Styrningen av privat äldreomsorg brister
Den kritiken kommer från Riksrevisionen som i en nyligen publicerad rapport granskat styrningen av privat äldreomsorg.
Riksrevisionen konstaterar att de avtal som kommunerna sluter med privata vårdgivare ofta saknar tydliga krav på kvalitet och insyn trots att avtalen spelar en nyckelroll för att säkra kvalitén.
Möjligheterna för de äldre att påverka minskar därmed, samtidigt som risken för missförhållanden ökar, säger Riksrevisionen i sin rapport.
Granskningen visar också att det är oklart vad personalen i äldreomsorgen får säga och inte säga om sin arbetsplats. Å ena sidan ska personalen anmäla allvarliga missförhållanden enligt lex Sarah, å andra sidan får inte företagshemligheter röjas, om det inte rör sig om allvarliga missförhållanden.
Skyddet för yttrandefriheten gentemot arbetsgivaren är också oklart, menar Riksrevisionen som föreslår både lagändringar och nya utredningar.
– Det oklara rättsläget kan göra det svårt för personalen att påpeka fel och missförhållanden och innebär en ökad risk för att misstag inte upptäcks, menar riksrevisorn Claes Norgren.
– Tidigare propositioner har mest utrett konsekvenserna för företagen. Vi tycker att regeringen bör titta på frågorna ur brukarens och de anhörigas perspektiv. Vi föreslår bland annat en lagändring så att anmälningar enligt lex Sarah även på privata vårdföretag går till socialnämnden. I dag görs de till verksamhetschefen på företaget. Vi föreslår också att regeringen utreder en rad frågor om man vill ha likvärdiga förhållanden mellan privat och offentlig omsorg, för i många fall är regler och lagar olika, säger Riksrevisionens projektledare Cecilia Ryberg.
Riksrevisionen föreslår också att Socialstyrelsen utformar föreskrifter för kommunernas avtal med de privata vårdgivarna.
Riksrevisionens menar att idag besitter varken regeringen eller Socialstyrelsens nödvändig kunskap om avtalen som kommunerna sluter med utförarna, trots att avtalen är helt avgörande för kommunernas möjligheter att ställa krav och följa upp verksamheten. Det finns därmed en risk för att utformningen av reformer inom äldreomsorgsmarknaden genomförs utan att tillräckligt beslutsunderlag har inhämtats, skriver Riksrevisionen i sin granskning.
I rapporten listar Riksrevisionen en rad olikheter i lagar och regler för privat och offentlig vård som behöver detaljregleras i avtal om man vill ha likvärdiga regler.
Yttrandefriheten och meddelarfriheten
Anställda hos privata utförare av offentligt finansierad äldreomsorg omfattas endast av anonymitetsskyddet.
Även om meddelarfriheten så som den uttrycks i tryckfrihetsförordningens gäller alla, så är den enskilda bara skyddad gentemot myndigheter och andra allmänna organ och inte gentemot privata arbetsgivare.
De privatanställda kan därför inte lämna uppgifter till medierna utan att riskera disciplinpåföljd av arbetsgivaren, skriver Riksrevisionen.
Oklart hur avtal skyddar de anställda
Om en kommun vill att personalen hos privata utförare ska omfattas av skydd mot efterforskning och repressalier måste det skrivas in i avtalen. Det är dock inte helt klarlagt vilken effekt ett sådant avtal har ur ett rättsligt perspektiv, skriver Riksrevisionen och ger ett exempel.
– Om en privat arbetsgivare bryter mot ett efterforskningsskydd i avtal är det avtalsbrott mot kommunen, men det utgör inte något lagbrott gentemot den enskilda. Det är då helt upp till kommunen att ta initiativ till att driva ärendet.
Om en domstol skulle döma till kommunens favör skulle kommunen kunna få skadestånd för avtalsbrottet, eller häva avtalet. Den anställda skulle däremot inte automatiskt få rätt till ersättning. För att det ska vara möjligt måste efterforskningsskyddet dessutom skrivas in i entreprenörens avtal med de anställda, menar Riksrevisionen.
Handlingsoffentlighet
Enligt tryckfrihetsförordningen ska varje medborgare ha rätt att ta del av allmänna handlingar. Syftet är enligt lagen att främja ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. Genom insynen möjliggörs en kontroll som främjar rättssäkerhet och effektivitet i förvaltningen och folkstyret.
Handlingar som upprättas i privat bedriven verksamhet är inte allmänna och en enskild medborgare har därför ingen absolut rätt att få del av handlingar från sådan verksamhet.
För att främja medborgarnas insyn hos privata utförare finns i kommunallagen en regel om att kommunen ska beakta intresset av att garantera allmänheten insyn vid entreprenad genom det avtal kommunen skriver med utföraren. Medborgaren ska i sådana fall vända sig till kommunen med sin förfrågan. Kommunen tar sedan beslut om huruvida handlingen ska begäras ut från entreprenören. Avslås det är det visserligen möjligt att överklaga, men det är osäkert om en sådan talan kommer att bifallas eftersom handlingen inte är allmän, menar Riksrevisionen.
Jävsregler
Kommunallagen innehåller jävsregler som säger att förtroendevalda och anställda som är jäviga i ett ärende inte får delta i eller närvara vid handläggningen. För enskilda verksamheter finns inga sådana regler.
Förvaltningslagen
Enligt förvaltningslagen finns vissa krav på hur ärenden ska handläggas.
Det ska ske enkelt och snabbt, nödvändiga upplysningar ska inhämtas och handläggaren ska underlätta för den enskilda. Ärendet ska avgöras med ett beslut som ska motiveras. Förvaltningslagen är inte tillämplig på enskild verksamhet. Socialstyrelsen har föreskrivit att enskilda verksamheter ska utreda lex Sarah-ärenden skyndsamt. I övrigt måste förvaltningslagens regler skrivas in i kommunernas avtal med utförarna, menar Riksrevisionen.
Statistik
Rättsläget är oklart när det gäller statens rätt att ta in uppgifter om exempelvis ekonomi och personal från verksamhet som är offentligt finansierad men drivs privat. Det gäller både statens rätt att ta in uppgifter och utförarnas skyldighet att lämna dem.
En viktig konsekvens av detta är att det inte går att jämföra produktivitet i offentligt respektive privat utförd äldreomsorg, skriver Riksrevisionen.
Service
Privat driven äldreomsorg omfattas inte av förvaltningslagens serviceskyldighet. Om kommunen vill att utföraren ska vara skyldig att lämna upplysningar, vägledning och råd till enskilda måste dessa krav ställas i förfrågningsunderlaget. Riksrrevisionens genomgång visar att ingen kommun ställer sådana krav.
Riksrevisionen granskade också vilka krav kommunera ställde när det gäller en rad nyckelfaktorer för att uppnå god kvalitet. Bland annat ledningens kompetens. Genomgången av förfrågningsunderlagen visade att var tredje kommun inte ställde några närmare krav alls på ledningen för verksamheten beträffande utbildning eller erfarenhet.
40 procent av kommunerna ställde heller inga krav på att utföraren ska besitta kunskap om relevanta lagar och föreskrifter och hälften av kommunerna ställde inga krav på att utföraren ska ge sina anställda handledning.
