Nyhetsarkiv

”Svenska neurologer ägnar för lite tid åt folksjukdomar”

Mattias Linde fick nog när den specialenhet för huvudvärk som han drev i Göteborg tillsammans med
Praktikertjänst upphandlades för en helt annan verksamhet av Västra Götalandsregionen.

– Det innebar att den offentliga sjukvården övergav en stor grupp patienter, säger han.

När han fick en förfrågan att arbeta som överläkare och professor i Trondheim inom sitt specialområde
valde han att tacka ja istället för att arbeta som allmän neurolog vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.

Med familjen kvar i Sverige arbetar han nu intensivt under perioder för att därefter vara långledig, hemma i Sverige. Sjukhuset i Trondheim, som heter St:Olof, är nybyggt och universitet där han är professor, Nasjonalt Kompetansesenter for Hodepine, NTNU, Trondheim, är det tredje största i landet.

– Det här sättet att arbeta passar mig som tycker om att gräva ned mig i jobbet, säger han.

Kritisk till svensk medicinsk forskning

Idag är Mattias Linde mycket nöjd med sitt val. När det gäller den medicinska forskningen i Sverige är han mycket kritisk och menar att det ofta handlar om navelskåderi.

– Den svenska forskarvärlden är en föråldrad klubb för inbördes beundran som knappast bygger sina forskningsanslag på vad befolkningen behöver, det vill säga epidemiologiska data om vad som är de största humanitära funktionshindren och vad som dränerar de huvudsakliga ekonomiska resurserna från samhället, säger han.

I Norge behöver han inte slåss för sina patienter på samma sätt som i Sverige.

– Där är man bättre på att se vilket behov samhället har av olika typer av vård och forskning, säger han.

Men den verkligt stora skillnaden mellan att jobba i Sverige och Norge menar Mattias Linde till syvende och sist handlar om resurser.

– Det märks att Norge är ett rikare land än Sverige. Som läkare har du en helt annan uppbackning av kringpersonal, konstaterar han.

Också som forskare har han det bättre förspänt i Norge.

– Här finns ett helt kontor med personal som bara är till för att hjälpa oss som forskare, det känns väldigt lyxigt. Den forskning jag bedrev i Sverige gjordes i stort sett på obetald fritid.

”Kandidater tas om hand föredömligt”

Andra saker som han tycker fungerar bra i det norska sjukvårdssystemet är korta beslutsvägar, prestigelöshet och det sätt man tar hand om sina läkarstudenter eller kandidater som vi kallar dem i Sverige.

– De är väldigt delaktiga i vården. Undervisningen är integrerad i kliniken och vi specialister har vad man
kallar för veckotjänst. Det innebär att man är ansvarig för en grupp studenter och coachar dem en hel vecka, tar fram patienter som de ska undersöka, diskuterar och utvärderar och har slutdiskussion i slutet av veckan. Det är en modell som fungerar mycket bra, säger Mattias Linde.

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Sjukhusläkaren

Nyheter, debatter & reportage från sjukhusvärlden

Prenumerera