Nyhetsarkiv

Sveriges fackliga ställning i Europa kraftigt försvagad

11 juni 2009 är ett historiskt datum genom bildandet av konfederationen av åtta europeiska läkarorganisationer (EU-confederation of doctors), som nu ska representera läkarprofessionen gentemot såväl EU-kommissionen som parlamentet.

Ordföranden i respektive organisation ingår i ett ordföranderåd med

Organisationernas suveränitet skall respekteras och politiska frågor beredas i den organisation där de främst hör hemma.
Så skall exempelvis yngreläkarnas frågor beredas av PWG (Permanent Working Group of European Junior Doctors) och distriktsläkarnas av UEMO (European Union of General Practicioners/Family Physicians).
Senaste decenniet har en intensiv maktkamp utspelat sig i Bryssel mellan olika läkarorganisationer om rätten att företräda läkarprofessionen.

CPME (Standing Committee of European Doctors) har under många år haft en självutnämnd roll som paraplyorganisation till övriga organisationer som fick gå under beteckningen AO:s (Associated Organisations).

I samband med CPME:s ordinarie möten samlades dessa AO-ordföranden till rådgivande möten, men utan möjlighet att rösta eller påverka i samband med CPME:s fullmäktigemöten.
CPME:s självpåtagna ledarroll har länge ifrågasatts främst av UEMS. (European Union of Medical Specialists) en sammanslutning av de europeiska specialitetsföreningarna som dock ej är representerade vid UEMS fullmäktigemöten. Där representeras varje land av det nationella Läkarförbundet vilket kan tyckas lite märkligt.

Frågan om ledarskapet i Europa ställdes på sin spets i samband med omröstningen i EU-parlamentet om EU:s arbetstidsdirektiv.
De europeiska organisationerna är i mångt och mycket beroende av sina ordföranden. CPME:s ordförande, Mikel Wilks, som är rättsmedicinare visade så gott som inget intresse för frågan som istället kom att drivas av Claud Wetzel ordförande i FEMS (de sjukhusanställdas organisation). När väl omröstningen i EU parlamentet var över till förmån för arbetstidsdirektivet försökte CPME ta åt sig äran. Men nu var måttet rågat.

Ordföranden i UEMO, Elisabeth Caixeiro, från Portugal hade redan tidigare tagit initiativet till ett gemensamt möte mellan samtliga europeiska läkarorganisationer i Bryssel 11-13 juni i samband med vårens CPME möte.

Till ordförande för detta konstituerande möte valdes Reimond Lees från AEMH (De europeiska överläkarnas organisation). Mötet den 11 juni beslutade om bildandet av en konfederation bestående av de åtta stora organisationerna med ett ordföranderåd som ska träffas tre gånger årligen.

Utifrån kunskap och kompetens skall därefter de olika organisationerna driva frågor för professionen och sin grupps bästa. Ordförandeskapet inom gruppen ska alternera. CPME:s tidigare ledarroll har därmed blivit degraderad till en av de åtta ledande läkarorganisationer i Europa.

Ett avgörande skäl för detta är att CPME under senare år haft problem med sin representativitet mot kommissionen och parlamentet eftersom Frankrike, Spanien och Italien valt att lämna organisationen på grund av inre stridigheter och konflikter.
Från svenskt vidkommande innebär den nya organisationen ett minskat inflytande i europafrågor.

Sverige saknar representation i flera av de nya ledande organisationerna. Som exempel har SYLF valt att lämna PWG vilket innebär att yngre läkarnas inflytande ute i Europa kraftigt försvagats.
PWG har inlett ett framgångsrikt samarbete med UEMS där yngre representanter från PWG idag finns på flera nivåer i UEMS organisation.

Sverige har istället valt att ge SYLF en plats i CPME där i dagsläget inga yngre läkarfrågor drivs.
Vidare har Läkarförbundet valt att lägga ner ”Internationella Utskottet” och har inte längre någon handläggare ansvarig för internationella frågor. Detta är knappast konstruktivt i en tid där internationella kontakter blir allt viktigare.

En väckarklocka kan vara att i den nya Presidents Committee kommer det inte att finnas någon skandinav representerad.
Man kan fråga sig varför man inte kan nöja sig med bara en organisation ute i Europa. Svaret är lätt. Precis som vi på hemmaplan har olika grupperingar med sina särintressen så måste alla representeras i en demokratisk församling.

Det nya förslaget med en konfederation av föreningar representerande olika intresseinriktningar är nog så nära en sund demokrati man kan komma och då gäller det för oss att försöka vara delaktiga på så många områden som det någonsin går.

Vilka frågor är i nuläget viktiga för oss i Europa. Listan kan göras lång:
Längden på läkares grundutbildning, AT:s vara eller inte vara, Bologna-processen, legitimationskrav, recertifiering, specialitetsindelningen över Europa, arbetstidsdirektivet, fri rörlighet av såväl patienter som sjukvårdspersonal, frågor kring etik, it-frågor, med mera, med mera.
Det historiska dokumentet som tillkännager en facklig konfederation.

Krönika
Bertil Hagström

Orisken är mycket större än risken

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera