T.v. Den anatomiska dissektionen hos PO Medica i Sparsör var ett populärt och lärorikt inslag under tiodagarsbesöket. T.h. Dickson Bandoh, färdig neurokirurg nästa år, tillsammans med neurokirurgen Mabel Banson, båda från Ghana.
Utbildningsresor, online-kurser och samarbete via WhatsApp. Och tiodagarsbesök från Nigeria och Ghana i somras. Samarbetet mellan svenska och afrikanska neurokirurger är numera väl etablerat och sprider sig till fler länder; något som gläder initiativtagaren Magnus Tisell.
– Vi har så mycket att lära av varandra, säger han.
2017 startade Svensk Neurokirurgisk Förening ett långsiktigt samarbete med Nigeria och Ghana. Syftet var att utbilda och förbättra den befintliga verksamheten, samt att bidra med adekvat utrustning. Sedan dess har mycket hänt, trots pandemin.
– Vi har gjort tre ”missions”, i form av utbildningsresor, säger Magnus Tisell, ordförande i Swedish African Neurosurgery Collaboration (SANC).
Hittills har 13 personer från Lund, Uppsala, Stockholm och Göteborg rest till Nigeria, Ghana och Liberia. Det handlar om läkare och sköterskor, alla engagerade i SANC, men som aldrig jobbar ihop annars.
– Utbildningsresorna har gjorts efter att vi fått invitationer med specialuppdrag från de afrikanska länderna; typ ”nu vill vi ha hjälp med detta”. Då gäller det att hitta rätt personer som kan uppfylla deras önskemål; något vi lyckats bra med. Väldigt många duktiga, erfarna personer har sökt sig till SANC. Det svåra är faktiskt att välja ut vilka som ska få åka!
Det senaste året har mycket tid också ägnats åt planering av en tio dagar lång vistelse i Sverige. Besöket inleddes på Sparsörs dissektionslaboratorium utanför Borås. Sju läkare från Ghana och Nigeria, varav flera utbildade neurokirurger, arbetade ihop två och två med svenska blivande ST-läkare under ledning av professor Mikael Svensson från Karolinska Universitetssjukhuset.
Gruppen for sedan vidare till Stockholm för att lyssna på föredrag om neurokirurgisk utbildning i Ghana, Nigeria, Malawi och Egypten, ur både nordisk och afrikansk synvinkel. Det medicintekniska företaget Elekta besöktes, där en strålkniv demonstrerades; något som var mycket uppskattat. Lite sightseeing och nationaldagsfirande hanns också med, innan gruppen delades upp på de tre universitetssjukhusen Karolinska, Uppsala och Sahlgrenska.
– Där fick de se operationer, ronder, multidisciplinära konferenser, jourarbete och interaktiv studentutbildning. Och inte minst umgås på kvällarna, för den sociala biten är jätteviktig, säger Magnus Tisell.
Pandemin omöjliggjorde tyvärr resor. I stället ordnade SANC onlinekurser för afrikanska läkare och sköterskor med ämnen som de önskade förkovra sig i. Föreläsarna kom från såväl Afrika som Sverige, Norge och England.
– Svenska läkare som gjorde sin ST, fick gå samma kurs, säger Magnus Tisell och tillägger att en online-kurs gick så bra att den senare exporterades till Etiopien.
Överlag ser han många ljuspunkter. Enugo Teaching Hospital, i Nigeria, som han besökte för första gången 2017, har genomgått en radikal förbättring sedan dess.
– Operationssalen har byggts om, vilket gjort att verksamheten blommat upp. Tidigare fanns där bara fem ST-läkare; nu är de nio.
SANC har nyligen bjudits in att delta i en utbildningsinsats i Liberia; ett land med en enda neurokirurg. Landet är fattigt och har lidit svårt under ett långt inbördeskrig.
– Ghana, vars sjukvård är bättre organiserad och mera resursstark, planerar redan nu att skicka en neurokirurg dit för att hjälpa till. Ett team med läkare från fyra olika länder, Gambia, Liberia, Nigeria och Sverige, är med i samma nätverk. Vi har mycket kontakt bland annat via WhatsApp och skickar frågor till varandra. SANC fungerar där som en katalysator.
Utbytet med Ghana och Nigeria betyder mycket också för de svenska neurokirurgerna. För vissa kan det bli en personlig utmaning att operera komplicerade fall under enkla förhållanden.
– Vi får se andra saker, exempelvis patienter med missbildningar i huvudet. Sådant är vi inte vana vid här hemma. Vi stöter också på sällsynta diagnoser som tuberkulos i hjärnan; något som vi kan ha nytta av i Sverige när vi jobbar med flyktingar, säger Magnus Tisell.
Han hoppas få till stånd en interaktiv utbildning för all afrikansk sjukvårdspersonal.
– Vad bör nyanställda läkare och sköterskor kunna? Det vore bra att ha en sådan utbildning i stället för att bara dela ut ett häfte. Men det handlar om att hitta rätt personer. Nu är det WhatsApp som gäller i olika grupper. Allt får inte bygga på oss, säger Magnus Tisell, som hoppas mycket på de ”yngre doktorerna”. De har det globala perspektivet!
Det svåraste arbetet för SANC är att bidra med adekvat utrustning. Ofta uppstår problem vid gränsen. Därför är Magnus Tisell glad över att han kunde skicka med deltagarna ”lite grejor” när de lämnade Sverige, exempelvis ett portabelt mikroskop, borrdelar, mikroinstrument och övervakningsutrustning.
Vad tror du tiodagarsbesöket betytt för deltagarna?
– Att de blir sedda och får andra kontaktytor är viktigt. Ibland kan ganska enkla saker göra stor skillnad. Det är ingen mening med att vi åker ner och bara opererar och sedan åker hem igen. Vi måste vara tillsammans för att lära av varandra.
SANC håller redan på att planera för nästa event; en spinalkurs i höst som ska hållas i Nigeria. Online-samarbetet ska också utvecklas framöver. Förhoppningsvis kommer flera yrkeskategorier att delta i olika missions, exempelvis arbetsterapeuter och ingenjörer, som det också finns ett stort behov av.
Själv är Magnus Tisell förstås nöjd och glad över besöket.
– Det har varit jättekul. Arbetet med SANC ger mig så mycket; jag lär mig massvis. Det här är min grej, säger han.