Sylf efterlyser sanktioner mot dåliga ST-platser
Nyheter
Utvärderingar, ramverk och kanske även släppa in patienterna. Det var några av de synpunkter på hur läkarnas specialistutbildning kan få en bra kvalitet som kom fram under ett Almedalsseminarium.
Det var Lipus, Läkarnas institut för professionell utveckling av sjukvården, som stod värd för seminariet i Läkartidningens tält på Almedalsveckans onsdag. I panelen deltog Kristina Wikner, enhetschef på Socialstyrelsen, Emma Spak ordförande för SYLF, Gösta Eliasson, Spursamordnare, Calle Warner, vice ordförande för Prostatacancerförbundet och Pia Lundbom, förvaltningschef inom Skånevård Kryh.
Gösta Eliasson inledde med att berätta om specialistutbildningsrådet, Spur, som gör granskningar av specialistläkarutbildningar i landet. Det vill säga vilka förutsättningar det finns i olika verksamheter att ge ST-läkarna en god utbildning och handledning. Pia Lundbom, är en av de förvaltningschefer som varit med om en Spur-utvärdering. Något hon beställde rätt omgående när hon tillträdde som förvaltningschef, och det är ett beslut hon inte ångrat.
– Vi hade en omorganisation 2013 och rätt snabbt kände jag att jag ville få en uppfattning om hur ST-utbildningen fungerade inom vår förvaltning.
Resultatet för Skånevård Kryh, som samlar Ystad, Hässleholm och Kristianstads verksamheter var rätt så gott, men också ögonöppnande.
– Det gav en bekräftelse på att vi faktiskt hade en bra utbildningsmiljö, men gav oss också förbättringsområden. Det gav små tips på vägen och efter följde ett rätt stort jobb med att göra en handlingsplan.
Sveriges yngre läkares förening, Sylf, är positiva till att externa utvärderingar av ST-utbildningen görs. Det var en fråga man drivit hårt, i synnerhet när det ett tag såg ut som att kraven på en utvärdering skulle falla bort ur Socialstyrelsens föreskrifter när dessa skulle göras om för några år sedan.
– Vi tror att det behövs för att ge en jämn och hög kvalitet på utbildningen, sa Emma Spak, ordförande i Sylf.
Socialstyrelsen tog då också till sig kritiken som kom i många remissvar, berättade Kristina Wikner.
– Vår tanke var att kvalitetssäkringen var ett genomgående tema i hela föreskriften, men nu finns det reglerat att en extern granskning ska göras vart femte år. Remissvaren var väldigt tunga i den frågan, så det lyssnade socialstyrelsen på.
Emma Spak hade också en tydlig bild av hur hon, och Sylf, vill att utvärderingarna ska gå till.
– Vi tror att det är bra att läkare är med och gör utvärderingen och att det är något väldigt bra att någon från den egna specialiteten utvärderar, att man så att säga rensar hemma. Vi tror också att det har ett mervärde att en utvärdering sker på landstingsnivå. Då ser man strukturerna på en högre nivå.
Panelens patientrepresentant Calle Warner från prostatacancerförbundet var inte lika övertygad om att den egna specialiteten ska utvärdera utbildningarna.
– Jag har umgåtts mycket med doktorer och har märkt att man lätt hamnar i diskussioner om hur man ska bli bättre på det man redan är bra på. Risken när man granskar sig själv är att man befäster både bra och dåliga saker. Det måste styras upp, och det kanske är bra om våra perspektiv kommer in då.
Calle Warner konstaterade att det var första gången han i sitt engagemang i en patientförening var inbjuden i en panel för att diskutera utbildning.
– Det är ju egentligen läkarnas kompetens som är avgörande för oss. Därför tänkte jag att om vi har ett scenario där patientinflytandet ökar i vården, då ska det öka här också, så därför tänkte jag att jag ställer mig här och deltar.
Vilka följder kan då ett negativt resultat i en Spur-utvärdering få? I Socialstyrelsens föreskrifter finns inskrivet att bristerna ska åtgärdas.
– Vi hade gärna sett att föreskriften gått ännu längre, att ställen som fungerar riktigt dåligt inte får ha läkare under ST-tjänstgöring. Ställen som inte kan garantera en fullgod handledning, som inte kan se till att det finns kurser och som inte har en bra utbildningsmiljö kanske inte borde få ha ST-läkare. Egentligen borde det finnas någon slags sanktionsmöjlighet.
Där påpekade Gösta Eliasson att det finns möjligheter att ingripa på landstingsnivå.
– Socialstyrelsen kan inte ingripa, men landsting och regioner som efter en extern granskning ser att det inte fungerar kan besluta att en verksamhet inte har rätt att anställa ST-läkare. Man ger inga pengar till ST helt enkelt. Det finns alltså en möjlighet här för landstingen och regionerna själva.
I den frågan återkopplade Pia Lundbom till frågan om granskare inom den egna specialiteten. Något hon tycker ger ett mervärde.
– När profession granskar profession, då tar man det på största allvar. Man vill inte vara sämst och då åtgärdar man brister snabbt. Det är en stark drivkraft när professionen granskar sig själv.
