Emeli Månsson är nybliven ordförande för nationellt programområde infektionssjukdomar. Till vardags arbetar hon som överläkare i Västerås. Det är viktigt, menar hon, att läkare engagerar sig i kunskapsstyrningen för att systemet ska kunna bli så bra som möjligt. 

• 12 april 2023
• 0
• AV: Eva Nordin

I mitten av februari deltog hon på ett dialogmöte som arrangerades av Svenska Läkaresällskapet. Inbjudna var specialitetsföreningar och företrädare för det nationella kunskapsstyrningssystemet.

– Systemet finns redan. Från min sida är det ett viktigt ansvarstagande att bidra för att försöka göra det bättre. Jag har tidigare inte varit delaktig i kunskapsstyrningen på den här nivån och före hösten 2022 visste jag knappt vad kunskapsstyrningssystemet var.

Emeli Månsson, som arbetar 20 procent av sin arbetstid med kunskapsstyrningen, tycker att det finns många goda ambitioner med systemet, exempelvis att uppnå bästa möjliga och jämlika vård, minska dubbelarbete och hitta förutsättningar för lokala anpassningar.

– Vi måste samverka mer. Samtidigt är kunskapsstyrning ingenting nytt. Vårt jobb är att ta till oss av bästa möjliga kunskap och använda oss av den, så har vi alltid jobbat.

I debatten om kunskapsstyrningen framförs vinsten med att samordna 21 regioners arbete kring kunskapsstöd. Men, menar Emeli Månsson, det kan dock finnas ett värde med det lokala arbetet.

– Det kan tyckas vara ett dubbelarbete, men det är också en kunskapsinhämtning och lärandeprocess att skriva PM och kunskapsstöd. Dessutom ökar förutsättningarna för en lokal förankring om det finns förtroende för de som skriver underlagen. Det är en viktig aspekt som inte får glömmas bort.

Infektionskliniken i Region Västmanland har länge arbetat med vårdprogram från Svenska infektionsläkarföreningen (SILF). När kunskapsstyrningssystemet lanserades med personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp, fanns redan det mesta på plats på infektionskliniken i form av kunskapsstöd, rutiner och förlopp, dock inte standardiserad telefonuppföljning.

– Men jag ser ingen motsättning mellan de kunskapsstöd vi redan har och de som följer med vårdförloppen. Det ser i dag väldigt olika ut i landet. På mindre sjukhus finns exempelvis inte tillgång till infektionsläkare på plats alla dagar i veckan. Alla sjukhus har heller inte haft sepsislarm. Med vårdförlopp sepsis hoppas jag att vi kan få ett likvärdigt system och införande som leder till en mer jämlik vård.

Överlag har Sverige en god, jämlik och kunskapsbaserad hälso- och sjukvård, menar Emeli Månsson, men tycker samtidigt att öppna jämförelser av resultat är viktiga för att den tron inte bara ska vara baserat på antaganden utan på tillförlitliga data. Det är dock avgörande att det inte medför administrativt merarbete för vårdpersonalen, vilket ställer krav på automatiserad datainhämtning.

– Sjukvård är väldigt komplext och svårt. Det är viktigt att vi inte får heltidsadministratörer som ritar upp kartan för hur processer ska se ut, utan en förankring i verksamheterna. Det måste också finnas en förståelse för lokala anpassningar, att det inte kan se likadant ut överallt eftersom olika verksamheter har olika förutsättningar, exempelvis beroende på geografiska avstånd.

En av flera utmaningar, menar Emeli Månsson, är frågan om horisontella prioriteringar.

– Alla vill ju det bästa för sina egna patientgrupper, men resurserna är ändliga och därför måste det i slutänden ske en prioritering. Frågan är bara vem som ska göra den så att vården ges på lika villkor och att den som har störst behov av vård får vård först.