Nyhetsarkiv

Ständig stress, vårdköer och brist på specialister

Sju verksamhetschefer på fem år, en halvering av antalet specialister på tre år, fler nattjourer, färre vårdplatser och en sammanslagning av neonatal- och barnavdelningen. Personalen vid barn- och ungdomskliniken på Gävle sjukhus är hjärtligt trött på den nedåtgående spiralen.

– Vi är många som skäms över den sjukvård som vi i dag kan erbjuda länets barnfamiljer, skrev personalen, förra året, i ett öppet brev till landtingets politiker i Gävleborg. Samtidigt hoppade klinikens verksamhetschef av sitt arbete efter bara ett år. För ett par månader sedan tillträdde den sjunde verksamhetschefen på fem år.

Tre överläkare drar hela bakjourslasset

Personalen trodde inte att det kunde bli sämre men inför hösten finns bara tre överläkare som ska dra hela bakjours­lasset och schemaläggningen är ett ständigt lappande och lagande.

– Vi börjar faktiskt tappa hoppet att det ska bli bättre. Det saknas folk hela tiden. Minskningen av specialister gör att vi skulle behöva ta in två-tre hyrläkare för att klara situationen i höst, berättar Helena Webering, överläkare och schemaläggare vid kliniken.

Istället för att patienter ska behöva stå i kö för uppföljning och återbesök vill klinikens läkare att man skär bort delar av verksamheten och hänvisar till andra landsting. Men det har inte fått något gehör hos landstingspolitikerna.

Samtidigt som antalet specialisttjänster har halverats har antalet underläkare ökat.

– Det här går ut över handledningen och gör att ST-läkare under utbildning får ta specialistansvar betydligt tidigare än vad de borde, säger Fredrik Sewon, överläkare vid kliniken och facklig representant.

Brist på verklig dialog

Han menar att neddragningarna går ut över patientsäkerheten och sliter på de anställda. Många känner en stor trötthet över bristen på verklig dialog med sjukhusledning och politiker.

– Det känns som att vi balanserar på gränsen till vad vi förmår. Ännu så länge har inget hänt, men alla springer fortare och fortare, konstaterar Fredrik Sewon.

Vid årsskiftet 2007-2008 var antalet specialister vid kliniken 13,75, idag är det sju stycken. Antalet underläkare har under samma tid ökat från fem till sju.

– Bristen på specialister vid kliniken drabbar främst de kroniskt sjuka barnen och återbesöken. Politikerna vill att vi i första hand prioriterar akuta patienter och nybesök, säger Helena Webering.

Gigantiskt kompberg

Kompberget på kliniken är omfattande och trots att det egentligen inte är tillåtet att ha mer än 200 övertidstimmar innestående har flera läkare mer än 1000 timmar, ett klart brott mot övertidslagstiftningen.

– Att ta ut tiden i ledighet är inte det lättaste när vi är så få, förklarar Fredrik Sewon.

När han började på kliniken för sex år sedan gick han nattjour var sjätte vecka. Numera sker det var fjärde vecka och då kan det dessutom tillkomma extra helgjourer.

Den stora omsättningen på verksamhetschefer som kommit och gått har bidragit till den bristande kontinuiteten på avdelningen. Kliniken har inte haft en läkare som verksamhetschef sedan 2006.

När tjänsten nyligen utlystes fick man två sökande, en disputerad barnläkare med chefserfarenhet och en ambulanssjuksköterska. Trots att samtliga fackliga organisationer vid kliniken förordade läkaren till tjänsten valde divisionsledningen ambulanssjuksköterskan.

– Vi blev naturligtvis mycket besvikna. I annonsen för tjänsten framgick tydligt att man ville ha en läkare med erfarenhet av barnsjukvård och med erfarenhet av att vara chef. Vi tyckte att läkaren uppfyllde alla krav och ställde oss frågande till valet.

Hemliga kriterier

När de fackliga organisationerna krävde att få veta varför divisionsledningen valt ambulanssjuksköterskan fick man till svar att han motsvarade de kriterier man ställt upp. Men vilka dessa kriterier var ville man däremot inte berätta. Det var hemligt.

Fredrik Sewons hade sett fram emot att få en läkare som chef för avdelningen.

– När man har den medicinska kompetensen blir det mer tyngd i ledarskapet gentemot andra chefer. Det är lättare att direkt förklarar vad en minskning av resurser får för medicinska effekter på vården, utan att behöva fråga någon annan, konstaterar han.

Krönika
Bertil Hagström

Orisken är mycket större än risken

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera