• 07 juli 2014
• 0
• AV: Helene Thornblad

Johan Hjertqvist, vd för Health Consumer Powerhouse, inledde med att berätta att Sverige rasat från sjätte till elfte plats bland 35 länder i Europa i årets Euro Health Consumer Index.

– Sjukvården är fortfarande bra när man väl har träffat doktorn, men andra länder hinner ikapp och förbi oss. Bilden börjar krackelera bland annat när det gäller tillgång till nya läkemedel och vårdkvalitet, sa han.

– Det vi framförallt ser i Sverige är att primärvården har dåligt genomslag, som patient frågar man i första hand släkt och vänner om råd, i andra hand vänder man sig till sociala medier och i sista hand till doktorn. Och trots kömiljarden har vi fortfarande den sämsta tillgängligheten i Europa.

Vårdfrågorna heta i Skåne

Efter den inledningen ställde moderatorn frågan om hälso- och sjukvård kommer att bli en valfråga 2014.

Jonas Rastad, regiondirektör i Skåne, trodde att det inte blir så på riksplanet:

– Men i Skåne är frågan riktigt het. ”Sjukvården är i kris” säger ena halvan, och andra haövan något helt annat. Finansieringen är redan på tapeten.

Kristoffer Tamson, valledare (M) i Stockholms län, berättade att sjukvården toppar väljarnas lista över viktiga valfrågor – till och med i kommunalvalet. Men den politiska debatten uteblir oftast för att det finns en grundläggande enighet om de övergripande målen:

– Alla politiker är eniga om att vi ska ha en solidariskt finansierad sjukvård, tillgänglig för alla och om att plånboken inte ska styra. Då blir det inte en valfråga på samma sätt. Det är däremot frågan om vi ska finansiera sjukvården genom höjda skatter eller genom att få fler i arbete.

Bilden naggas i kanten

Jan Larsson, valstrateg (S) i Stockholm trodde däremot att sjukvården har en chans att leva som valfråga ändra fram till valdagen:

– När vi inte bara har PISA-undersökningen utan även rapporten från Health Consumer Powerhouse, då naggas bilden av den svenska välfärden i kanten.

Johan Hjertqvist ifrågasatte styrsystemen i sjukvården:

– Är det verkligen uthålligt att behålla det skattebaserade sjukvårdssystemet? Vår rapport visar att Holland och andra försäkringsbaserade system är bättre än Sverige, särskilt på att möta mer individualiserade behov.

Jan Larsson höll inte med:

– Jag tror inte att svenskarna vill vara med på att man ska kunna försäkra sig bort från vårdköerna. Och dessutom har jag svårt att se vad i det holländska systemet som skulle vara omöjligt i ett skattefinansierat system.

Låta professionen styra

Johan Hjertqvist:

– Sjukvården i Holland har inget med plånbokens tjocklek att göra. Och den stora fördelen är att man har kunnat lyfta ut politiken från sjukvården och låta professionen sköta verksamheten.

Olle Larkö, dekanus på Sahlgrenska akademin, ställde första publikfrågan:

– Det jag vill ska bli en valfråga är att vi i professionen är trötta på NPM. Vi behöver ha en styrning av människor som vet vad vi gör i sjukvården, inte jurister och ekonomer. Vi måste höja kompetensen på verksamhetschefer och beställarnämnder. Dessutom är hanteringen av läkarkåren alldeles för slapp när det gäller krav på vidareutbildning. Men det är inga politiker intresserade av att diskutera.

Muskler och mandat

Kristoffer Tamson:

– Vi behöver flytta mer makt ut i verksamheterna, men då också ställa krav på att de som tar emot ansvar har muskler och mandat. Och politiken behöver bli bättre kravställare. Och till diskussionen om ett annat sjukvårdssystem – Göran Hägglund har sagt att vi ska lägga ner landstingen, men i mitt parti har vi landat i att större systemförändringar är mindre intressanta än innehållet i sjukvården.

Jan Larsson kommenterade att det är en svår uppgift att genomföra ett systemskifte i sjukvården, men att på sikt behöver landstingen gå upp i färre men större regioner.

– NPM-systemet har överreglerat större delen av offentlig sektor i en form av köp-och-sälj-system. Det hämmar och skapar byråkrati och det blir för lite tid över till enskilda medarbetares kreativitet. Låt professionerna bli professioner på riktigt, och jobba lika mycket med engagemang som med piska!

Patientmedverkan

Fredrik Löndahl, ordförande i Diabetesförbundet, konstaterade att patientdelaktigheten varit låg i diskussionerna om nationella riktlinjer för diabetes:

– Vilken beredskap har ni för nya patientlagen?

Jonas Rastad:

– Det är en komplicerad fråga hur vi får medbestämmande på riktigt. Patientmedverkan utmanar professionen och vi har sett exempel på att det kan vara svårt att bemanna verksamheter där rollförändringar skett. Och vi har svårt att få till patientmedverkan. Jag är inte säker på att lokalt bestämmande är rätt väg in. Det är fortfarande rätt formellt, vi bjuder in vid vissa tillfällen. Och då är det svårt att få en bra patientrepresentant som inte bara pratar om sig själv.

”Vill inte shoppa runt när man är svag”

Jan Larsson ville problematisera frågan om patientmakt:

– Den som en gång fått en cancerdiagnos är inte så stursk. Då är patientmakt inte det första man efterfrågar, man är ute efter professionellt bemötande, bra information och rätt behandling. Man vill inte shoppa runt när man är svag. Och låt oss inte hamna i strukturfrågor, då tappar vi bara tid från kärnfrågorna, kompetens och kvalitet.

Jonas Rastad:

– Alla medarbetare är inte intresserade av att utveckla kvalitet. Man tar sällan debatten med enskilda medarbetare om kvalitetsbrister. Då är det lättare att skälla på politiker, eller ledning.

Underproduktivt?

Johan Hjertqvist fortsatte på samma spår:

– Sverige är välförsett med läkare. Men primärvården är underproduktiv, och till och med barnmorskor som vi hör ”sliter så hårt” är inte särskilt högproduktiva i Sverige.

Jan Larsson:

– Jag blir bestört när man pekar ut enskilda medarbetare. Det handlar om metod och struktur. Det är klart att det finns enskilda medarbetare som har svårt med förändring. Men skyll inte på dem utan se till att spela med de människor som gör ett fantastiskt jobb!