SRF: Tillgänglighet vårt största problem
Synskadades Riksförbund är del av rehabiliteringen. Är man ny synskadad har man behov av att träffa andra i samma situation.
Det säger organisationens ordförande Håkan Thomsson. Men förbundet driver också politik för synskadades och blindas rätt till delaktighet i samhället på samma villkor som seende.
Synskadades Riksförbund, SRF, bildades redan 1889 av blinda och synsvaga personer för att tillsammans lättare kunna påverka och ta makten över sina egna liv.
Organisationens hittills största framgång var när man på 1930-talet fick igenom en blindhetsersättning, som det hette på den tiden. Numera gäller den även andra funktionshinder och heter handikappersättning.
– Man kan diskutera bidragets storlek men det är ändå en viktig sak att samhället inser att det innebär merkostnader att ha ett funktionshinder, säger Håkan Thomsson som är ordförande för det som idag heter Synskadades Riksförbund.
Lika värde och delaktighet
Förbundets huvudsyfte är fortfarande det samma som vid starten för mer än hundra år sedan; att ta tillvara synskadades intressen.
– Att hävda alla människors lika värde och rätten till delaktighet och jämlikhet på alla områden, men också att driva verksamhet för medlemmarna; social gemenskap och erfarenhetsutbyte.
Förbundet har 9 500 synskadade medlemmar och cirka 3 500 stödjande medlemmar som främst är anhöriga till synskadade. Just nu ligger fokus i arbetet bland annat på tillgänglighet och användbarhet.
Enligt Håkan Thomsson är synskadades förhållande till sjukvården inte särskilt muntert i det avseendet.
– Jag vet att många synskadade drar sig in i det sista för att uppsöka sjukvården just för att man upplever att det är otillgängligt.
Information bara för seende
Håkan Thomsson säger att inte ens ögonklinikerna alltid är så tillgängliga för dem som är gravt synskadade, eftersom information och kösystem ofta bygger på att man ser.
Håkan Thomsson säger att förbundets distriktsföreningar försöker ta upp frågan med ansvariga för klinikerna men har haft svårt att få gehör.
– Det är väl för att synskadade är i minoritet även på en ögonklinik.
Han påpekar att det finns många kliniker där det fungerar bra och många yrkespersoner som gör ett fantastiskt jobb.
– Men det är som att sjukvården ser oss blinda och gravt synskadade som sitt misslyckande som de inte har lyckats bota.
Även små synrester är viktiga
Håkan Thomsson menar att det kan få till följd att läkare är för snabba med att bedöma någon som blind.
– Men även med mycket små rester kan man ofta använda sin syn effektivt med bra hjälpmedel. Där finns en kunskapsbrist även bland ögonläkare tyvärr.
Håkan Thomsson tycker att det är viktigt att sjukvården diskuterar med patienter och deras organisationer de olika gruppernas specifika problem.
– Som synskadad har man ofta ännu sämre delaktighet är andra patienter. Det är ofta praktiska problem som gör att man känner sig inskränkt och begränsad.
Mycket av patientmedverkan sker nu i sammanhang med myndigheter och organisationer som har inflytande över vården på ett ganska abstrakt plan. Håkan Thomsson tycker istället att samtalet skulle föras direkt med cheferna i vården istället för på beslutsfattarnivå.
