Tore är ständig jour för internationella insatser
Tore Vikström tillhör en utvald skara läkare som ingår i Stödstyrkan, en grupp som med kort varsel ska kunna rycka ut och stödja utlandsmyndigheter och bistå svenskar i nöd, i andra delar av världen.
– Vi agerar på uppdrag av Utrikesdepartementet och ska vara beredda att lämna Sverige inom 12 timmar efter beslut, berättar han.
Beslut om att Stödstyrkan ska aktiveras fattas av generaldirektören för MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap på begäran av UD.
Det kan handla om svenskar som hamnat i naturkatastrofer, terrordåd, stora olyckor eller politiska oroligheter. Socialstyrelsen ansvarar för sjukvårdsfrågorna och sammanställer information om behovet av krisstöd.
I mars 2005 fick Socialstyrelsen ett uppdrag från regeringen att ta fram ett förslag på hur svensk sjukvårdspersonal kan användas vid katastrofer där många svenskar utomlands, drabbats. Det resulterade i en ny lag som trädde i kraft 1 september 2008, ”Katastrofmedicin som en del av svenska insatser utomlands” (SFS 2008:552).
– Det är bra att den katastrofmedicinska aspekten lyfts fram som den centrala funktion den måste ha i det här sammanhanget och inte försvinner i ett allmänt krishanteringsbegrepp, säger Tore Vikström.
Han poängteras att den sjukvårdspersonal, alla kategorier, som ska delta i insatser måste ha utbildning och träning i ämnet katastrofmedicin.
– Det räcker inte att man är skicklig och erfaren inom sin egen vardagsdisciplin eftersom det i dessa situationer ställs helt andra krav på ytterligare kompetens, säger Tore Vikström som till vardags är kirurgöverläkare och professor i katastrofmedicin och traumatologi vid Universitetssjukhuset i Linköping.
Bakom Stödstyrkan står förutom Socialstyrelsen och MSB, också Rikskriminalpolisen, Svenska Kyrkan, Röda Korset och Rädda Barnen. Varje myndighet eller organisation har sitt ansvarsområde men med tydligt samverkansansvar ”samordning genom samverkan”.
Inom ramen för Stödstyrkan finns också möjlighet att aktivera en mindre grupp, Bedömningsenheten, som ska kunna lämna Sverige inom sex timmar efter beslut. Tore Vikström ingår också i den här mindre gruppen som har tolv medicinska experter.
Bedömningsenheten gör en första analys av hur behovet av hjälp ser ut innan övriga inom Stödstyrkan engageras. Den färdigpackade väskan har stått ett tag nu. Senaste Tore Vikström gjorde en snabbutryckning var sommaren 2006, vid evakueringen av svenskar från Beirut, i samband med en storskalig beväpnad konflikt mellan Hizbollah och Israel som varade i 34 dygn.
– Personligen har jag ännu inte varit ute på militära uppdrag, utan på uppdrag av regeringen, Socialstyrelsen, Migrationsverket och Internationella medicinska programmet vid Landstinget i Östergötland berättar han.
Insatserna han deltagit i har varit i Gaza, på Västbanken, i Thailand, på Balkan, vid evakueringen från Beirut och i Kenya. Detta skedde innan Stödstyrkan var etablerad och innebar både kirurgiska och katastrofmedicinska insatser.
Vid räddningsinsatser handlar det inte alltid om att i första hand agera som läkare, berättar han.
– Jag åker ut som katastrofmedicinsk expert och sjukvårdsledare för ett team, inte som kirurg i första hand. Det innebär att jag gör det som behövs. I Thailand var det bland annat att dela ut vatten och filtar till behövande. Alla vi som är engagerade i den här branschen måste ha flexibilitet, prestigelöshet och anpassningsförmåga som ledstjärnor.
Det är också viktigt att kunna agera och samarbeta med lokalbefolkningen på plats även om det råder stora kulturella skillnader, betonar han.
Tore Vikström arbetar dagligen med katastrofmedicinska frågeställningar vid Kunskapscentrum i Katastrofmedicin vid Linköpings universitet där han är programdirektör sedan 2002.
– Vi bedriver forskning inom katastrofmedicin och traumatologi och har bland annat tagit fram ett koncept för sjukvårdsledning vid allvarlig händelse och katastrof på vetenskaplig basis. Tillsammans med vårt pedagogiska simuleringsprogram, har det slagit väl ut och vi har stor utbildningsverksamhet både regionalt, nationellt och internationellt, berättar han.
Det innebär en omfattande internationell verksamhet i länder som Japan, Nya Zeeland, Australien, Kina och flera europiska länder.
Katastrofmedicin på hemmaplan måste ha sin utgångspunkt i vardagssjukvården och att sjukvårdsledning är själva motorn som ska sätta igång insatsen betonar han.
– Det gäller att ha en organisation för katastrofmedicinsk beredskap som är integrerad i huvudmannens sjukvårdsverksamhet och som kan aktiveras när det behövs och inte börja hitta på något nytt med helt nya människor i det akuta skedet, säger Tore Vikström.
Det vanligaste misstaget är att man väntar för länge med att fatta beslut som drar igång processen, konstaterar han.
Som exempel nämner han räddningsinsatsen i Thailand. Där hände inget de första dagarna vilket ledde till att en lång rad aktörer började agera på egen hand. Arbetet blev därför orationellt och ineffektivt utan någon verklig koordinering av verksamheten, berättar han.
– Det är historia nu. Men det har lärt oss som arbetar med katastrofmedicin och de berörda myndigheterna en hel del som är till nytta i dag och vid framtida katastrofer, säger Tore Vikström.
Fotnot. Katastrofmedicinskt centrum i Linköping har bland annat givit ut ”Sjukvårdsledning vid olycka och katastrof”
