• 10 december 2014
• 3
• AV: Sara Gunnarsdotter

De kom en söndag morgon. Han skulle flyga hem till Sverige. De tog honom från hans säng där han låg och sov, trettio federalpoliser med Kalasjnikovs.
Nu har den svenska kardiologen Fikru Maru suttit häktad i Etiopien i över ett och halvt år.

Det finns inte något som helst ljus i tunneln. Ibland är jag mer uppgiven än pappa, säger Emy Maru (bilden), vikarierande underläkare på Hudiksvalls sjukhus där även hennes pappa Fikru Maru, speci­alist i intermedicin och kardiologi, är anställd.

Fikru Maru driver också ett specialistsjukhus för hjärtsjukvård i Etiopien huvudstad Addis Abeba.
Men han har alltså inte varit på jobbet, vare sig i Sverige eller i Etiopien, sedan han bryskt blev frihetsberövad i maj 2013.

För snart 40 år sedan fick Fikru Maru asyl i Sverige efter en dramatisk flykt från Etiopien. I Etiopien hade han varit stridspilot men efter att Haile Selassie störtats fanns även Fikru Maru med på juntans dödslistor, och han beslutade sig för att fly.

I Sverige utbildade sig Fikru Maru så småningom till läkare på Karolinska institutet och har sedan framförallt riktat in sig mot hjärtsjukvård.

I slutet av 1990-talet kunde Fikru Maru börja besöka Etiopien igen. För sju år sedan startade han Addis Cardiac Hospital, Etiopens första specialistsjukhus för hjärt- och kärlsjukvård. Sjukhuset finansieras till cirka en tredjedel av Swedfund, svenska statens riskkapitalbolag för investeringar i bolag och fonder i utvecklingsländer.

Vid en av sina resor till hjärt­sjukhuset i Etiopien fastnade Fikru Maru i tullen med fyra resväskor. Innehållet var handskar, slangar och annat förbrukningsmaterial som behövs till vården på ett sjukhus. Fikru Maru hade inte med sig någon faktura på utrustningen men uppskattade värdet till cirka 2000 dollar. Tullen menade att det rätta värdet borde vara cirka tio gånger högre och krävde att Fikru Maru skulle skatta för det beloppet på plats för att få ta in väskorna i landet. Istället lämnade Fikru Maru väskorna i tullen för att kunna betala rätt belopp när han fått tillgång till fakturan.

När han skulle åka hem beslöt han sig för att ta med sig väskorna till Sverige igen för att i stället kunna börja om processen hemifrån. Men endast två väskor per person var tillåtet och Fikru Maru skulle behöva betala 1000 dollar för övervikten. Eftersom flygplatsens kortterminal var ur funktion kunde han till sist inget annat göra än att återigen lämna väskorna på flygplasten. För detta blev han i stort sett omedelbart arresterad och åtalad för att ha försökt smuggla in väskorna i Etiopien.

– Det är ganska typiskt Etiopien. Speciellt i tullen försöker man hitta något att sätta dit folk för. Bara för att man kan, säger Emy Maru.
Fikru Maru släpptes emellertid mot borgen och en tid senare lades åtalet ner. Det här var 2011.

Osämja i regeringen

Efter att den förra premiärministern dog 2012 uppstod osämja i den etiopiska regeringen, bland annat mellan den nya regeringschefen och tullministern. För att få bort tullministern arresterades han, misstänkt för korruption.

Den nya regeringen ville genom ett jättestort brottsmål visa sig handlings­kraftig och meddelade att man nu skulle göra upp med korruptionen i landet. Alla som hade haft någon slags relation till tullministern greps i en gryningsräd den 12 maj 2013. Eftersom tullministern hade varit med och fattat beslutet att lägga ner det tidigare åtalet mot Fikru Maru så drogs han också med, då detta förutsattes ha skett på olovlig väg.
– Det är ett politiskt spel, ett maktspel, säger Emy Maru.
Så fort familjen förstod att Fikru Maru inte bara var tillfälligtvis frihetsberövad åkte Emy Maru, som också talar amarinja, ner till Etiopien för att försöka hjälpa sin pappa. Hon besökte honom i häktet varje dag.

Häktet hemskt

– Det var en hemsk plats.
Tolv personer i ett litet rum. De får gå ut kanske fem minuter per dag, sover på golvet, äter på golvet, det finns en enda toalett. Det händer mycket hemska saker runt om, säger Emy Maru.
Eftersom det dröjde mycket länge innan det framgick vad saken gällde var det svårt för familjen att agera.

Besviken på UD

– Först försökte vi att inte skapa uppmärksamhet. Vi försökte hålla media utanför och hade bara kontakt med UD.
När inget verkade hända gick familjen, och framförallt Emy Maru ut och talade om Fikru Maru offentligt i både tidningar radio och tv. Dessutom hölls en manifestation i Stockholm i våras för att uppmärksamma årsdagen av hans gripande.

– Vi gick ut i media för att försöka få lite tryck på UD, säger Emy Maru.
Hon kan inte hålla tillbaka sin besvikelse över att utrikesdepartementet inte agerade aktivt på ett tidigt stadium och över att ambassaden inte har besökt Fikru Maru mer än ett fåtal gånger.

– Men de håller sig inom sina riktlinjer där det står ett besök per halvår, och det har han väl fått.

Hans Bagner, den svenska advokat som Swedfund anlitat för Fikru Maru, tycker också att svenska statens stöd varit sparsamt. Han menar att ambassaden inte lade många strån i kors under tiden som Emy Maru bodde i Addis Abeba.
– Fram till i somras hade ambassaden besökt honom en eller två gånger. Då kunde de trösta sig med att han var omhändertagen av dottern som besökte sin pappa varje dag.

Fikru Maru fick stanna i häktet i fem månader innan han fick veta att anklagelsen mot honom bestod i att han skulle ha haft kännedom om att tullministern begått tjänstefel. I samband med att åtalet meddelades flyttades Fikru Maru och de övriga 65 medåtalade till Kilito-fängelset, som är en slags mellanstation där man som åtalad väntar på dom.
– De är 90 stycken i ett rum med 45 våningssängar. Där sitter han med terrorister, misstänkta våldtäktsmän, tjuvar och mördare.
Emy Maru kunde inte föreställa sig de proportioner som saken skulle ta när hon först åkte ner till Etiopien. Men efter åtta månader var hon tvungen att resa hem utan sin pappa.

Nu har Fikru Maru suttit över ett år i Kilito-fängelset. Emy Maru säger att hennes pappa behandlas bättre än i första häktet.
– Han får läsa, han får träna, han får sina mediciner och han får den mat vi släktingar och vänner lämnar till honom. Det tog lång tid, men nu får han även sjukvård.
Hans mänskliga rättigheter är inte kränkta på det sätt som de var när han var häktad. Det är så man får se det. Så länge han inte är kränkt är vi nöjda.

Gigantisk rättegång

I somras, ett drygt halvår efter att åtalet väcktes, kom rättegångsförhandlingarna igång. De åtalade är indelade i tre grupper. Emu Maru berättar att Fikru Maru tillhör en grupp med 25 åtalade för sammanlagt 94 åtalspunkter, varav en enda är hans. För varje åtalspunkt ska i genomsnitt tio vittnen höras.

För Fikru Maru har åklagaren kallat tre personer att vittna mot honom. När åklagarens alla vittnen är hörda finns möjlighet för försvaret att kalla vittnen att höras. Domarna för målet kommer samlat när allt detta är klart.

– I pappas grupp har en enda åtalspunkt tagit över tre månader. Bara att höra vittnen kan ta 7–8 år, säger Emy Maru.
Men hon säger också att det egentligen inte finns någon vilja från Etiopiens sida att komma fram till en dom eftersom det egentligen inte finns tillräckräckliga bevis för en fällande dom.
– Det är fabricerade vittnesuppgifter och alla vet om det. Vi kan inte se något slut om man tänker realistiskt tidsmässigt.
– Nu är vi i det här scenariot som vi tidigare befarade och som vi försökte larma om väldigt tidigt.

Men advokaten Hans Bagner tycker ändå att svenska ambassaden i Addis Abeba blivit lite mer alert efter ett möte där synpunkter framfördes på deras engagemang.
– Vi träffade ambassadören förra veckan, han är intresserad och engagerad och betonar att han vid alla tillfällen som bjuds kommer att ta upp frågan med olika personer inom den etiopiska förvaltningen.
Emy Maru menar att svenska utrikesdepartementet (UD) hade en chans att agera innan åtalet väcktes och rätte­gången kom igång.

– Nu finns det ingen dörr man kan knacka på. Nu kan inte någon från svenska myndigheter officiellt göra något eftersom rättegången har inletts.
Johan Tegel, pressjour på UD ger henne rätt i sak:
– Vi kan inte gå in i en rättsprocess i ett annat land, säger han

Rättegången kan ta tio år

– Rättegången följer Etiopiens rättssystem och en rättegång i Etiopien kan ta tio år, det är inga problem. Det här är limbo, säger Emy Maru.
Hon är uppgiven, hon vet inte riktigt hur hon orkar utan kallar det mest för att överleva. Hon är mycket besviken på svenska statens passiva hållning.
– De skulle kunna gjort mer. Men jag tänker inte på det längre för det är inget man kan göra något åt nu.

Däremot påpekar Emy Maru gärna att Fikru Maru är en mycket stark person som håller huvudet högt. Hon får medhåll av hans svenska advokat Hans Bagner.
– Han är otroligt fräsch för att ha suttit i fängelse i ett och halvt år. Han är ju läkare så han vet hur han ska ta hand om sig själv och är i god fysiskt form.

Kämpar för sitt livsverk inifrån fängelset

Hans Bagner berättar också att Fikru Maru skriver mycket, både om målet och om sjukhuset.
– Utan att vara fysiskt närvarande så är han extrem engagerad och jobbar hårt för sitt sjukhus. Det är ett sätt för honom att hålla sig igång så att han inte slaggar igen totalt.

Emy Maru åker ner till Etiopien ungefär varannan månad. Hon säger att hennes arbetsgivare har varit väldigt förstående, att det går att pussla med korta perioder av tjänstgöring, något som skulle svårare med en fast tjänst. Själv är hon inte rädd när hon åker.
– Nej, men jag skulle inte bli förvånad om de skulle skada mig eller fängsla mig, jag har inget förtroende för Etiopien.
Emy Maru säger att Fikru Maru hela tiden varit medveten om risken att vem som helst, när som helst kan fängslas eller bara försvinna i Etiopien, men att han ändå inte varit särskilt orolig för sin egen del.
– Han tyckte väl att det var värt risken för att kunna bygga upp sitt sjukhus. Det blir han livsverk att efterlämna något till sitt land.