Tuffa och kloka prioriteringar i kris kräver ett medicinskt ledarskap

Frågan diskuterades av en namnkunnig panel i Almedalen under ledning av moderator Hanna Kataoka, överläkare på Sahlgrenska universitetssjukhuset och andre vice ordförande i Läkarförbundet.

Seminariet inleddes av Veronica Snoder, chefläkare med beredskapsansvar i Region Gotland (Här kan du läsa en längre intervju: Gotland rustar för framtiden).

– Vi befinner oss i allra högsta grad i kris redan nu med exempelvis krig i Ukraina, störningar i våra IT-och journalsystem. Vi har också tagit oss igenom pandemin som lärde oss vad det innebar att inte ha fungerande beredskapslager. Vi tvingades också besluta om vilken vård som inte kunde anstå. Alla störningar i sjukvården får medicinska konsekvenser, därför är det så viktigt att frågan prioriteras av dem som leder sjukvården. Vi måste också kunna fatta tuffa och kloka prioriteringar, därför är det så viktigt med det medicinska ledarskapet i vården.

Seminariet lyfte frågan om vilka krav som ställs på ledarskapet och om det ska ställas om vid kris och krig. Tina Crafoord, sedan drygt fem år ordförande i Läkarförbundets chefsförening samt från hösten 2024 chef för vaccinationsprogrammen på Folkhälsomyndigheten, berättade om erfarenheter från pandemin.

– Pandemin stresstestade vårt system. Många medlemmar hörde av sig till Chefsföreningen med frågor om vilka beslutsmandat man hade som chef. Jag tror det är viktigt att vi har en tydlig ledningsstruktur som ser likadan ut i vardag och kris.

Anders Ahlsson, hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Stockholm, med över 35 års erfarenhet av att ha arbetat som hjärtkirurg, ledare och chef, instämde:

– Jag vill påstå att sjukvården är duktig på att hantera katastrofer och kriser. Det visades inte minst under pandemin. Svårigheten är dock när det blir utdraget, då är det viktigt att så långt det är möjligt behålla nuvarande strukturer.

Jonas Holm, styrelseledamot i Sjukhusläkarna och överläkare i kirurgi vid Skellefteå sjukhus, påminde om vikten av lagerhållning i sjukvården vid kriser och att det finns en ”dragspelsflexibilitet” för att kunna expandera vid behov.

– För 15 år sedan hade vi ett vulkanutbrott på Island med askmoln över hela Europa och inställda flyg i en månad. Det ställde höga krav på medicinsk styrning och behoven av överkapacitet för att klara kriser och katastrofer. Här finns många lärdomar att dra, men det är lätt att sådan här händelse faller ur glömska.

I kölvattnet av pandemin har beredskapsmyndigheter som Socialstyrelsen fått i uppdrag att bland annat stötta landets regioner att ta fram beredskapsplaner. Myndigheten har också en bank av kunskapsstöd om bland annat triagering och etiska överväganden och prioriteringar.

– Vi behöver lämna förvaltningskulturen i kris och krig och bli snabbare i att fatta beslut. Det är något vi måste öva på och vi har haft flera stora övningar, bland annat med Försvarsmakten, sa Thomas Lindén, avdelningschef för kunskapsstyrning för hälso- och sjukvården på Socialstyrelsen.

Men vad händer när krigets lagar sätts ur spel och sjukvårdsinrättningar och sjukvårdspersonal blir måltavlor för attacker, vilket nu sker i exempelvis Gaza, Syrien och Ukraina. Går det att ha beredskap för det?Frågan riktades till Andreas Wladis, professor i katastrofmedicin vid Linköpings universitet och förvaltningsövergripande chefläkare i Region Örebro län.

– Genèvekonventionen som ska ge skydd under krig, gäller inte längre. Om vi ska vara beredda kan vi leka med tanken att om ett stort sjukhus i exempelvis Göteborg, Stockholm eller Malmö skulle bombas sönder, skulle regionerna klara det?  Under andra världskriget byggdes Södersjukhuset med gigantiska bergrum för att skydda sjukvården under krig. Jag tror att vi måste planera för att flytta viss sjukvård till andra lokaler under jord för att stärka skyddet i händelse av krig.

Seminariet lyfte också frågan om hur privat vård kan vara en resurs i vardag, kris och krig. Britta Wallgren, i grunden narkosläkare och sedan 2017 vd på Capio Sverige, skickade en passning till hälso- och sjukvårdsdirektören i Region Stockholm, Anders Ahlsson:

– Vi hanterar 16 procent av sjukvården och 50 procent av alla primärvårdsbesök. Vi utför också 25 procent av all höftledsplastik. Vårt sjukhus S:t Göran är i högsta grad involverat i katastrof- och beredskapsplaner. Men osäkerheten bland våra medarbetare är nu stor, vad ska vi göra om kriget kommer? Därför är det viktigt att vi får vara med i beredskapsplaneringen.

Anderas Wladis avrundade seminariet med att peka på att vissa politiska beslut, som exempelvis nedläggningen av Sollefteå sjukhus, är kortsiktigt ur försvarssynpunkt. (Här kan du läsa en längre intervju med Andreas Wladis).

– Många beslut sker i fredstid. Men i krig måste vi kunna bemanna sjukhus på strategiska platser och i glesbygd. Det är viktigt att få med Försvarsmakten i långsiktiga beslut som rör sjukvård, beredskap och katastrofplaner.

Röster från Almedalsseminariet:

Hur kan mindre bioteknikföretag bidra i kris och krig?

– Vi har laboratorie- och lagerkapacitet och kan snabbt ställa om för att stötta den civila sjukvården vid allvarliga kriser. Tillgången till avancerad teknologi är att yttersta vikt för att vi ska kunna vara motståndskraftiga i händelse av kris och krig. Därför är investeringar i forskning och utveckling av avancerad medicinteknologi så avgörande.

Det är även viktigt att inte bara Big Pharma, utan också de mindre bioteknikföretagen finns med i beredskapsplaner och på listan över tillgängliga resurser, menar hon.

– Jag tror också att vi har mycket att lära av USA där man inom militären har en egen kraftfull sjukvård som är van vid att hantera krigssituationer med transporter in i krigszoner och ett effektivt omhändertagande av människor som drabbats av exempelvis trauma, brännskador och ortopediska skador. Sverige behöver också säkerställa att det finns medicinska experter med i upphandlingar av materiel som kan användas både i fredstid och i kris- och krig. Vi måste säkerställa att de materiel vi använder är anpassade för militära ändamål. Jag tycker även att vi bör öva mycket tillsammans, i dag är det civila samhället och militären i för stor utsträckning i olika stuprör.

 

Har ni en bra beredskap?

– Vi jobbar mycket på den frågan. Vi har mer och mer organiserat oss utifrån en subspecialisering och inte tänkt så mycket på vad som händer i kris och krig. I en allt för subspecialiserad struktur kan det vara svårt att veta vem som har mandat och befogenhet att styra över vårdplatser och prioriteringar. Vi har också bakjourer som kan arbeta på ett annat sätt än vad man gör dagtid, ansvarsgränserna kan därför bli otydliga. På Karolinska arbetar vi därför nu med att göra beredskapslistor och att tydliggöra strukturer och ansvar för en bättre beredskap. Vem ringer man när krisen slår till en lördag kväll mitt i sommaren?

 

Finns det en god beredskap för stora kriser, krig och katastrofer?

– Nej, jag tror att det kommer att ta några år för att nå en bättre beredskap och bygga system som snabbt kan ställa om. Under seminariet lyftes Sollefteå sjukhus som regionen lägger ned av ekonomiska orsaker, men som kan vara strategiskt viktigt ur försvarssynpunkt. Här måste kanske staten gå in och stötta och se över hur vi har det med transporter och vård i glesbygd under kris och krig.

– Tidigare hade vi också 50 fältsjukhus över hela landet med 500 vårdplatser på varje sjukhus. De stod för livsnödvändiga resurser och kunde producera rent vatten, värme och mat till flera tusen patienter per dygn. I dag har vi två mindre fältsjukhus kvar. De forna fältsjukhusen var kanske inte så moderna med dagens mått, men på något sätt borde det finnas en sjukvårdsberedskap med lagerhållning som gör att vi kan skala upp snabbt om vi behöver.

 

Anders Ahlsson, hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Stockholm.

Hur styrs sjukvården på bästa sätt i kris och krig?

– Så långt som möjligt som i vardagen, men med ökat fokus på en stab som stödjer verksamheter. Det utökade samarbetet mellan regionens sjukhus, som vi har arbetat med de senaste åren, innebär en förstärkt samlad förmåga att klara påfrestningar på hälso- och sjukvården i Region Stockholm. Utöver detta har alla regioner ett gemensamt kansli i Uppsala för nationell samordning, planering och ledning inför höjd beredskap och krig (NSPL). Kansliet ska bidra till att stärka Sveriges totalförsvar. Det görs dels genom att stärka regionernas strategiska och operativa förmåga inför och under höjd beredskap och krig, dels genom att utveckla samverkan mellan regionerna och med nationella myndigheter och andra aktörer.