”Svårt lungsjuka plockas bort från väntelistan”
I flera år har han protesterat mot den bristfälliga arbetsmiljön med kronisk underbemanning.
– Enligt budgeten ska vi vara sex fasta specialister, men under lång tid har vi tvingats klara arbetsbördan på färre än hälften. Vi har verkligen kämpat för att våra patienter inte ska lida, men förra hösten sa kroppen ifrån, säger Sven-Olof Björkén.
Plötsligt började han höja rösten mot kollegor och chefer, han kände sig irriterad och aggressiv och förstod först inte sambandet med den stressiga arbetsmiljön. I slutet av förra året kände han sig väldigt trött, han tog långledigt och reste iväg med sin fru. Semestern tillbringade han i sängen, fullständigt utmattad.
Utmattningsdepression
– Då förstod jag ju att något var fel. Jag sökte hjälp och blev sjukskriven för utmattningsdepression. Jag drabbades också av en inflammation i hjärtsäcken, vilket jag tror hänger samman med stressen, säger Sven-Olof Björkén.
Efter en tids sjukskrivning återgick han i arbete igen, trots läkares avrådan. Arbetsbelastningen var värre än någonsin. Och tillsammans med feldimensionerade besparingskrav, en misslyckad organisationsförändring och ett bristfälligt chefskap, var det omöjligt att fortsätta med läkaretiken i behåll, menar Sven-Olof Björkén.
Sedan maj 2010 är lungkliniken sammanslagen med infektions-, hud- och ögonkliniken.
Omorganisation förvärrade läget
– Den här omorganisationen skulle göra vår verksamhet mer effektiv.
Istället har det blivit tvärtom. Det mesta tar längre tid. Våra patienter är nu spridda på olika avdelningar och många av våra kompetenta sjuksköterskor är sjukskrivna eller arbetar deltid för att de inte klarar av stressen. Vi har en verksamhetschef som är sjuksköterska och medicinskt ansvarig, trots att hon inte har tillräckligt med kompetens, säger Sven-Olof Björkén.
Panikartade åtgärder
Den hårt ansträngda situationen har lett till panikartade åtgärder, menar han.
– Vi har verksamhetschefer som är livrädda för att inte kunna lämna snygga kvartalsrapporter och hålla vårdgarantin. För att klara kraven rensar man i köerna och kastar ut patienter som inte är färdigbehandlade.
Sven-Olof Björkén berättar om en ung man med röntgenförändringar och misstänkt sarkoidos. Men istället för uppföljning och utredning plockades patienten bort från återbesökslistan av ansvarig läkare.
– Jag har skrivit en avvikelserapport och anmält fallet till chefläkaren. Men det tragiska är att det finns fler sjuka patienter som faller mellan stolarna. Jag hävdar absolut att vårdgarantin påverkar prioriteringarna negativt. Särskilt i pressade lägen. Vi har astmatiker och KOL-patienter som skickas ut och ska tas om hand i primärvården. Men där finns stora brister, vilket innebär att primärvården återremitterar patienterna. Det är ett fruktansvärt resursslöseri, men framförallt är det oförsvarbart att utsätta patienterna för detta.
Sven-Olof Björkén är starkt kritisk mot sina kollegor och undrar varför inte fler reagerar och sätter ned foten.
Sa upp sig i protest
Själv har han sagt upp sig i protest. När han ställde ett ultimatum till cheferna att fixa arbetsmiljön och kompensera de läkare som utsatts för kronisk underbemanning, blev han uppmanad att sluta.
Efter nyår börjar han en ny tjänst som överläkare vid lungkliniken på Sunderbys sjukhus i Luleå.
– Samtliga läkare som jobbat vid lungkliniken har drabbats av allvarliga sjukdomar. Sjukhusledningen förstår inte vad de utsätter oss för och vilka risker långvarig stress medför. Även patienterna drabbas hårt. Jag står för min kritik och vägrar backa, säger Sven-Olof Björkén.
En person, som skaffat sig en anonymitetsskyddad adress, har utgett sig för att vara överläkarna Torsten Persson och Hans Löfgren på Sundsvalls sjukhus och i deras namn med deras e-mailadresser uttryckt åsikter i direkt motsättning till vad de anser.
Sjukhusläkaren ser mycket allvarligt på det inträffade. Vi har spårat ip-adressen och tänker polisanmäla det inträffade.
Torsten Persson och Hans Löfgren delar inte alls Sven-Olof Björkéns åsikter i intervjun i Sjukhusläkaren där han hävdar att svårt lungsjuka patienter plockas bort från väntelistan.
Enligt Hans Löfgren har det tyvärr varit nödvändigt att prioritera hårt i besparingstider, men han menar att det inte drabbat svårt lungsjuka i behov av vård.
Det finns en lösning till!
Sunderby är förhoppningsvis ett bättre val än Sundsvall, där det förekommit mycket turbulens senaste åren. Härskarteknik och positioneringar på olika plan, inte minst det politiska.
Norge: Här lade man ner landstingens ( i Norge Fylken) roll i sjukvården för en 8-10 år sedan. Sjukhusområdena fungerar som privata företag. Patienterna bestämmer vart de vill komma. Fritt sjukhusval i landet. Patientmakt dvs utvecklad demokrati! Sällan problem med patienter i korridoren, vilket är ett ”nomaltillstånd” i svensk sjukvård i dag.
Det är stor brist på lungläkare i Norge!
Jan Ulfberg, internmedicinare i Norge sedan många år. Kommunpoltiker i Sverige
Enig med Dig Jan att i detta fall så är Norge ett förebild. Att som sverige fortsätta att ”göda” en massa amatörpolitiker på olika nivåer i landstinget liknar ju system i en del länder som fortfarande hävdar att kommunismen är enda lösningen. Bra idé att låta staten ta över och låta sjukhusen konkurrera på lika villkor, låt pengarna följa patienten. Inga patienter, inga pengar…Inför bonussystem, belöna trotjänare samt idéskapare, åt fanders med alla negativister och alla myglare.
SO Björkén.
Lungmedicin är nu mer allt sällan en egen klinik utan hamnat i medicinklinikernas träskmarker. Vi lungmedicinare är allt för få och generationsväxlingen efter oss pensionärer har inte fungerat. Specialiteten har problem att överleva trots mycket stor efterfrågan från patienter och alltför omfattande sjukdomsgrupper. Tyvärr har vi som påpekat dessa problem inte fått gehör. Här försöker man, vill jag minnas, med remisskriterier och med priosystem kalla de patienter som bäst kan hjälpas. De som läggs in akut hos ”oss” på jourtid kan tyvärr inte alltid styras rätt..
Välkommen igen till Norrbotten SO!
Lars Hetta
Jag instämmer helt i LH´s inlägg. Vi hanterar oerhört viktiga patientgrupper som kostar samhället mycket i tidig död och ökad sjuklighet/lidande. Lungmedicin är värd en betydligt bättre uppskattning hos beslutsfattare än vad som varit fallet på vissa ställen, bl.a. i Västernorrland där man plockat bort lungklinikens egen avdelning för akut lungsjuka och spritt den kunskap som en gång fanns hos personalen.