Nyhetsarkiv

Tillbaka i livet

I maj invigdes två supermoderna laboratorier som gör det möjligt för sjukhuset att öka antalet behandlingar med de nya behandlingsmetoderna.
Från och med i höst är förhoppningen att fyra-sex kateterablationer ska utföras i veckan, vilket är nästan lika många som gjordes i hela landet förra året.

Man kommer också att satsa på Minimaze-operationer för de patienter som inte blir av med förmaksflimret trots två misslyckade kateterablationer.
– På många håll sätter man stopp om kateterablationerna misslyckas. Det är en inställning som jag inte förstår, säger kardiologen Per Blomström. 85-90 procent av dessa patienter blir fria från förmaksflimret med en Minimaze-operation. Vi kommer att erbjuda dem en sådan operation inom tre månader, vilket innebär att vi hoppas kunna utföra en operation i veckan.

Han och thoraxkirurgen Leif Nilsson har på kort tid till patienternas glädje fått bollen i rullning ordentligt när det gäller Mini-mazeoperationer.
Succéfaktorerna har varit samarbete, entusiasm och prestigelöshet, vilket grundlades i det nu nedlagada thoraxcentrumet.

– Behandlingsmetoderna är många gånger så komplicerade och utvecklingen så snabb att bästa resultat bara kan nås genom ett nära och gott samarbete mellan thoraxkirurger och kardiologer. Det ställer krav på att organisationen möjliggör det. Med centrumet skapades en sådan organisation, säger Per Blomström.

I Uppsala är kardiologer-arytmologer och thoraxkirurger noga med att den som är bäst lämpad utför uppgiften. Exempelvis opereras patienten på thorax, men arytmologerna är bäst på att sköta den postoperativa läkemedels behandlingen, därför vårdas patienten på en kardiologavdelning efter operation säger Per Blomström.

– Men vi träffas nära nog dagligen och diskuterar olika patientfall.

Per Blomström understryker att man bara är i begynnelsen av att kunna bota förmaksflimmer.
– Vi står inför många spännande utmaningar. Idag finns det olika thoraxkirurgiska ingrepp och kateteringrepp som i begränsade serier visar god effekt. Förmaksflimmer förekommer dock i olika former och hos olika patientgrupper, varför en metod inte passar alla.

– Ska vi lyckas kartlägga de olika metodernas effekt vid de olika formerna av förmaksflimmer måste inte bara thoraxkirurger och kardiologer samarbeta mera, utan även samtliga thoraxkirurgiska och kardiologiska universitetskliniker i Sverige göra mera gemensam sak i utvecklingen genom att utföra gemensamma projekt, säger Per Blomström.

– Det ger ingenting om var och en använder sin lilla metod och sin egen lilla uppföljning med en massa olika variabler. För att nå evidensbaserad kunskap måste ett visst patientunderlag finnas. Det är också ett sätt att nå en hög internationell forskningsacceptans, menar Per Blomström.
Som exempel på tidigare gott samarbete om förmaksflimmer mellan olika hjärt-thorax kliniker i landet, anger han den svenska multicenterstudien SWEDMAF som nyligen publicerades i den välrenommerade tidskriften European Heart Journal.

– Vi behöver mer av den sortens samarbete för att kunna utveckla nya evidensbaserade behandlingsformer av förmaksflimmer, avslutar Per Blomström.

Krönika
Bertil Hagström

Orisken är mycket större än risken

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera