”Systemet med läkemedelsförmåner håller på att haverera”
– Det är inte trovärdigt att tala om ökat stöd till klinisk forskning, och samtidigt bromsa användningen av de nya produkterna. Systemet börjar haverera. Hela tänket om att alla ska ha samma läkemedel – och de billigaste – går rakt emot målen om en kunskapsbärande nation, sa Anders Lönnberg.
Mats Gerdau, moderat gruppledare i socialutskottet, tyckte att det kan finnas anledning att se över riktlinjerna till Tandvårds- och läkemedelsverket, TLV.
– Det tar för lång tid att få in innovationer i vården och det ser väldigt olika ut över landet. Problemet är inte att det finns landsting som går före i utvecklingen, utan att det går för långsamt på vissa håll.
– I dag kostar läkemedelssubventionerna 25 miljarder om året, och den summan finns det bred politisk enighet om. Men frågan är hur vi använder subventionen på bästa sätt. Det vanligaste förskrivna läkemedel som omfattas av förmånen är paracetamol, som finns tillgängligt på närmaste bensinstation och livsmedelsaffär. Är det verkligen rimligt?
Niklas Hedberg, avdelningschef på TLV, redogjorde för verkets riktlinjer för förmånen.
– Riktlinjerna säger att vi ska ge mer subventioner till dem som har de största behoven. Men de säger också att vi ska prioritera så att vi får ut största möjliga hälsoförbättring för pengarna. Dessa två mål väger vi mot varandra varje dag, för att skapa en rättstillämpning som stämmer överens med riksdagens viljeyttring.
– TLV kan inte tillskriva innovationer ett egenvärde, men om de innebär en ökad patientnytta kan detta värderas och belönas av oss. Särläkemedel kan inte tas in i förmånerna helt utan prövning med dagens regelverk.
Margareta Nilsson, ordförande i Diabetesförbundet, menade att för diabetiker är landstingens upphandling ett betydligt större problem än TLV:s begränsningar:
– Sedan landstingen började med upphandlingar år 2002 händer det ofta att medlemmar inte kan få tag på blodsockerstickor som passar med deras mätapparater, och vissa landsting subventionerar exempelvis inte särskilda lansetter för barn. Det är ett stort problem för våra medlemmar att inte kunna få tag på det material de behöver efter sina individuella behov.
Anders Lönnberg såg en fara i att dagens system gynnar gammal teknologi:
– Jag som diabetiker har till exempel helt slutat med insulin på grund av ett nytt läkemedel. Om det hade kommit idag, kanske det inte blivit godkänt av TLV. Även nya revolutionerande behandlingar med biologiska läkemedel kan bromsas. Av de 25 miljarder som går till läkemedelssubventionen varje år går dessutom allt mer till apoteken, det vill säga till distributionssystemen och inte till patienterna.
Niklas Hedberg berättade att man i Storbritannien nu ser den svenska läkemedelsförmånen som förebild när det gäller att på ett bra sätt lyckas balansera mellan de största vårdbehoven och den största samhällsekonomiska vinsten när det gäller styrning av subventionen.
– Samtidigt säger man där att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt innovation, indikationsavgränsning och särläkemedel. En sådan utveckling av riktlinjerna är naturligtvis möjlig även i Sverige. Dessa frågor har identifierats som områden att titta närmare på inom ramen för den nationella läkemedelsstrategin, men vi är inte där i dag.
