• 29 juli 2016
• 16
• AV: Eva-Maria Björk

Tre engagerade sjuksköterskor, Agneta Lenander, Charlotta Dickman och Päivi Vilkkavaara hoppas kunna samla vårdpersonal, patienter och anhöriga till en stor gemensam manifestation under rubriken ”Slut på rean – En annan vård är möjlig”  i september.

De tre aktivisterna har faktiskt aldrig träffats utan kom i kontakt med varandra via sociala medier och hållit kontakten på det sättet. Agneta Lenander är bosatt i Skåne och de två övriga i Stockholm. De har tidigare skrivit debattartiklar tillsammans, men vill med en manifestation den 4:e september sätta vården på agendan.

– Den kommer hela tiden i fjärde, femte eller sjätte hand. Ändå är det den fråga som påverkar oss alla hela tiden. Man ser att nedmonteringen av sjukvården bara pågår med idiotiska administrativa pålagor och att både vi och vårdplatserna blir färre. Vi måste få upp det på agendan en gång för alla, säger Agneta Lenander.

– Vi vill visa politiker, ansvariga tjänstemän och SKL att vårdpersonalen står enig. Vi hoppas också försöka få allmänheten att förstå att det faktiskt är farligt. Människor dör på grund av vårdplatsbrist, säger Charlotta Dickman.

För henne blev radioprogrammet Kalibers granskning av 585 Lex Maria-beslut för ett par år sedan en väckarklocka till engagemang. Kaliberredaktionen hittade 35 dödsfall och 24 allvarliga skador som helt eller delvis kunde härledas till platsbrist. I programmet berättas också om en 11-årig pojke som kommer in till akuten under en nyårshelg för komplikationer i samband med vattkoppor. Pojken flyttas runt från avdelning till avdelning innan han till slut dör i en sent upptäckt blodförgiftning.

– Så får det inte se ut i Sverige idag. Som sjuksköterska berör det mig extremt mycket. Hela min yrkesidentitet handlar om att vårda människan. Vi klarar inte alla fall, men ingen ska dö på grund av att det saknas vårdplatser eftersom arbetsgivaren erbjuder för låga löner, säger Charlotta Dickman.

Päivi Vilkkavaara, specialistsjuksköterska i anestesi och intensivvård har till slut sökt sig till Norge för att arbeta.

– Jag anser att vården i Sverige successivt demonterats till den grad att det allvarligt brister gällande patientsäkerheten. Vi ska enligt lag erbjuda alla god, lika och jämlik vård, men ges inte alltid möjligheter till det. Till exempel förekommer att privata försäkringars patienter konkurrerar om platser och därmed har vi infört en rangordning inom vården. Eller att sjuksköterskor har alltför många patienter, vilket bevisats öka dödligheten på avdelningar. Arbetsmiljön har försämrats katastrofalt och ändå är det vi som blir bestraffade med indragen legitimation när fel begås.

Alla tre är medlemmar i Vårdförbundet, men manifestationen arrangerar de i egen regi, inte med förbundet.

– En del av medlemmarna är besvikna på Vårdförbundet, men jag är inte det, även om jag ser en förbättringspotential. Men som vi såg det skulle det bli lättare att mobilisera vårdpersonalen på det här sättet, och vi ville också vara bredare än bara sjuksköterskor. Däremot har vi Vårdförbundets fulla stöd nationellt, säger Charlotta Dickman som också är lokal representant för Vårdförbundet på sin arbetsplats.

Vad skulle då de tre aktivisterna göra om de fick försöka styra vården i rätt riktning?

– Förbättra arbetsvillkoren för vårdpersonalen. Det handlar både om arbetsmiljö och belastning och lön, säger Charlotta Dickman.

– Vi bör ifrågasätta grunden till vårt sjukvårdssystem. Ska vi ha ett sjukvårdssystem som styrs av politiker som väljs var fjärde år? Vårdpersonalen får ”hänga med” i nya inriktningar och omorganiseringar beroende på vilken politik som råder för tillfället. Man slår ständigt sönder fungerande enheter och personalen får ingen arbetsro. Jag önskar även en grundlig granskning om behovet av den administrativa delen av vårt system. Styrsystem som enbart baseras på ekonomi är inte lämpliga inom vården. Det är ovärdigt att sätta standardiserade prislappar på människors sjukdom och behov.

Agneta Lenander är också hon kritisk till styrsystemen.

– Med ekonomiseringen tror man att vi kan driva sjukvården som man driver en bilverkstad. New Public Management-tänket är förödande för människor.

Till arbetsgivarna har hon ett tydligt budskap.

– Det är dags att börja lyssna på personalen som gör jobbet. Arbetsgivaren måste ta ett krafttag och sluta köra med snacket om att ”patientsäkerheten inte är hotad” och sluta att kallhamrat säga nej till personal som till exempel barnmorskorna i Helsingborg. Rean är över.

I manifestationen den fjärde september vill de också ha med patienter och anhöriga.

– Absolut. Vi tycker att vården är en gemensam angelägenhet och vill att alla ska delta. Alla ska ha lika vård, det är grundprincipen, säger Päivi Vilkkavaara.

Agneta Lenander är inne på samma spår.

– Det känns viktigt, för hela kedjan hänger ihop. Patienter och anhöriga, och allt från hemtjänsten till kommunen och sjukvården. Vi behöver varandra. Vi behöver också ha en god ton sinsemellan och hjälpas åt. Vi är i det här tillsammans, vi ska inte leta syndabockar sinsemellan.

Manifestationen har redan börjat sprida sig i sociala medier. Hittills har vårdpersonal i ett 15-tal städer visat intresse för att delta. I den debattartikel som de tre sjuksköterskorna skrivit listar de en rad krav som de vill få igenom.

– Det är så viktigt att man är överens och har samma idé när man går in i det. Vi bestämde tidigt att det här gäller all vårdpersonal, alla patienter och alla anhöriga som får bära ett stort lass för sjukvården som inte fungerar. Nu är det flera städer som är med, det är helt fantastiskt, säger Agneta Lenander.