Oron för vården och patienterna gör att väntetider, vårdplatser och personal är brännande frågor. Sjukhusläkarna bör samtidigt sticka hål på luddiga ”förbättringsprojekt” och ”omställningar”, arbeta för att garantera läkares fortbildning och rätt till betald övertid, samt driva frågan om lönetillägg för läkare som slitit hårt i pandemin.
Sjukhusläkarna har ställt frågor till förtroendevalda lokalt för att få en uppdatering om vilka problem de prioriterar inför hösten och vad de anser att yrkesföreningen kan göra.

– Jag är enormt bekymrad över väntetiderna. På SKR:s hemsida kan man se hårresande långa väntetider för både första besök och tid till åtgärd efter beslut. Vad det innebär för enskilda patienter vill man inte ens tänka på, säger Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna.

– Det hjälper inte att piska personalen ännu mer. Professionen måste själv få tänka kring vilka arbetssätt som är bäst och stimulera överenskommelser lokalt som passar arbetstagarna. Det går inte att toppstyra med samma regler och avtal rakt överallt – situationen är inte lika för alla. Privata alternativ måste också användas mer.

Hon fortsätter:

– Det finns också otroligt många som är vårdutbildade och som har valt att lämna vården helt eller jobba med andra uppgifter. Lokalt kan man se över strukturer och morötter så att de kommer tillbaka. Det handlar inte minst om bra lönevillkor och bra arbetsförhållanden med flexibla lösningar. Det är en enorm samhällsresurs som vi måste hämta tillbaka.

Per Hintze, sekreterare i Sjukhusläkarna Jönköping, kompletterar med att han anser att Sjukhusläkarna måste fortsätta att ställa kritiska frågor och ifrågasätta luddiga ”förbättringsprojekt”.

– Följdfrågor måste ställas till de chefer, tjänstemän och vårdutvecklare som pratar i vaga termer om hur ”nya smarta arbetssätt”, ”värdebaserad vård” eller ”AI” ska lösa problemen. Vi måste ställa krav på prioritering vid resursbrist, det vill säga kräva besked även om vad som ska prioriteras bort. Vi bör också verka för att större andel av regionernas anställda ska arbeta inom kärnverksamheten.

Bengt von Zur-Mühlen, förste vice ordförande i Sjukhusläkarna och styrelseledamot i Sjukhusläkarna Uppsala, framhåller vårdplatsbristen och vikten av att slå vakt om sjukhusens resurser som den fortsatt mest brännande frågan.

– Om vaccinationstakten består, nya vaccin och nya läkemedel mot corona kan utvecklas kvarstår ändå problemet med att antalet vårdplatser på svenska sjukhus under årtionden successivt minskat. För oss sjukhusläkare är det dessutom en kamp i motvind när politiken vill flytta resurser från sjukhusen till primärvården under benämningen ”Omställningen”. Jag tycker att man utöver ändrade arbetssätt i primärvården först behöver investera nya reformpengar och få den verksamheten på rull innan man naggar på sjukhusens resurser.

Viktigt att det inte resulterar i en ökande problematik med oregistrerad, och obetald, övertid. Tomas Haapaniemi, ordförande i Sjukhusläkarna Uppsala

Tomas Haapaniemi, ordförande i Sjukhusläkarna Uppsala, är inne på en liknande linje angående vårdsplatsbristen. Han betonar också att covid-belastningen på sjukvården är en stor osäkerhetsfaktor inför hösten samtidigt som Akademiska sjukhuset är mitt uppe i sitt största sparbeting någonsin.

– I läkarfackligt perspektiv är det viktigt att det inte resulterar i en ökande problematik med oregistrerad, och obetald, övertid för läkare. Sjukhusläkarna i Uppsala län kommer att bevaka frågan.

Sparbetinget har även kraftigt beskurit fortbildningen för läkare på Akademiska sjukhuset. Redan före pandemin drogs fortbildningsbudgeten ”tillfälligt” ner till en bråkdel av tidigare medel, trots att sjukhuset har som devis att ”vara det ledande universitetssjukhuset som skapar störst värde för patienterna”.

– En av höstens viktigaste uppgifter för Sjukhusläkarna lokalt blir att påminna arbetsgivaren om att detta bland annat förutsätter att fortbildningen för läkare restaureras till en nivå som är adekvat för ett universitetssjukhus, säger Tomas Haapaniemi.

Shokoufeh Manouchehrpour, ordförande för Sjukhusläkarna Göteborg och styrelseledamot i Sjukhusläkarna, lyfter fram att det största bekymret inför hösten är att personalen är trött och slutkörd. Risken finns att kollegor blir sjukskrivna eller säger upp sig, vilket i sin tur leder till ännu längre köer för patienter som aldrig når fram. Det handlar ju om patienter och människor och inte om pinnar i statistiken.

Vad kan Sjukhusläkarna göra i dessa frågor?

– Sjukhusläkarna belyser och talar om styrkor och svagheter i olika samverkansmöten med arbetsgivaren. Under dessa covid-år har vi visat att vi kan kroka arm för patienternas bästa, men vi måste framför allt kunna bedriva en tillitsbaserad vård, ha bra arbetsvillkor med bra arbetsmiljö, bättre ersättningar, mindre detaljstyrning, bättre möjlighet till utveckling och fortbildning, för att kunna åstadkomma detta.

Sjukhusläkarna är den största yrkesföreningen inom Läkarförbundet med cirka 20 000 medlemmar. Föreningen organiserar specialistläkare inom sjukhusspecialiteter på sjukhus och i öppenvård, samt läkare med delade anställningar mellan universitet och sjukhus.

Utifrån sin gedigna kompetens har föreningen goda förutsättningar att fortsätta påverka beslutsfattare, både genom opinionsbildning och genom att vara drivande inom förbundet och andra organ. Det understryker Andreas Fischer, ordförande för Sjukhusläkarna Stockholm och styrelseledamot i Sjukhusläkarna.

– Vi har ju under lång tid drivit på för att staten ska ta ett större ansvar för sjukvården. Regionerna klarar inte av att bedriva sjukvård. Vi kan fortsätta ligga på och driva vår politik.

Vi kan understryka vikten av privata kompletteringsalternativ. Sten Östenson, styrelseledamot i Sjukhusläkarna

Magnus Hellström, som också sitter i styrelsen för Sjukhusläkarna respektive Sjukhusläkarna Stockholm, säger därtill att ett stort problem lokalt för närvarande är de öppna kontorslandskapen. Ledningen på Karolinska universitetssjukhuset planerar att placera cirka 200–250 läkarkollegor på en begränsad yta utan möjlighet att få ett eget skrivbord.

– För mig känns det viktigt att denna hantering och process följs i medier och att de negativa konsekvenserna lyfts fram. Det vore mycket olyckligt om NKS-modellen skulle bli normgivande.

Under pandemin har vissa regioner beslutat om extra lönetillägg eller andra särskilda ersättningar till läkare och annan vårdpersonal som arbetat i covid-vården, medan andra inte har gjort det. Sten Östenson, styrelseledamot i Sjukhusläkarna respektive Sjukhusläkarna Östra Skåne, anser att yrkesföreningen bör arbeta för att arbetsgivarna ska ge narkosläkare, infektionsläkare och akutläkare ett år med extra lönetillägg som belöning för att de har räddat Sveriges coronapatienter.

– De ska kunna gå ner i arbetstid några månader. Vi kan också understryka vikten av privata kompletteringsalternativ så att patienter inte behöver vänta på sjukvård, samt lagstifta som i Danmark.

David Hellsten, ordförande för Sjukhusläkarna Umeå, säger att den stora frågan inför hösten och framåt är bristen på sjuksköterskor.

– Det måste ledningen ta hand om. Det vi i Sjukhusläkarna kan göra är att berätta om vilka mål och förväntningar som vi har.

Nyligen röstade riksdagen igenom lagförslaget om organbevarande behandling för donation. Därmed skapas ett välkommet förtydligande av vad som är tillåtet att göra inom ett område som tidigare befunnit sig i en juridisk gråzon.

– Det rör sig om svåra avvägningar i gränslandet mellan juridik, etik och medicin. Frågan om organdonationer har utretts två gånger de senaste åren, men har inte lett fram till ny lagstiftning förrän nu. De nya reglerna är därför välkomna. Fler som vill donera organ efter döden kommer att få göra det, säger Bengt von Zur-Mühlen, Sjukhusläkarnas förste vice ordförande.

Den nya lagen syftar till att skapa ett mer rättssäkert och tydligare lagstöd för organbevarande behandling. Det nya regelverket innebär också en anpassning till rådande rutiner i hälso- och sjukvården, vilket Läkarförbundet framhöll i sitt remissvar.

– Organdonation är en sällanhändelse och på vissa akutsjukhus sker detta endast någon gång per år och behöver därför ta oproportionerligt stor plats i debatt och fortbildning. Det är ett område där det både behövs tydliga regler och transparens kring beslutsfattandet, konstaterar Bengt von Zur-Mühlen.

Sjukhusläkarna har därför under flera år haft organdonation som en av sina prioriterade frågor och arbetat för att främja debatten om organdonationationer i syfte att öka donationerna.

– Det är viktigt att lagstiftningen utformas på ett sätt så att allmänhetens förtroende upprätthålls.

Sjukhusläkarna anser att reglerna i den nya lagen, där bland annat vetot för närstående tas bort, är proportionerliga till sitt syfte. Det tas med andra ord tillräcklig hänsyn till de olika intressenterna i en donationsprocess för att upprätthålla allmänhetens förtroende för transplantationsverksamheten.

– Men lagen kommer att behöva kompletteras med information till allmänheten och hälso- och sjukvårdspersonalen. Det är också viktigt att personalen får tillgång till väl utarbetade kunskapsstöd och konkretiserande kliniska riktlinjer, säger Bengt von Zur-Mühlen.

Ett dilemma som hälso- och sjukvårdspersonalen även i fortsättningen kommer att ställas inför är inställningen till donation hos den person som skulle kunna donera organ.

–  Endast 15 procent är registrerade i donationsregistret. Några bär omkring på ett donationskort i plånboken, andra har talat igenom frågan med sina anhöriga. Det är klart att det skulle vara bra om det fanns ett system där fler på ett enkelt sätt kunde klargöra sin inställning till donation. Oavsett om det är ett ja eller ett nej, konstaterar Bengt von Zur-Mühlen.

Kontinuerlig och nationellt reglerad fortbildning måste ses som en nödvändig del av läkares arbetsliv. Patienterna ska ha rätt att träffa läkare som kan erbjuda en evidensbaserad och patientsäker vård. Att allt fler riksdagspartier delar denna uppfattning och pressar regeringen att agera är därför mer än välkommet, konstaterar Sjukhusläkarnas ordförande.
 
Riksdagen uppmanar regeringen att se över rätten till en reglerad fortbildning, vilket V, C, M, L och KD tagit upp i flera motioner. Beslutet, ett så kallat tillkännagivande, fattades utan omröstning av en nära enig riksdag (27/4). Endast Socialdemokraterna valde att reservera sig mot beslutet, eftersom man anser att ansvaret för fortbildning redan ligger på arbetsgivaren.

– Rätten till en reglerad fortbildning har länge varit en prioriterad fråga för Sjukhusläkarna. Vi är därför oerhört glada över politikerna i riksdagen tagit detta högst behövliga initiativ, säger Sjukhusläkarnas ordförande Elin Karlsson.

Patienterna har rätt till en jämlik, högkvalitativ, evidensbaserad och patientsäker vård. För att denna rätt ska kunna tillgodoses krävs att läkare får kontinuerlig fortbildning, konstaterar Elin Karlsson. Detta krav blir dessutom allt viktigare. Ny forskning och utveckling presenteras i dag i allt snabbare takt. Yrket blir alltmer kunskapsintensivt, och läkarna måste därför få möjlighet att ständigt uppdatera sig med ny teori samt tillgodogöra sig ny medicinteknik och nya metoder.

Men i dag går utvecklingen åt motsatt håll, vilket Läkarförbundets fortbildningsenkät visar. 2005 hade specialistläkare i snitt 9,1 externa fortbildningsdagar per år. 2019, året innan pandemin bröt ut, hade antalet dagar sjunkit till 5,3, det vill säga nästan hälften av de tio dagar som Läkarförbundet rekommenderar för extern fortbildning. De individuella och regionala skillnaderna är stora: Under 2019 uppgav en av sex specialistläkare att de inte ägnat sig åt någon extern fortbildning alls under året och mellan regionerna fanns ett spann på mellan 1,8 och 8 dagar. Uppgifterna i Läkarförbundets enkät bekräftas av en granskning av fortbildning för specialistläkare i tidningen Sjukhusläkaren (2/2019). Granskningen visar att det både finns ekonomiska problem och stora skillnader mellan regionerna och olika verksamheter i regionerna.

–  Vi har ännu inte sett några siffror på omfattningen men under pandemin försämrades läget ytterligare då både utbildning och fortbildning sköts upp. Samtidigt gick det att se många goda exempel på hur digitala utbildningsformer spridit sig såväl inom som utanför landets gränser.

För flera specialiteter, exempelvis kirurger, kan dock dessa utbildningar endast ersätta delar av fortbildningen. Yrket är till stor del ett hantverk och det behövs även praktisk träning, konstaterar Elin Karlsson.

Fortbildningen har så smått kommit i gång igen i regionerna. Men behoven är stora och regionerna har under många år visat att de inte lever upp till sitt ansvar att säkra fortbildningen genom att avsätta tillräckliga medel och anpassa grundbemanningen efter behoven av fortbildning.

– Vi läkare måste ha tid att vara borta från det kliniska arbetet i den utsträckning som krävs. När verksamheter tillåts välja bort fortbildning om budgeten stramas åt eller när bemanningen sviktar så drabbar det i slutändan patienterna. Vi kommer därför att fortsätta att glädjas åt riksdagens uppmaning till regeringen, men också fortsätta att bevaka frågan och gå vidare med vårt arbete för en nationell reglering.

Sjukhusläkarna verkar för:
• En nationellt reglerad fortbildning.
• Att varje läkare ska ha en individuell fortbildningsplan anpassad efter individens och verksamhetens behov.
• En grundbemanning där fortbildning, forskning och handledning finns medräknat.
• En egen öronmärkt budget för fortbildning, som inte får gömmas (och glömmas) i läkarbudgeten.
• En fortsatt utveckling av digitala alternativ som komplement till fysiska möten.
• Goda möjligheter för kirurger att komma till träningscentra med simulatorer.
• Redovisning av fortbildning i verksamhetsberättelserna.
• Att fortbildning läggs som ett krav vid upphandling av vård.

Vi är jätteglada för regeringens initiativ att låta Socialstyrelsen ta fram ett underlag för behovet av vårdplatser. Ett bra sätt att kartlägga behoven är att fråga verksamhetscheferna, de vet hur många vårdplatser de behöver.

Under en presskonferens om vårdplatsbristen i Sverige i mitten av februari meddelade socialminister Lena Hallengren (S) att Socialstyrelsen borde få i uppdrag ”att utveckla en stödjande och samordnande roll i regionernas arbete med att inrätta ett ändamålsenligt antal vårdplatser.”

Nu har regeringen gått från tanke till handling och gett myndigheten uppdraget att analysera och föreslå målvärden på nationell, regional, klinik- och enhetsnivå för antalet vårdplatser,” vilket Dagens Medicin var först att rapportera om.

Vi är jätteglada för att det nu är solklart att vi måste lösa vårdplatsbristen här och nu. Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna

Socialstyrelsen ska också ta fram målvärden för en genomsnittlig beläggningsgrad – enligt beslutsunderlaget mellan 85 och 90 procent. Socialstyrelsen ges dock fria händer att komma fram till andra värden. Beräkningar för antalet vårdplatser och beläggningsgrad inom intensivvården ska ske separat.

– Vi är jätteglada för att det nu är solklart att vi måste lösa vårdplatsbristen här och nu. Vi kan inte vänta på andra visioner eller reformer. För att få fram korrekta siffror utan för mycket krångel bör Socialstyrelsen kontakta sjukhusen direkt för att få uppgifter om behovet av vårdplatser. Sjukhusens verksamhetschefer har ofta järnkoll på vad som skulle behövas för just deras verksamhet, säger Sjukhusläkarnas ordförande Karin Båtelson.

Vårdplatsbristen och dess konsekvenser går inte länge att ducka för. I sin årsrapport konstaterar exempelvis Inspektionen för vård och omsorg (IVO) att vårdplatsbristen riskerar patientsäkerheten på landets sjukhus och under 2021 inledde myndigheten ett 20-tal tillsynsärenden. Myndigheten ser att problemen varit långvariga, men också att det finns stora skillnader i överbeläggningar och utlokaliseringar inom och mellan regionerna.

– Vårdplatstillgång eller antal vårdplatser är inget mål i sig, utan bara ett av flera absoluta krav på medel för att nå en bra vård. Därför bör vi inte skapa en jättelik administration på att mäta och registrera och rapportera, och absolut inte sätta stimulanspengar på det – risken är för stor för manipulation. Men vi ser att riktiga måltal baserade på verksamhetschefernas kunskap kan vara en chans för regionerna att långsiktigt kunna ta större grepp för en genomtänkt vårdplats- och personalpolitik. Det kommer att gynna alla, inte minst patienterna, säger Karin Båtelson.

Fakta: Det här vill Sjukhusläkarna

Sjukhusläkarna vill se långsiktiga och grundläggande reformer fler vårdplatser. Flertalet av dessa reformer kommer att kräva lagändringar:

• Inför en patienträttighetslag, som styr regionerna att organisera vården så att de klarar sitt uppdrag att förse alla medborgare med rätt vård i rätt tid.
• Ge patienterna rätt att söka sjukhusvård över regiongränserna.
• Inför en nationell väntetidslista kopplat till kvalitetsuppgifter liknande den som finns i Danmark. De faktiska väntetiderna måste bli kända så att patienterna får bättre valmöjligheter. Sjukvårdssverige måste snabbare kunna agera som ett enat land, då nackdelar uppstår.
• Öka sjukvårdens grundbemanning via långsiktig planering och finansiering.
• Inför ett krav på kontinuerlig och strukturerad fortbildning för vårdpersonal så att vi gör rätt saker.