aqsa-sjukhuset. Det var alltid bombningar och skador och vi var alltid i beredskap. En incident med många döda inträffade och dödsoffer fanns bokstavligen överallt i akutrummet. Jag såg två flickor sitta bredvid varandra på marken, den ena hade redan förlorat en arm och såg ut som att hon var på väg att förlora den andra. Jag började hjälpa den andra flickan, som hade svårigheter att andas. En sjuksköterska och jag började återuppliva henne och jag försökte leta efter skadestället men kunde inte hitta det. När jag vände på henne såg jag hur hennes lungor rörde sig från ryggen, en förödande skada på bröstkorgen. Jag blev överväldigad av skadans svårighetsgrad. Jag skyndade in med henne till operationsavdelningen. Läkarna gjorde vad de kunde, men allt de kunde göra var att försöka skölja den öppna bröstkorgen och stänga såret med gasväv. Efter operationen stannade hon på intensiven och jag stannade bredvid henne. Jag ville att hon skulle överleva; hon var åtta år gammal. Hon hade en liten kropp och ett oskyldigt ansikte. Tidigt på morgonen dog hon. Hon kunde ha överlevt med bättre resurser; en mer specialiserad kirurg och bättre utrustning. Hon dog och flickan bredvid henne överlevde. De var systrar.”
ISRA JAMAL SUWAD, VÄSTBANKEN
6 augusti 2024: ”De flesta patienter med kroniska sjukdomar som vi möter har slutat följa upp med sina läkare och slutat ta medicin på grund av svårigheter med tillgång till vård. Också på grund av ekonomiska problem sedan oktober förra året, de vägrar göra labbtest vad det än kostar. De säger att de knappt har råd med mat; mediciner och labbtester är nu en lyx.”
”Jag var i en konsultation med en mamma till en sju månader gammal bebis. Medan jag pratade om att börja med fast föda som vanligt, nämnde jag typer av grönsaker och frukter som hon kan börja med. Jag undrade varför hon var tyst och ledsen, så jag frågade om hon är rädd för att barnet skulle börja äta fast eller om det är hennes första barn. Hon berättade för mig att det är hennes femte barn, men att jag nämnde typer av mat som hon inte har råd med sedan krigets början; Hon har knappt råd med olja och ris hemma.”
AIDA HASSOUNA, LIBANON
30 augusti 2024: ”När bombningen avbryter en konsultation här i södra Libanon skämtar jag med mina patienter om att vi är vana vid det nu. När vi hör en hög smäll från flygplanet som spränger ljudvallen väntar vi bara på den andra smällen, sedan fortsätter vi. Vi ser hur våra patienter har tvingats på flykt. I det månadslånga kriget 2006 var jag fördriven i en vecka. Jag fick en glimt av deras lidande. Men det var bara en vecka och jag hade mitt jobb på sjukhuset att gå tillbaka till. Våra patienter har förlorat sitt uppehälle, hem och till och med sitt hopp. Deras mentala hälsa är i spillror. Nu när de kommer in i den elfte månaden av upptrappningar, utan något slut i sikte, lever de i limbo. Som läkare sträcker sig min roll bortom att förskriva medicin. Som människa försöker jag ge stöd till våra patienter så att de kan fortsätta sin dag med lite energi.”
KHADIJA ISMAIL, SUDAN
20 augusti 2024: ”Vi står framför allt inför många utmaningar. Kriget har påverkat hela befolkningen och begränsat tillgången till både mat och läkemedel. När vi nu går in i regnperioden i Sudan har vi högsäsong av malaria och näringsbrist och vi har många fall av undernäring. Vi märker under denna period att även antalet undernärda gravida kvinnor ökar. Patienterna står också inför utmaningar att nå till vårdinrättningar eftersom vissa av dem bor i mycket avlägsna områden. Även när det gäller tillgång till vägarna är det svårt att ta patienterna omedelbart till sjukhuset, särskilt under regnperioden. Här står vi inför många utmaningar att ge medicinsk vård och vårdkvalitet på vård till patienterna, särskilt när det gäller medicinering. Att få läkemedelsleveranser via Tchad har varit en utmaning och under de senaste tre veckorna har vi ställts inför många problem och enorm brist på mediciner.”
MOHAMMAD ABU MUGHAISEB, GAZA
15 juli 2024: ”Jag har aldrig sett så många döda som idag. Varje hörn på sjukhuset var upptaget. Varje utrymme ockuperades av skadade eller döda kroppar och personalen arbetade mycket hårt för att rädda liv. Både intensivvårdsavdelningen och operationssalarna var fullbelagda. Vår narkosläkare gick för att hjälpa till på akuten och upptäckte då att hans familj var bland de skadade. Han förlorade sin brorson och hans döttrar skadades. Medan vår personal arbetade och försökte rädda patienter, fick de veta”
PATRICK MAXIME, PORT-AU-PRINCE, HAITI
29 augusti 2024: ”Att vara läkare i områden som Carrefour är både utmanande och givande. Området är isolerat, med begränsad tillgång till sjukvård, särskilt på grund av frånvaron av statligt stöd. Otryggheten och våldet i regionen gör det ännu svårare att ge vård och i mitt arbete stöter jag på en rad svårigheter, särskilt relaterade till säkerhetssituationen. Att resa till jobbet är ofta farligt på grund av sammandrabbningar mellan väpnade grupper och polisen. Det pågående våldet och otryggheten påverkar mig djupt, både professionellt och personligt. Det ständiga hotet mot säkerheten, synen av beväpnade grupper och de frekventa mötena med traumaoffer är mentalt utmattande. Men mitt engagemang för att hjälpa de behövande och min passion för medicin håller mig igång.”
MYCHAYLO VASYLIOVYCH, UKRAINA
7 juni 2024: ”Att arbeta i en stridszon är en kombination av känslomässig stress och professionell uthållighet. För en kirurg är det avgörande att förbli lugn och fokuserad eftersom varje minut kan avgöra ödet för en skadad soldats liv. Sådant arbete kräver snabb anpassning till nödsituationer. Jag var inte helt förberedd på kriget, även om jag förutsåg Rysslands eventuella aggression mot Ukraina. Som specialistkirurg utbildad vid Bogomolets National Medical University i Kiev och med över 20 års erfarenhet av undervisning i kirurgi vid Ivano-Frankivsk National Medical University, inklusive militär medicinsk kirurgi, kände jag mig beredd att hantera alla typer av stridsskador.”
MOHAMMAD BASHIR, SYDSUDAN
31 augusti 2024: ”Många av våra patienter är återvändare som tvingats fly tillbaka från Sudan. Många sudaneser har också tagit sig in i Sydsudan efter att kriget bröt ut i april 2023. De patienter som vi tar emot som är internflyktingar eller återvändare delar samma berättelser om förluster och osäkerhet om framtiden, men håller också fast vid hoppet om att fred och stabilitet ska återställas i både Sudan och Sydsudan. Att arbeta med Läkare Utan Gränser för att hjälpa samhällen i nöd och samtidigt bära smärtan och bördan av vad som händer i mitt hemland Sudan ger mig motstridiga känslor av hjälplöshet när det gäller lidandet i Sudan och det goda jag fortfarande kan göra för människor i nöd någon annanstans. Vi lever i en svår tid där kriser skapade av både människan och naturen ökar världen över men vi har för liten kapacitet för att ta itu med dem alla. Jag önskar att krisen i Sudan inte glöms bort av världen.”
