Stockholm centraliserar tillsättning av ST-tjänster
I Stockholm centraliserar man nu tillsättning av ST-tjänster. Målet är att fördelningen mellan de olika specialiteterna och mellan länets olika delar ska gå i takt med tiden och behoven.
I Stockholm läns landsting (SLL) har man nu börjat arbeta med samordning och styrning av läkarnas specialiseringstjänstgöring. Inför beslutet angav SLL att det
saknades tydlig koppling mellan de beräknade behoven inom olika specialiteter och det faktiska antalet ST-läkare inom olika verksamhetsområden. Den planering som gjordes utgick från de enskilda verksamheterna och inte från vad landstinget som helhet förväntades behöva.
Inom de somatiska specialiteterna har det hittills varit verksamhetscheferna som beslutat om tillsättningarna av ST-tjänster.
Många verksamhetschefer har bedömt att de har ett större behov av ST-läkare än dem som de får medel till centralt från SLL. Under 2013 ersattes 547 ST-tjänster från landstingsstyrelsens förvaltning, men i verkligheten fanns nästan dubbelt så många ST-läkare anställda.
– Då hade verksamheterna hittat annan finansiering för dem, säger Anna Humble, Kompetens- och utbildningsstrateg vid SLL Personal och utbildning.
Vid senaste årsskiftet åtgärdades mellanskillnaden så att alla ST-läkare ersattes från centralt håll med en viss summa pengar.
Anna Humble vet inte om det var några specialiteter som utmärkte sig framför andra.
– Men nu har man ändå en bild av hur många ST-läkare det finns i SLL, sedan har vi det att utgå i från. Landstinget avsätter en viss summa pengar till ST-tjänster, det är en ekonomisk ram vi har att förhålla oss till.
Det finns förstås inga garantier för att inte verksamheterna även fortsättningsvis kommer att anställa ST-läkare på egen hand.
– Nej, det finns ingen sådan kontrollfunktion, men vi hoppas att det här arbetssättet ska få acceptans, säger Anna Humble och fortsätter:
– De flesta vi har pratat med hittills anser att det är rimligt att resurserna används på bästa sätt. Det är svårt att argumentera emot.
Lena Tell är chef på avdelningen för strategisk kompetensförsörjning i SLL. Hon säger att tanken är att man nu i ökad omfattning ska göra bedömningar av var behovet är som störst både när det gäller geografi och specialitet.
– För att bättre kunna leva upp till medborgarnas krav och behov av att ha specialistkompetens i organisationen. Det handlar om hur vi kan effektivisera och möta framtidens behov.
Förutom att planera i dialog med aktörerna jobbar landstinget med ett prognosverktyg som är utvecklat i SLL. Utifrån uppgifter om bland annat antal specialistläkare, antal ST-läkare, kommande pensionsavgångar, demografisk och samhällelig utveckling ska det kunna leverera underlag till bedömningen av hur fördelningen av ST-läkare ska göras i SLL. Det är alltså främst en fråga om förhållandet mellan de olika specialiteterna och spridning i länet och inte en prognos i absoluta siffror.
– Prognosverktyget ger oss en slags inbördes rangordning så att vi kan göra fördjupade analyser och med det som grund kunna föreslå en fördelning av medlen, så att relationen mellan olika specialiteter blir så bra som möjligt.
Anna Humble tror att de flesta är positiva till att landstinget får en bättre bild av läget, men hon är beredd på att det kommer att råda skilda meningar om vilka områden som resurser ska styras ifrån och till.
– Alla värnar sin specialitet och vill gärna ha mer.
Trots att budgetarbetet inför nästa år nu pågår säger Anna Humble att det är för tidigt att peka på ens några tendenser när det gäller fördelning mellan de olika specialiteterna.
– Vi har inte kommit så långt i arbetet ännu.
Lena Tell säger att det inte funnits någon diskussion om att gå samman med fler landsting eller till och med hela landet för gemensamma prognoser och samordning.
– Nej bara att samordna SLL är stort!
Sommarsurfar runt och ser denna artikel. Skräck! Som första kommentaren anger verkar ju ST vara i princip att man får slava samtidigt som arbetsgivaren undandrar sig det mesta utbildningsansvar på sjukhuset, möjligen bortsett från den anestesiplacering jag gjorde då ST-läkarnas utbildning verkade viktig. På övriga kliniker har andan varit att man som ST-läkare i Stockholm ska vara tacksam och tyst när man fått sin ST-tjänst. ST-kirurger behöver ju till och med starta kampanjer för att få låna skalpellen. Nu ska klinikerna befrias från ytterligare ansvar vad gäller utbildningstjänster. Det är ju självklart att om detta sker ska också samma nämnd som tillsätter ST ansvara för kontrollen att ST-tjänster blir utbildningstjänster som de är på papper, inte som de är i verkligheten. Tycker också att man blir skyldig att redovisa ett par år i framtiden. Är ju kul som student att rota sig i en stad i 5,5 år och sen få veta att det kommer finnas 3 ST i arbets-&miljömedicin de närmsta åren efter examen. En 5-årsplan verkar ju vara i harmoni med denna idé
Det är väl samma som dom har i Region Skåne. Efter arbetat i jakt på ST där upplevdes det systemet som carte blanche för arbetsgivaren att utnyttja underläkare och sen hänvisa till att de inte hade någon kontroll över kommande ST-tjänster med hänvisning till den centrala tillsättningen. Vissa gråblockade sig fram i förhoppning om mest erfarenhet = minst utbildningsansvar för arbetsgivaren, när en ST-tjänst förlänades kliniken. Tror man får tänka till här ordentligt. När det redan är en utpräglad kultur av folk som kommer och går innan AT, randande etc, starkt bidragande till dålig kompetensöverföring så är risken stor att denna klart blir än värre om arbetsgivaren inte behöver ge besked om vik UL kan tänkas få en ST eller ej.