”Titta på hela utbildningskedjan”
Nyheter
För att komma någon vart med bristen i vissa läkarspecialiteter tror Emma Spak, ordförande i Sveriges yngre läkares förening (Sylf), att det är viktigt att titta på hela utbildningskedjan, från grundutbildning till ST.
I början av september publicerade Sylf sin årliga AT-rankning. Den visar att väntetiderna för att få göra AT ökar i hela landet, nu ligger mediantiden på nästan 10 månader.
– Det finns inget landsting som inte har väntetider, och det är ett tecken på att det har varit för få AT-platser totalt. Om man vill komma åt bristen på färdiga specialister så är det inte värdeskapande att folk jobbar uppemot ett och ett halvt år i väntan på att göra AT, för det betyder ett och ett halvt år förlorade specialistår.
Sylf efterfrågar ett nationellt och ett regionalt ansvar för att det finns tillräckligt många specialistläkare, proportionerligt spridda över landet. Emma Spak menar att landstingen bör ta ansvar för att alla som har gjort färdigt sin grundutbildning som är anställningsbara, kommer ut och faktiskt kan göra AT.
– Så att vi inte skapar de flaskhalsar som vi idag har på flera ställen.
Emma Spak skulle vilja se att landstingen tog ett gemensamt ansvar för att tillhandahålla tillräckligt många AT-tjänster för att ta bort väntetiderna. Hon skulle också vilja att 18 månaders AT, som enligt regelboken är adekvat, blev standard istället för dagens 21.
– Men arbetsgivarna vill förstås ha kvar AT-läkarna de här tre månaderna för då är de mer produktiva.
Emma Spak tycker att det vore bättre att läkarna blev legitimerade och kunde komma igång med sin ST. Hon tycker också att det är dags att se över Socialstyrelsens föreskrifter för AT för ett mindre stelbent system.
– Använd fler specialiteter än medicin, kirurgi, psykiatri och allmänmedicin i AT. Varför kan du inte göra ett block på geriatriken? Det du ska lära dig är att jobba som doktor, inte fördjupa dig i specialiteten.
När det till sist gäller ST tror Emma Spak att om man verkligen vill se en geografisk spridning av specialisterna så måste ST-tjänsterna annonseras ut. Det skulle göra att unga läkare vågade flytta på sig på ett helt annat sätt än om ST-karriären måste föregås av flera osäkra kortare vikariat.
– Ingen kommer ju att rycka upp familjen, sälja huset och flytta för ett tremånaders vikariat, som man kanske, kanske kan få fortsätta. Vill man få en rörlighet så måste det finnas tjänster att söka.
Idag utlyser man ofta inte ST-tjänster, det kan till och med saknas formella beslut även om vissa landsting börjar sträva mot en mer transparent rekryteringsprocess.
– Det blir väldigt svåröverblickat, man säger att det är brist på vissa ställen, men kan samtidigt inte säga riktigt hur det ser ut.
Hon tar allmänmedicinen som exempel. Enligt vissa beräkningar fattas nästan 900 ST-tjänster i allmänmedicin. Emma Spak saknar information om hur många tjänster som är utlysta men inte tillsatta. Hon håller absolut med om att det behövs fler ST-läkare i allmänmedicin men frågar samtidigt om vi vet att det verkligen finns unga läkare som är beredda att hoppa på om fler tjänster skulle skapas.
– Är det brist på tjänster eller på individer? Det blir lite olika åtgärder beroende på vad som är problemet, säger Emma Spak.
Hon tycker också att man borde försöka ta reda på incitamenten hos dem som väljer specialitet.
– Jag är osäker på om det finns data på sådant. Är det en passion för specialiteten som sådan ämnesmässigt eller är det att organisationen runt en erbjuder möjligheter att kombinera med annat? Man måste veta vad folk har för drivkrafter för att kunna utveckla specialiteten och attrahera fler.
Precis som Distriktsläkarföreningen, DLF, tycker Sylf att man skulle kunna använda de kliniker som är välfungerande – gröna öar – som utbildningskliniker.
En invändning mot ett tänkt system där man överutbildar på ”gröna öar” är att ST-tjänsterna är tillsvidareanställningar. Det finns en rädsla hos de kliniker som ska ta emot fler än de behöver, att de blir sittande med för många specialister. Emma Spak påpekar att ST-tjänsterna visserligen är fasta, men att det inte finns någon skyldighet för arbetsgivaren att garantera en specialisttjänst efter ST. Hon säger att detta är något som har gått många förbi.
Men att staten skulle gå in och styra ST-blocken tycker Sylf och Emma Spak vore en jättedålig idé. Hon säger att statlig styrning av ST-blocken kan låta som en bra och enkel lösning på den ojämna fördelningen av specialister, men tror inte att det skulle fungera.
– Vad som behövs är matchning, rätt person på rätt ställe. Det är bättre att ha den forskningsintresserade på universitetssjukhuset och den som brinner för glesbygdsmedicin i glesbygden och inte tvärtom, det handlar om långsiktighet i att kunna behålla folk.
Emma Spak trycker på att Sylf är för valfrihet.
– Vi tror inte på att lotta folk till olika ställen som en slags straffkommendering. Man måste få läkarna att vilja ta tjänsterna och att stanna kvar där de har börjat. Annars kommer de att hitta kreativa lösningar att ta sig ur det.
