Sjukhusläkaren ställde tre frågor till Magnus Brink, överläkare infektion och chefsläkare på Sahlgrenska universitetssjukhuset, som även är ledamot i Nationellt programområde (NPO) infektionssjukdomar. 

• 12 april 2023
• 0
• AV: Eva Nordin

1) Hur skiljer sig det nya vårdförloppet sepsis (PSV) inom ramen för kunskapsstyrningen från sättet ni arbetar utifrån tillgängliga kunskapsstöd från bland annat SILF? 

– Infektionsläkarföreningens kunskapsstöd för sepsis och septisk chock är ett omfattande dokument med detaljerade anvisningar om diagnostik och behandling. Det ger även bakgrundsinformation om definitioner, epidemiologi, patofysiologi och historik. Dokumentet är skrivet av infektionsläkare och vänder sig primärt till infektionsläkare.
Vårdförlopp sepsis å andra sidan har tagits fram av en tvärprofessionell arbetsgrupp och är ett dokument som definierar ett gemensamt nationellt ramverk för handläggningen av patienter med allvarlig samhällsförvärvad sepsis. Den medicinska detaljnivån är låg och för enskildheter i handläggningen, som till exempel val och dosering av antibiotika, hänvisar man till infektionsläkarföreningens vårdprogram.
Den enligt min uppfattning viktigaste delen i vårdförloppet är kvalitetsindikatorerna. Kvalitetsdata möjliggör jämförelser, vilket på sikt kan få avgörande betydelse för att befrämja kvalitén av sepsisvården.

2) Kommer det nya arbetssättet att leda till en mer jämlik vård, tror du? 

– Ja, om vi lyckas få genomslag i praktisk sjukvård och även lyckas upprätta ett enhetligt system för kvalitetsjämförelser, då tror jag att vårdförloppet kan främja kvalitet och jämlikhet i vården av allvarliga akuta infektioner.

3) Vilka är utmaningarna/hindren med kunskapsstyrningen, tycker du? 

– Den största utmaningen ligger i att lyckas genomföra likformiga vårdprocesser i vårt komplexa sjukvårdssystem. Med många beslutsnivåer och delvis oklara beslutsmandat finns det naturligtvis stora risker för att vårdförloppen kommer att tolkas och införas på väldigt olika sätt i olika delar av landet; att jämlikheten på pappret inte leder till jämlikhet i verkligheten. Ett annat problem är det stora antalet vårdförlopp som nu produceras och samtidigt ska föras ut i vården. Det finns en stor risk för en konkurrenssituation mellan de olika vårdförloppen, samt förstås även mellan vårdförloppen och all annan övrig vård. Det kan i värsta fall medföra en ny ojämlikhet där vårdförloppens patienter gynnas på andra patientgruppers bekostnad.

Ett annat problem som jag tror att alla vårdförlopp delar är svårigheterna att etablera välfungerande och system för kvalitetsjämförelser. Min erfarenhet från Västragötalandsregionen är att det är mycket svårt att få det stöd som krävs för effektiv registrering och hantering av kvalitetssäkrade data. Slutligen så kan man fundera över hur man inom ramen för ett sammanhållet nationellt system ska kunna få till stånd den snabbfotade flexibilitet som krävs för att uppdatera och förändra ett vårdförlopp i takt med ny medicinsk kunskap. Om vårdförloppen inte lyckas hålla jämna steg med den medicinska utvecklingen så kommer de snabbt att förvandlas till fossilerade dinosaurier.