Nyhetsarkiv

Tyvärr skalades även patienten bort…

Samtidigt med symposiet tågar en kvinna i yngre medelåldern in på en avdelning på ett av våra större universitetssjukhus. Hon skall opereras nästföljande dag. I strid ström upptas förmiddagen av träff med sekreteraren, köksan, sjuksköterskan med elev, sjukgymnast, inskrivande läkare och slutligen visar undersköterskan till salen. Det blir en fyrbäddsal. På salen finns redan två äldre män och så hon och ytterligare en kvinna, enda avskildheten sker via ett draperi.– Blandad sal skyndar på mobiliseringen av gubbarna säger undersköterskan hutigt med glimten i ögat.

Klockan 12 tycks det mesta vara klart och då vill vår patient åka hem och tillbringa resten av dagen med sina barn och dessutom vill hon inte sova med två ”gubbar” på salen.

Men någon hemresa blir det inte, hon måste narkosbedömas. Kanske man kan göra detta per telefon frågar kvinnan? Nej det går inte. Klockan halv fem kommer den vänliga narkosläkaren och ställer några frågor om allergi, klottrar ner lite premedicinering på ett papper och går ut.

Många hade behövt lyssna till SFMU:s symposium. Sjukhuset som beskrivs ovan har gjort sig känt som ett mönstersjukhus avseende processtänkande och kvalitetsutvecklingsarbete.

Sjukhusledningen har jobbat med balanserade styrkort och simulerat processindustrier enligt Lean-modell hämtad från bilindustrin. Genom att klippa snören och lägga lego har man lärt sig skala bort allt onödigt som t.ex. rätten till en egen vrå och kunskapen att det faktiskt finns två kön.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2021-01

Prenumerera