• 15 november 2015
• 8
• AV: Malin Gavelin

Ständigt nya sjuksköterskor utan rutin på det mest basala – anestesiläkaren Peter Geigers arbetsmiljö har påverkats kraftigt av de senaste årens sjuksköterskebrist.

Telefonen ringer och rycker abrupt upp honom ur sömnen. ”Det är stopp i en CVK” meddelar sjuksköterskan i andra änden och patienten måste få mediciner. Hon bedömer situationen som akut och Peter Geiger ger sig i väg till undsättning. En halvtimme senare går han suckande tillbaka till jour­rummet. Han har konstaterat att kranen på CVK:n hade snurrats åt fel håll. Än en gång har han ryckt ut för en arbets­uppgift som en rutinerad sjuksköterska hade löst själv utan minsta problem.

– Min bedömning är att den här typen av arbetsmiljöproblem började för 3-4 år sedan och har eskalerat stadigt sedan dess. Vi blir kallade som ”stickhjälp” till svårstuckna patienter, men när vi kommer dit har de inte ens försökt. ”Jag är helt nyutbildad” kan sjuksköterskan förklara det hela med –  och för oss på IVA tar det här oerhört mycket resurser, säger Peter Geiger som är överläkare på Södra Älvsborgs Sjukhus i Borås.

Exemplen på förhållandevis basala situationer som vårdavdelningarna inte alls anser sig kunna lösa är åtskilliga, menar Peter Geiger. Så sent som dagen innan kallades han till en vårdavdelning där en patient med pneumoni behövde hjälp med att bli av med slem i munnen.

– Han kunde inte svälja ner det och behövde kanske sugas rent en till två gånger per arbetspass. Det ansågs inte möjligt på denna avdelning. Vi försökte vara tydliga – det här är något som en vanlig sjuksköterska bör kunna, oavsett om det är två gånger per dag eller var tredje eller fjärde timme så bör det vara möjligt utan hjälp från personal på IVA.

Förklaringen, menar Peter Geiger, är den enorma personalomsättning på de vanliga vårdavdelningarna. Resultatet blir att personalen på intensivvårds­avdelningarna – vars uppgift är att ta hand om patienter som behöver vård­åtgärder som inte går att tillhandahålla någon annanstans på sjukhuset – ständigt blir nerringda av osäkra sjuksköterskor som är nya i sin roll.

– Det är säkert inte ett isolerat Borås­problem men det leder till stor frustration för oss här på IVA – både bland läkarna och sjuksköterskorna. Vi har vård­avdelningar där den sjuksköterska som har varit längst i tjänst bara har jobbat ett halvår. Plötsligt räknas blodtrycksmätning två gånger per dygn som ”övervakning av vitalfunktioner” och därmed en IVA-indikation i andras ögon.

Mellan fyra och sex gånger under ett normalt arbetspass uppskattar Peter Geiger att han som läkare ställs inför frågor av den här basala karaktären.

– Det blir ett aldrig sinande flöde av telefonsamtal där man med stor tålamod får förklara de allra enklaste småsaker. Man blir ständigt väckt under sina jourpass för rena handhavandeproblem som att en välfungerande CVK ”inte går att spola” eller för att en patient är smärtpåverkad trots EDA-kateter och så kommer man dit så har hela katetern åkt ut och sjuksköterskan har inte ens märkt det. Det blir en otrolig stress i längden för oss och jättemånga onödiga konsultationer. Vi ställs inför tuffa prioriteringskrav som inte alls har med medicin att göra utan om att resursbristen på andra håll ska kompenseras.

Att sjuksköterskorna på vårdavdelningarna ständigt slutar beror på att kraven är för höga och att arbetsmiljön även för dem är väldigt stressande, menar Peter Geiger. Det råder helt enkelt en obalans mellan kraven, möjligheterna och resurserna ute på vård­avdelningarna. Försök har gjorts för att förstärka den praktiknära utbildningen på skolan men resultaten låter vänta på sig.

– Man har också försökt locka med högre löner – sjuksköterskorna har fått ett bra påslag i den senaste lönerevisionen. Men det här tar tid. Det är inte gjort i en handvändning.

Även från intensivvårdens sida har man gjort sitt bästa för att förebygga problematiken, berättar Peter Geiger. Breda utbildningar i basalkunskap har arrangerats – som praktisk skötsel av CVK och omhändertagande av patient med tracheostomi och drän.

– Våra IVA-sjuksköterskor kommer ut till avdelningarna och berättar hur man gör. Länge fanns det ingen avdelning som tog emot patienter med thorax­drän så alla de patienterna fick ligga kvar på IVA. Nu finns det äntligen en avdelning som kan ta emot dem igen.

Vad anser du behöver göras för att förbättra läkarnas arbetsmiljö i det här avseendet?

– Framför allt är det här en ledningsfråga. Det har blivit en ond cirkel som bara går nedåt och nedåt. Personalbristen gör att utbildningar inte kan genomföras ordentligt och sjuksköterskorna känner sig slutkörda och slutar och börjar på kommunen där lönen är högre. Det handlar om att förebygga och inte låta frustrationen bland sjuksköterskorna uppstå så att de slutar hela tiden. Det behövs bättre handledning på avdelningsnivå och fler anställda som kan avlasta varandra. Mycket av det här som inte funkar går att lära sig – bara sjuksköterskorna får rätt utbildning och stannar kvar längre än ett halvår på samma avdelning. Och med tiden kommer yrkeserfarenhet och stressen minskar.

• Läs sjukhusets kommentar
• Läs mer på tema arbetsmiljö: Hur många säsonger till…?