Underkänt blev nytändning i Uppsala
När Universitetskanslerämbetet granskade landets läkarutbildningar 2014 fick tre av utbildningarna underkänt på punkten ”bristande förmåga till lagarbete och samverkan med andra yrkesgrupper inom vård och omsorg”. Sedan dess har mycket hänt på läkarutbildningen i Uppsala.
Det var läkarutbildningarna i Uppsala, Göteborg och Umeå som enligt Universitetskanslerämbetet inte ansågs vara tillräckligt bra på att lära läkar- och sjuksköterskestudenter kommunicera och samarbeta redan under utbildningen. I Uppsala var problemet känt, men man hade inte hunnit tillräckligt långt innan utvärderingen. Nu har man lagt i flera växlar och nått längre.
– Egentligen hade vi börjat litegrann redan innan, vi var igång med en del av simulatorträningen. Men i och med utvärderingen satte vi igång ett mer omfattande arbete och inkluderade alla vårdrelaterade utbildningar, säger Mia Colliander, utbildningssamordnare för läkarprogrammet i Uppsala.
I dag ingår två obligatoriska simuleringstillfällen i läkar- och sjuksköterskeutbildningarna. Dessutom ska en klinisk utbildningsavdelning öppnas i januari. Det finns också ett interprofessionellt ledningsråd, IPL, där alla vårdinriktade program på den medicinska fakulteten deltar, även till exempel logoped- och fysioterapeutprogrammen
Simuleringstillfällena med en docka som patient är dock grundstenen i arbetet.
– Man tränar kommunikation och ledarskap. Ser man på vad som orsakar vårdskador ligger ofta bristande kommunikation bakom. Här får studenterna träna på hur man arbetar tillsammans när det händer något oväntat. Det är ju inte bara på akuten som det händer akuta saker, säger Mia Colliander.
Det som tränas under simuleringstillfällena är förutom det rent medicinska vad som kallas Crew Resource Management, CRM. Det handlar om kommunikation och ledarskap. Vem är ledare och vem bestämmer? Kommunikationen ska ske enligt Closed Loop, exempelvis att den som blivit tillsagd att hämta något också återrapporterar ”jag har hämtat xx” för att undvika missförstånd.
– Det viktigaste är en debriefing efteråt, när scenariot är klar. Det är ett strukturerat genomtänkt samtal där man går igenom vad det var man gjorde, rent medicinskt förstås, men också hur man samarbetade och vad man lärt sig.
När simuleringsövningarna infördes låg de placerade i slutet av utbildningen för både läkar- och sjuksköterskestudenterna. När ett andra tillfälle införts ligger det i termin fyra för sjuksköterskeutbildningen och i termin nio för läkarstudenterna.
– ”Varför har vi inte fått göra det här tidigare” var faktiskt det vanligaste omdömet av studenterna när vi införde simuleringstillfällena. Därför la vi in ett till tillfälle tidigare, säger Mia Colliander.
Att få ihop en bättre samverkan mellan utbildningsprogrammen har varit krävande schemamässig. Ett simuleringstillfälle på en halvdag för 3 läkar- och 3 sjuksköterskestudenter blir många tillfällen där det inte kan ligga en annan obligatorisk föreläsning samtidigt på något av programmen.
– Man måste ha en närhet mellan programmen. Vi finns under olika institutioner, och sitter därmed nära varandra och det underlättar mycket. Det är mycket logistik och schemaläggning, men vi har ett mycket bra samarbete.
Vilka effekter ger det här när studenterna kommer ut i vården?
– Att man under utbildningen fått kunskap om hur den andra yrkesgruppen arbetar. Men också bara det att de möts under utbildningen eftersom de ska jobba tätt tillsammans sedan. Man lär sig också att det är frågan om olika kompetenser inom sjukvården. Sjuksköterskor har ju ansvar för omvårdnaden där läkaren inte har ansvar. Att man har förståelse och respekt för varandras olika yrken och arbetsuppgifter
