• 12 september 2012
• 0
• AV: Thomas Zilling

Nej hur tokigt får det bli? var min första tanke när nyhetsmailet kom som meddelade att Institutet för Professionell Utveckling av Läkare i Sverige AB (IPULS) skall läggas ner.

Att Socialstyrelsen skulle ta över SK-kursverksamheten kunde jag läsa ut av informationen, men övrig verksamhet och framtidsprojekten kommenterades bara fåordigt.

Under kongressen Framtidens specialistläkare i Malmö som just avslutats blev nedläggningsbeslutet av IPULS ”dagens snackis” och alla berörda fanns på plats, inte minst IPULS personal i en egen monter.

När generaldirektör Lars-Erik Holm i Socialstyrelsens monter förkunnade att Socialstyrelsen nu åter skall ta över SK-kursverksamheten från den 1:a januari 2013 med avsikt att vidareutveckla verksamheten så förstår man att de som fattat beslutet lider av stor historisk kunskapsbrist.

Socialstyrelsen misslyckades förra gången

För det var just det Socialstyrelsen till mångt och mycket hade misslyckats med, som huvudman för SK-kurserna. Kritiken den gången var att kurserna var för få på grund av bristande statsanslag och ofta kom för sent under utbildningen.

Personalen var högeffektiv och kunnig, men resursbrist går som bekant inte att organisera bort. Flera av specialitetsföreningarna började då i desperation att arrangera så kallade SK-liknande kurser som var avgiftsfinansierade. De finns även idag och granskas och marknadsförs av IPULS och är cirka 500 till antalet.

Läkarförbundet drev den gången, som den tunga aktören inom utbildningsfrågor, en politik med fokus på utbildningens innehåll och bort från ett ensidigt fokuserande på examination, som exempelvis var UEMS (Europeiska specialitetsföreningarnas paraplyorganisation) agenda.

Med tanke på det som nu händer är det viktigt att göra en historisk tillbakablick och se vad som hände på andra sidan millennieskiftet och vilken roll Läkarförbudet spelade då IPULS skulle bildas.

Som generaldirektör för Socialstyrelsen ville Kerstin Wiksell renodla verksamheten och ett förslag var att bli av med SK-kursverksamheten som då organiserades av en arbetsgrupp med beteckningen RASK, under ledning av Gunilla Hulth-Backlund.
Wiksell förhörde sig då med de professionella organisationerna om intresse fanns att ta över verksamheten.

Till skillnad från övriga Europa, där professionen på många håll har ett delegerat ansvar för innehållet av vidareutbildning och fortbildning genom organisationer som Royal Colleges i Storbritannien, Bundesärztekammer i Tyskland och Ordem dos Médicos i Portugal och Spanien med flera, så saknas i Sverige den typen av organisation med ett delegerat myndighetsansvar. Därmed saknades en naturlig mottagare för verksamheten i Sverige.

Bernhard Grewin, som förbundsordförande och ordförande för dåvarande UFO (Läkarförbundets delegation för forskning och utbildningsfrågor), var inte sen att nappa på Wiksells lockbete.

Men samtidigt gällde det att få med Svenska Läkaresällskapet och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) på tåget. Så skedde och under ledning av Magnus Sederholm som VD bildades IPULS som bolag med nämnda tre organisationer som ägare.

Socialstyrelsens dåvarande personal följde med och nu gick man från papper till IT-baserade system och skapade ett betydligt modernare och mer kundanpassat antagningssystem.

Med åren har IPULS fått fler uppdrag än att bara hantera SK-kurserna och flera var på gång, då beskedet om nedläggning kom.
Så hade till exempel Läkemedelsindustriföreningen och SKL tecknat avtal med regler i vad mån läkemedelsindustrin fick medverka i och kring utbildningsaktiviteter för läkarkåren.

IPULS utarbetade tidigt ett väl fungerande verktyg för granskning av kurser och konferenser i samklang med avtalet, som inte gillades av alla i professionen.

För dyrt sa vissa. Vad betalar vi för? sa andra. Många specialitetsföreningar ville sköta verksamheten själva, en trend som även kunde ses ute i Europa.

Det tog tio år att vända denna trend, men idag är en IPULS-ackrediterad kurs ett etablerat varumärke som Svanen-märkning inom detaljhandeln.

Tongångarna kändes igen utifrån Europa och liknade den resa som EACCME (European Accreditation Council for Continuing Medical Education) fick göra innan man slutligen fick acceptans som ackreditör av kurser och konferenser på europeisk nivå. Många specialitetsföreningar ville driva verksamheten i egen regi, eftersom här finns mycket pengar att tjäna.

Tio års aktivt arbete riskerar nu att raseras även om pressinformation säger något annat. Jag kablade ut nyheten till mina fackliga vänner i Europa och fick frågan tillbaks om EACCME nu kommer att ta över?

IPULS är ett etablerat varumärke inte bara i Sverige. Man kan jämföra med att the Royal College of Physicians verksamhet skulle tas över av Englands General Medical Council (motsvarande Socialstyrelsen). Det hade knappast den samlade brittiska läkarkåren accepterat.

Här finns en annan kultur när det gäller försvaret av läkarprofessionen. I Storbritannien tror man att det blir bäst om läkarkåren själv formulerar läkarrollen och inte överlämnar det åt någon statlig myndighet.

Läkarförbundet måste nu ta sig en rejäl funderare på hur man tänker jobba med det fjärde steget i Läkarförbundets fortbildningsstrategi, när det gäller uppföljning och utvärdering av läkares fortbildning, tänkt att ske genom klinikinspektioner med SPUR-verksamheten som förebild.

Denna process var på god väg då SPUR blev inkorporerat i IPULS verksamhet. Våra nordiska grannländer följde projeket med stort intresse, med Sverige som en förebild.

Att bilda IPULS var ingen lätt process. Nu gäller det att inte bara trycka in IPULS i förbundets garderob bland andra lik som Ronden, Kompetensportföljen, Framtidens läkarprojekt. Nu måste man agera och ta vara på de värden som finns och är inarbetade varumärken.
Det gäller inspektionsverksamheten genom SPUR och ackreditering av kurser och konferenser. Annars kommer andra snabbt att ta över kanske med säte i Bryssel.

Det känns nu angeläget att påminna om Läkarförbundets politik avseende fort- och vidare-utbildning där fokus skall ligga på struktur och process och inte en tuff examination.

Thomas Zilling
Ordförande för Sjukhusläkarna och representant i Socialstyrelsens rådgivande arbetsgrupp för läkares specialiseringstjänstgöring, den så kallade RASK-gruppen 1999-2002