Stort bakslag för Europas patienter
Sverige lyckades inte att skapa kvalificerad majoritet i Ministerrådet för ett nytt förslag om ett nytt patientrörlighetsdirektiv under sitt ordförandeskap i EU.
Bakslaget innebär att arbetet på ett nytt direktiv ligger på is och att det inte blir några gemensamma regler för Europas patienter inom överskådlig tid.
Ett nytt direktiv hade inneburit att de europeiska patienterna fått gemensamma organ som hjälpt dem med information om gränsöverskridande vård, stöttat dem vid vårdskador, länkat samman e-recept och journaler, skapat samarbeten kring högspecialierad vård och mycket annat, men även öppnat för en diskussion om ersättningssystem mellan länderna som gjort att patienterna inte som idag måste ligga ute med betalningen för den gränsöverskridande vården.
Fem länder fällde förslaget
– Vårt förslag föll på två röster. Det var Spanien, Portugal, Grekland, Rumänien och Polen med alla sina röster som fällde förslaget till ett nytt EU-direktiv.
De stora länderna som Tyskland, Frankrike och Storbritannien sade ja, säger Thomas Allvin, som var regeringens sakkunnige expert och en av de tongivande arkitekterna bakom Sveriges förslag.
– Slutförslaget stupade på frågan om ersättning till privata vårdgivare som inte har avtal med de allmänna sjukvårdssystemen. De fem länderna sade nej till detta trots att EG-rätten är kristallklar.
– För oss var det omöjligt att kompromissa på den punkten. Vi hade till skillnad från många gjort vår hemläxa. Privata vårdgivare får inte diskrimineras inte ens om de saknar avtal med de offentliga sjukvårdssystemen. Rådets rättsjänst hade påpekat att det varit olagligt och Kommissionen hade sagt nej och blockerat den fortsatta processen, så det var inte en utväg, säger Thomas Allvin.
Detta innebar förslaget
Konkret innebar förslaget för Polens del att polska patienter kunde åkt till Tyskland och låtit sig behandlas av tyska privatläkare som sedan skickat fakturan till den polska sjukvården.
I förslaget fanns inbyggt skyddande garantier att om de offentliga sjukvårdssystemen i en medlemsstat blev hotade skulle landet ha rätt att skydda sig med lämpliga medel. Ersättningsnivåerna var ockå konstruerade så att inget land var skyldigt att betala mer till vård utförd i ett annat EU-land än vad vården kostar i det egna landet, men Polen och de andra länderna lät sig inte lugnas trots dessa garantier.
Vad händer nu? Spanien som tagit över ordförandeskapet inom EU är ju ett av länderna som var emot det svenska förslaget?
– Spanien har sagt att de ska driva frågan vidare och försöka skapa fullständig enighet kring ett förslag, men det troliga är kanske att det inte kommer att hända så mycket förrän Belgien tar över ordförandeskapet om ett halvår, säger Thomas Allvin.
Vad betyder det för patienterna att Ministerrådet inte kunde enas?
– För Sverigs patienter inte så mycket. Det är värre för patienterna i många andra EU-länder som inte får de rättigheter som EG-rätten ger dem. Utan direktiv är det nu upp till varje medlemsstat att praktisera domstolspraxis på sitt eget sätt.
När Sverige tog över ordförandeskapet i juli förra året fanns en rad knäckfrågor som skulle lösas. Hur gick det med dem?
– När det gäller ersättningssystemen gjorde vi inga större justeringar av Kommissionens förslag. (Se Sjukhusläkaren nr 4/2009). När det gäller e-recept gick det bra. Länderna enades om att ömsesidigt erkännande av recept och att Kommissionen skulle få omfattande befogenheter att genomföra ett system. E-hälsoartikeln blev ganska urvattnad. Det slutade med en allmän viljeförklaring att närma e-hälsosystemen till varandra. När det gäller referensnätverk för att främja den högspecialiserade vården blev det inga gemensamma regler. Det utmynnade i en artikel att Kommissionen ska stödja medlemsändernas arbete att skapa referensnätverk.
Den omstridda frågan om förhandstillstånd för vård i annat EU-land löstes så att det blev stor enighet kring förslaget att de länder som ville införa förhandstillstånd för sjukhusvård och högspecialiserad vård skulle få göra det. Länderna enades också om att tillåta någon form av inflödeskontroll vid särskilda omständigheter om inflödet av patienter blir så stort att det skadar kapaciteten att ge de egna medborgarna vård.
Men eftersom det svenska kompromissförslaget inte gick igenom är det svårt att sia om framtiden.
– Kompromisser är sköra och risken är stor att andra länder poppar upp med nya krav om man måste börja om från början, säger Thomas Allvin.
