Nyhetsarkiv

Tänk så lätt det är att rasera

Vad trevligt tänker jag, hon ser ut att ha längtat efter mig och hinner bli riktigt glad. Men säg den glädje som varar… Javisst var det så att hon hade sett fram emot min återkomst, men inte bara av helt positiva orsaker.
Nej hon var mycket uppriven och längtade efter att få berätta varför. Hela helgen hade hon mått mycket dåligt med hotande migrän och känsla av att vilja säga upp sig omedelbart p g a den kränkning som hon såg sig vara utsatt för.

Vad var det då som hade hänt? Jo, i slutet av veckan får hon av sin chef veta att man plötsligt beslutat att dra in flexen för läkarna. Och inte nog med det utan redan om knappa fyra veckor skulle det vara slut med flexandet för oss.

Till saken hör att hon just nu ligger mycket minus på flexen, detta på grund av ett akut sjukdomstillstånd. Hon sjukskrev sig inte utan släpade sig till jobbet och gjorde det hon orkade och flexade ut tidigt de dagar hon var som sämst.
Självuppoffrande kan tyckas, men så gör vi ju alla allt för ofta eller hur?

Hon är ännu inte återställd från sina besvär och räknade snabbt ut att hon blir tvungen att jobba över två-tre timmar varje dag för att inte bli tvungen att betala tillbaka till arbetsgivaren den 1:a november då flexandet ska upphöra. Vem som helst skulle gå in i väggen av den uträkningen.
Men hon biter ihop och jobbar över 2 timmar ena dagen kommer 1,5 timme tidigare nästa dag och hinner med ytterligare ett sådant mastodontpass innan jag kommer och säger STOPP!

Veckan innan jag åkte hade vi gjort vår årligt återkommande arbetsmiljöbedömning av arbetsplatsen och det lustiga var att på just punkten arbetsklimat och trivsel så hade vi uppnått en väldigt hög poäng eftersom vi jobbat hårt med just de frågorna under årens lopp.

Och tänk så lätt det var att rasera, nu var kliniken i uppror och då inte bara läkarna utan oron spred sig till alla våra övriga medarbetare som såg framför sig hur det skulle bli massuppsägningar i läkargruppen. Allt detta genom ett ogenomtänkt beslut som inte på något sätt var förankrat bland arbetstagarna eller ens våra chefer.
Trots fina ord som samarbetsavtal, beslut ska fattas i samförstånd etc. så visar det sig att arbetsgivaren ändå kan komma med plötsligt påkomna dekret. Dessa dekret verkar fattade i ren desperation för att om möjligt spara någon krona i det, inför bokslut, årligen återkommande gigantiska underskottet.

Alla förstår ju att flexen knappast kan kosta många kronor för arbetsgivaren. Rätt använd och med bra avtal ger det möjlighet till flexibilitet i arbetslivet med ökad trivsel som följd vilket borde leda till minskad sjukskrivning och uppsägning och bör således vara en vinst för arbetsgivaren.
Men kortsiktigt tänkande och ogenomtänkta beslut leder till att man som arbetstagare känner sig kränkt och påpassad med ökad vantrivsel på arbetsplatsen som följd.

Nej det behövs en förändring i ledarskapet i våra landsting. Mindre monolog och mera dialog, verkliga samverkansavtal som fungerar och inte bara är vackra ord på vackert papper.
Om ni vill veta hur det går för oss med flextiden så kan jag berätta att det just nu pågår förhandlingar och här görs ingenting förrän det är färdigt d v s vi fortsätter flexa som vanligt.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Sjukhusläkaren

Nyheter, debatter & reportage från sjukhusvärlden

Prenumerera