Specialitetsföreningarna om åren som passerat, dagens utmaningar och framtiden – del 2
Sjukhusläkaren kommer i tre delar att visa hur tillgången på specialister ser ut idag, vilka utmaningar som finns och vad man inom varje förening skulle vilja se för eventuella åtgärder. Men också hur pandemin har påverkat olika specialiteter. Här är svaren från de föreningar som ingår i del två i vår serie om specialistbristen.
Artikeln ingår i temat Specialistbristen – hur ser det ut idag?Här kan du läsa del ett i vår serie om specialistbristen: Specialistbristen – hur ser det ut idag?
Arbets- och miljömedicin och Arbetsmedicin
Svensk Arbetsmedicinsk och Arbets- och miljömedicinsk förening har cirka 140 medlemmar. Enligt föreningen är kompetensförsörjningen fortsatt oroande för Arbets- och Miljömedicin (AMM) och extremt oroande för Arbetsmedicin (AM). Bristen inom AMM väntas bestå de kommande åren, medan den inom AM förväntas förvärras ytterligare de kommande åren.
Har det gått framåt eller bakåt? För AMM har utvecklingen fortsatt i samma riktning. För AM har det gått bakåt.
Varför oförändrat? AMM: Inga större åtgärder vidtagits, och läget inom arbets- och miljömedicin liknar det för fem år sedan. Pensionsavgångarna har varit och kommer vara stora närmaste åren, och den lätt ökade nyrekrytering av ST-läkare vi anar de senaste åren kommer ta ett antal år innan den kan kompensera för detta, och leder till stort handledningsbehov för nuvarande specialister.
Varför bakåt? AM: Inom arbetsmedicin har situationen försämrats ytterligare på grund av för få ST-tjänster inom arbetsmedicin. Det beror bland annat på stora svårigheter att finansiera ST-tjänster och bristande statlig samordning
Saknas det specialister inom er specialitet?
AMM: Ja, särskilt på kliniker på mindre orter där verksamheten och ST-utbildningen ibland är beroende av de enstaka specialister. Några tiotal.
AM: Det är en mycket stor brist på specialister inom arbetsmedicin. För specialister inom företagshälsovård är situationen särskilt bekymmersam på grund av pensionsavgångar på 50-tal specialister per år.
Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge?
AMM: Inom arbets- och miljömedicin har det varit och kommer vara stora pensionsavgångar närmaste åren. Rekryteringen av nya ST-läkare har ökat något senaste åren men det tar lång tid att utbilda erfarna specialister. Att notera senaste fem åren är att ledarskapet förändrats från att nästintill alla klinikchefer var läkare och professorer till att nästan ingen klinikchef är vare sig läkare eller professor. Utöver detta har andelen av yngre läkare som är aktiva forskare minskat kraftigt vilket är oroande för en högspecialiserad specialitet.
AM: Inom arbetsmedicin har viktiga frågor såsom finansiering och administrativ samordning av specialisttjänster inte fått någon lösning varför problematiken kring för få ST-tjänster kvarstår.
Hur ser framtidsprognosen ut?
AMM: Bristen kommer bestå på fem och tio års sikt. För små kliniker kan läget bli kritiskt om någon kollega väljer att byta arbete, men de större kommer sannolikt klara läkarbemanningen.
AM: Bristen på specialister inom arbetsmedicin är mycket hög idag och situationen förväntas försämras framöver på grund av för få ST-läkare i kombination med höga pensionsavgångar.
Vilka förslag till åtgärder har ni?
AMM:
- Överrekrytering av ST-läkare inom arbets- och miljömedicin de närmaste åren vore önskvärt då ett antal förväntas övergå till att arbeta inom företagshälsovården.
- På de arbets- och miljömedicinska klinikerna är en hög prioritet fler kombinerade forskningstjänster såsom ALF-ST, och rekrytering av forskningsintresserade läkare, då verksamheten är beroende av aktivt forskande läkare.
- Långsiktig planering och läkare i ledande positioner vore önskvärt.
- Givet den utveckling vi förväntar oss kommer ökat samarbete mellan kliniker krävas för att stötta de med brist på specialister.
AM: Här behövs snarast nationella och/eller regionala insatser för att hitta lösningar på de hinder som finns för att kunna få fram fler ST-tjänster inom arbetsmedicin:
- Medel från stat och landsting till specialistutbildning i arbetsmedicin är mycket angeläget.
- Behov av nationella och /eller regionala insatser för samordning av specialistutbildning inom arbetsmedicin.
Barn- och ungdomspsykiatri
Svenska Föreningen för Barn- och Ungdomspsykiatri har 466 medlemmar. Sedan 2015 har utvecklingen gått både framåt och bakåt, även om det fortfarande saknas runt 200 specialister. Samtidigt som många unga läkare intresserar sig för specialiteten saknas det i en del regioner ett tydligt medicinskt ledarskap som gör det svårt att få läkare att vilja stanna kvar.
Har det gått framåt eller bakåt? Både framåt och bakåt.
Varför framåt? Vi har många unga läkare som är intresserade av specialiteten. Etableringen av Första linjens vård för tidigt debuterande psykiatriska tillstånd i primärvården aktualiserar kompetensfältet för alla läkare.
Varför bakåt? Åtminstone står det still i vissa regioner där man fortfarande inte har ett tydligt medicinskt ledarskap på kliniken, vilket gör att man får svårt att få läkare att trivas och stanna kvar. Det står still också i bemärkelsen att vi fortfarande saknar effektiva behandlingsmetoder för de mest komplexa patienterna, vilket påverkar hur man upplever att man kan göra ett bra jobb. SFBUP rekommenderar att läkare bör ledas av läkare samt uppmuntrar forskning kring mer komplexa tillstånd, samsjuklighet och tidigt begynnande personlighetsproblematik.
Saknas det specialister inom er specialitet?
Ja, fortsatt cirka 200.
Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge?
Etableringen av Första linjen i primärvården, etableringen av ”En väg in”, implementering av nationella riktlinjer för bedömning och behandling. ADHD uppdraget överförs nu i många regioner till BUP från barnmedicin, vilket väsentligen ökar inflödet. Coronapandemin har påverkat utbildningarna som blivit digitala, inställd kongress 2020 och nu osäkerhet kring framtida utbildningsinsatser för specialister. Det fanns också en ökad patienttillströmning även innan pandemin.
Hur ser framtidsprognosen ut?
Viktigt att bättre behandlingsmetoder implementeras. Elevhälsans uppdrag behöver definieras för att underlätta arbetet runt våra barn och unga.
Vilka förslag till åtgärder har ni?
SFBUP kommer jobba med frågan om de komplexa patienterna, bedömning och behandling med syfte att fortbilda och sätta frågan på kartan. Detta är vad som efterfrågas av våra medlemmar.
Barnkirurgi
Svensk Barnkirurgisk Förening har cirka 100 medlemmar. Precis som för sex år sedan råder det inte någon brist inom specialiteten. Föreningen ser inte heller någon risk för framtida brist.
Har det gått bakåt eller framåt? Läget är oförändrat.
Saknas det specialister inom er specialitet?
Det råder ingen brist på specialister och vi är fortfarande en populär specialitet där det inte är svårt att rekrytera när ST-tjänster utlyses.
Vad har hänt under de senaste fem åren som har påverkat dagens läge?
En viktig händelse för vår specialitet är att vissa kirurgiska ingrepp vid vissa medfödda missbildningar har centraliserats, det vill säga blivit så kallad rikssjukvård. Dessa ingrepp utförs nu endast på två barnkirurgiska kliniker, Lund och Stockholm, i stället för som innan vid alla fyra enheter i Sverige – det vill säga Lund, Stockholm, Uppsala och Göteborg.
Hur ser framtidsprognosen ut?
Vi ser ingen risk för framtida brist i nuläget.
Beroendemedicin
Svensk Förening för Beroendemedicin har drygt 300 medlemmar. Med tanke på att beroendemedicin skapades som tilläggsspecialitet 2015 har utvecklingen gått framåt – sedan dess har ett femtiotal valt att bli specialister inom beroendemedicin. Antalet nyexaminerade specialister ökar år för år och om fem år spås god och bred handledningskompetens finnas åtminstone på samtliga universitetsorter.
Har det gått framåt eller bakåt? Beroendemedicin skapades som tilläggsspecialitet 2015, och med tanke på det har utvecklingen naturligtvis gått framåt. Under dessa första fem år har ett femtiotal kollegor blivit specialister i beroendemedicin och det har utvecklats ett adekvat kursutbud för nya ST-läkare.
Saknas det specialister i er specialitet?
Ja, eftersom beroendemedicin är en tilläggsspecialitet till två andra specialiteter där det råder brist, nämligen psykiatri och barn- och ungdomspsykiatri, är det ont även om beroendemedicinare. Exakt hur många som skulle behövas är dock svårt att uppskatta, eftersom specialiteten är ny och många utan specifik sådan specialistexamen redan nu arbetar med beroendevård.
Vad har hänt de senaste fem åren som påverkat dagens läge?
Det har successivt byggts upp en organisation för utbildning av specialister i beroendemedicin, även om det fortfarande är ont om sådana specialister utanför universitetsorterna.
Hur ser framtidsprognosen ut?
Vi har ingen tydlig prognos, men antalet nyexaminerade specialister ökar år för år och om fem år tror vi att god och bred handledningskompetens finnas etablerad åtminstone på samtliga universitetsorter.
Vilka förslag till åtgärder har ni?
Som specialistförening bidrar vi aktivt till att hålla återkommande kurser specifikt för ST-läkare i vår specialitet, vilket hittills varit framgångsrikt. På längre sikt står beroendevården inför flera viktiga politiska beslut, exempelvis kring om huvudmannaskapet ska fortsätta att vara splittrat mellan regioner och kommuner, vilket kommer påverka behovet av beroendeläkare. Vi hoppas på flera reformer kring detta, och kommer arbeta för att kompetensförsörjningen tillgodoses.
Gastroenterologi
Svensk Gastroenterologisk Förening har 839 medlemmar, men inte bara gastroenterologer är medlemmar, utan även kirurger, barnmedicinare och ibland internmedicinare.
Läs mer: Sverige ligger långt efter
Har det gått framåt eller bakåt? Bakåt. Det finns fortfarande ca 120 ST-läkare vad vi har kunnat inventera fram.
Varför bakåt? Med tanke på att man inför nya uppdrag i vår specialitet, såsom endoskopiska undersökningar och interventioner och går mer mot att med endoskopisk intervention göra det som man tidigare gjort mer kirurgiskt, ökar det behovet. Med tanke på att vi ska införa kolorektalcancerscreening med endoskopisk metod i Sverige nu ökar behovet. Med tanke på att vi får fler uppdrag i pankreassjukdomar och övre GI, ökar behovet. Som gastroenterologer har vi även uppdrag i neurogastroenterologiska sjukdomar, vilket är nästintill bortglömt i våra uppdrag inom gastroenterologin i Sverige. Det innebär att vi har ökat behov utan tillgång till tillräckligt med specialistläkare inom medicinsk gastroenterologi och hepatologi.
Det som borde ha gjorts är:
- Man bör vid varje verksamhet se till att vi prioritera med gastroenterologs uppdrag så att vi fokuserar på att utbilda färdigt de ST-läkare som finns inom specialiteten, istället för att slösa deras tid på uppdrag som inte tillhör specialiteten.
- Man bör ha haft bättre framförhållning för specialiteten och ansökt om mer pengar för ST-platser för att producera fram fler specialister, särskilt när man visste att vi kommer att ha mer behov av medicinska gastroenterologer som skoperande läkare.
Saknas det specialister inom er specialitet?
Minst ytterligare 400 specialistläkare inom medicinsk gastroenterologi och hepatologi, på heltids klinisk tjänst, behövs för att kunna täcka upp behovet idag. Vi kommer att behöva fler specialister om vi ska ha mer forskning, utbildning, fortbildning och sen ett screeningprogram i Sverige. Vi estimerar att vi behöver 600 specialistläkare inom medicinsk gastroenterologi och hepatologi. I dagsläget har vi cirka 200.
Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge?
Det är större behov av klinisk forskning och metodutveckling. Vi har i Sverige, relativt till andra länder, för få läkare med klinisk forskning. På grund av att det finns begränsade möjligheter till klinisk forskning måste läkare ta preklinisk forskning för att ha en anställning inom staten (universiteten) för att få forska. Vi bör ta mer ledningsansvar och ha fler läkare överhuvudtaget som har chefspositioner, även på verksamhets- och regiondirektörsnivå, inte bara på sektions- och enhetsnivå. Vi bör ha fler utbildande läkare, som föreläser för våra läkarstudenter på universiteten. Vi läkare måste vara med i den tekniska utvecklingen som sker och se till att AI är till för att underlätta för oss, inte försämra vår arbetsmiljö. Allt det här ställer krav på att vi bör producera fram fler specialistläkare generellt i Sverige. För medicinsk gastroenterologi och hepatologi är det som påverkar läget införandet av kolorektalcancerscreening för alla över 65 år, det kräver fler endoskoperande medicinska gastroenterologer. Vi tar över mer och mer i pankreassjukdomar och övre GI sjukdomar, vilket också kräver fler specialistläkare inom vår specialisering.
Hur ser framtidsprognosen ut?
Om vi ska hinna ikapp den medicinska utvecklingen som sker, AI och behovet av högspecialiserad sjukvård på både nationell och regional nivå samtidigt som vi är pressade ekonomiskt, måste vi se till att utbilda våra underläkare till att bli specialistläkare. Vi måste se till att ha rätt person på rätt plats, både vertikalt och horisontellt: alltså både bland de olika specialiteterna och i de olika karriärstegen. Det är alldeles för mycket sjukvård som sker utan styrning inom regionerna eftersom regionerna inte följer våra riktlinjer eftersom vi läkare (särskilt underläkare) ofta endast ska täcka upp en schemarad. Många gånger finns det råd från specialistföreningarna om hur man ska vårda patienter med olika diagnoser och hur beslutsvägar ska se ut för behandling, t ex att biologiska läkemedel endast kan ordineras om man har haft behandlingskonferens med si så många specialistläkare på plats. Då kräver det att vi faktiskt har specialistläkare att kunna bedriva en viss vård av viss kvalité. Förutom detta har vi, som ovan nämnt, behovet av en kolorektalcancerscreening som vi precis ska införa i hela Sverige. Detta är för befolkningen över 65 år ålder. I USA har man infört den för patienter över 50 års ålder och i England diskuterar man liknande.
Vilka förslag till åtgärder har ni?
Svensk Gastroenterologisk Förening arbetar inte med den här frågan i dagsläget, men borde göra det. Vi måste arbeta med påverkansarbete och se till att verksamheterna värnar om vår specialitet. Vi är aktiva läkare inom stora verksamheter i regionerna och vi måste vara med i prioriteringsarbetet där (om vi nu inte blir chefer, vilket är ännu bättre!). Det måste ske ett prioriteringsarbete om vi ska börja utbilda våra underläkare till att bli endoskoperande läkare och göra högkvalitativa skopier och bibehålla den praktiska kunskapen. Våra uppdrag ska värnas om och likställas genom hela landet så att vi erbjuder likvärdig vård. Bevisligen kan inte regionerna samordna sig, därför bör vården ha en statlig samordning. Vi bör då som specialitetsförening kunna påverka nationellt för att ge likvärdig vård i hela Sverige, genom att uppmärksamma politiker, samhället och vår egen kår!
Hud- och könssjukdomar
Svenska Sällskapet för Dermatologi och Venereologi har cirka 580 medlemmar. Trots att det utbildas många ST-läkare är bristen oförändrad, eftersom allt fler väljer att lämna den offentliga sjukvården för den privata. Det största problemet för specialiteten handlar dock om att ST-läkare i snabb takt anställs inom vårdval hud i Region Stockholm och vad det innebär för framtiden.
Läs mer: Vårdval har skapat problem
Har det gått framåt eller bakåt? Det har varken gått framåt eller bakåt.
Varför? Många nya ST-läkare utbildas, flera av dessa (ingen siffra finns) lämnar den offentliga vården när de blir färdiga specialister och börjar jobba i privat sjukvård.
Det som hänt de senaste fem åren är att Vårdval införts i flera regioner, och tex i Stockholm är det taklöst, vilket har bidragit till en ökad konsumtion av specialiserad hudsjukvård. En del specialister har i ökande omfattning lämnat den offentliga vården vilket lett till en relativ brist på läkare på offentliga kliniker. ST-läkare anställs i snabb takt inom privat regi i Vårdval Hud Stockholm. Oro finns att handledarna inte ska räcka till, liksom platser på obligatoriska kurser och platser för obligatorisk sidotjänstgöring i bland annat slutenvård. Detta gör att det bildas kö, sidotjänstgöringen kortas eller uteblir med befarat resultat att kompetensen på de nya specialisterna sänks. Rekrytering av ST-läkare till Vårdval sker utan samordning med den offentliga vården och utan att man säkerställt att ST-läkarna kan tillgodogöra sig alla delar av ST-utbildningen. Det finns i år cirka 22 ST-läkare i dermatologi inom offentlig vård i Region Stockholm, och det finns cirka 26 stycken anställda inom Vårdval, dvs i privat regi. De allra flesta av ST-läkarna inom Vårdval verkar ha anställts det senaste 1-2 åren, dvs på mycket kort tid.
Saknas det specialister inom er specialitet?
På vissa kliniker, i vissa delar av landet, finns brist, och brist på handledare. Vi har svårt att säga hur många, och håller själva på att undersöka saken. Vi har nyligen skickat ut en enkät till samtliga offentliga vårdgivare och många privata i Sverige, med ambitionen att kartlägga hur det ser ut. För många kliniker är det svårt att rekrytera specialister. Väljer en specialist att sluta är det mycket svårt att tillsätta vakansen med en annan specialist.
Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge?
Vårdval, i en del regioner taklöst vårdval som lett till ökad (privat) konsumtion av offentligt finansierad specialiserad hudsjukvård.
Även ST-tjänsterna påverkas och utbildningskvaliteten blir svår att säkerställa. Varken Socialstyrelsen eller regionerna verkar ha någon överblick, insyn eller förståelse för detta ”fenomen”, att ST-läkare anställs i Vårdval, utan att det finns någon behovsprövning eller någon garanti för att vårdenheten kan säkerställa kvaliteten på ST-utbildningen.
Det finns också en trend inom samhället idag med ökad konsumtion av skönhetsingrepp, alltså icke samhällsfinanserat. En del hudläkare rekryteras till sådana mottagningar, på del- eller heltid. Skönhetsbranschen konkurrerar alltså också om de specialister som finns, vilket gör att det kan bli en brist inom offentlig vård, även om man utbildar så många man behöver.
Hur ser framtidsprognosen ut?
Svårt att säga, eftersom det i så hög grad är beroende av politiska beslut och Vårdval.
Vilka förslag till åtgärder har ni?
En centralstyrning av antalet ST-block skulle kunna ge en jämn återväxt, men problemet med brist kvarstår om de färdiga specialisterna försvinner efter uppnådd specialistkompetens. Om det saknas handledare är det svårt att utbilda ST-läkare, även om det finns ST-block.
Hörsel- och balansrubbningar
Svensk medicinsk audiologisk förening har 93 medlemmar. Sedan 2015 har utvecklingen gått bakåt – dels eftersom många ST-läkare utbildas på deltid och det därför tar längre tid för dem att bli klara, dels för att det skett fler pensionsavgångar.
Läs mer: ”Jag tror att vi har blivit en markör för hur dåligt systemet är”
Har det gått framåt eller bakåt? Bakåt
Varför bakåt? De ST-läkare som utbildas gör det på deltid vilket gör att det tar alldeles för lång tid att bli klar. Verksamhetscheferna har för sent insett att man måste utbilda de audiologer man behöver eftersom specialiteten inte finns i så många länder och det inte finns överskott i någon region. Det råder brist på handledare vilket innebär att ST-läkarna måste pendla och osäkerheten kring om upplägget man har kommer att godkännas gör att många tvekar att påbörja en grenspecialisering. Målbeskrivningen kräver att man ånyo ska bevisa sin ÖNH-kompetens med kursbevis mm, vilket ofta är svårt om det är länge sedan man blev ÖNH-specialist. Socialstyrelsen borde se över målbeskrivningen och verksamhetscheferna borde prioritera utbildning på heltid.
Saknas det specialister inom er specialitet?
Ja. Enligt 2019 års tjänstenkät skulle verksamhetscheferna omgående kunna anställa 18 specialister och nio ST-läkare. Det fanns i februari 2019 46 specialister i offentlig tjänst och 17 ST-läkare. (Enstaka privata)
Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge?
Fler pensionsavgångar. Det tar längre tid än beräknat för ST läkarna att bli klara.
Hur ser framtidsprognosen ut?
Utifrån årets tjänsteenkät behöver vi utbilda 45 audiologer under de kommande tio åren. Enkäten visar att 18 specialister fyller 65 under kommande tioårsperiod och att nio yrkesverksamma specialister redan idag är över 65 år. Detta tillsammans med ett redan befintligt underskott på 18 ger ett behov på 45. 28 ST-läkare behöver alltså anställas förutom de 17 vi har. Vi bör sikta på 4-5 nya specialister inom hörsel- och balans per år. Tyvärr når vi inte det målet.
Vilka förslag till åtgärder har ni?
Eftersom hörsel- och balansrubbningar är en grenspecialitet till ÖNH behöver man redan när man anställer ST-läkare i ÖNH fundera på vem som kan bli audiolog, eftersom ÖNH är en kirurgisk specialitet och hörsel- och balans en medicinsk rehab specialitet. Det är inte alltid samma egenskaper som krävs för att bli en duktig ÖNH-läkare som för att bli en duktig audiolog.
Utbildningen behöver ske på heltid. Den som har ett specialistbevis kan handleda nya specialister.
Förenkla målbeskrivningen så att det framgår vad man ska kunna utöver att vara specialist inom ÖNH.
Kardiologi
Svenska Kardiologföreningen har 1 157 aktiva medlemmar. Det är fortfarande populärt att bli specialist i kardiologi och det råder ingen brist inom specialiteten. Däremot ser man att behovet i framtiden sannolikt kommer att öka något, eftersom man är mer aktiva i behandlingen av patienter och antalet äldre växer.
Har det gått framåt eller bakåt? Oförändrat
Varför? Att bli kardiolog verkar fortsatt vara populärt (sannolikt den mest populära invärtesmedicinska subspecialiseringen) och intrycket är att det finns konkurrens bland sökande till de utannonserade kardiologtjänsterna.
Att det går framåt beror på att det är en spännande specialitet. Jobbet som kardiolog är mångfacetterat:
- Handläggande av urakuta tillstånd men också möjlighet att följa patienter över tid
- Möjlighet att arbeta praktiskt (göra PCI, ablationer, lägga pacemakrar etc)
- Förbättrade diagnostiska möjligheter med tex hjärt-EKO, hjärt-MR, PET-CT hjärta, nya klockor som övervakar hjärtrytm, kardiovaskulära appar etc
- Möjlighet till subspecialisering inom kardiologin (finns på Universitetssjukhusen)
- Stort patientunderlag som möjliggör att arbeta privat. (Bara i Göteborg finns fem privata kardiologmottagningar.)
Känslan är att intresset hos kvinnor för att bli kardiologer har ökat.
Saknas det specialister inom er specialitet?
Känslan är att det råder större brist inom andra subspecialiteter. Vi är ändå rätt många kardiologer i Sverige. Så svaret är nog ”nej”, även om det är en viss tvekan då man själv alltid tycker att man har för mycket att göra.
Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge?
Tror inte att det är någon större skillnad.
Hur ser framtidsprognosen ut?
Behovet av kardiologer kommer sannolikt öka något eftersom vi är allt mer aktiva i behandlingen av patienter och eftersom antalet äldre stadigt växer.
Vilka förslag till åtgärder har ni?
–
Neurokirurgi
Svensk Neurokirurgisk Förening har cirka 130 medlemmar. Det är fortsatt en stabil situation gällande specialister inom neurokirurgin. Däremot kommer det eventuellt att behövas fler specialister i framtiden, eftersom det bland annat finns önskemål om att minska jourbördan och att operera mer tillsammans.
Har det gått framåt eller bakåt? Oförändrat
Varför? Fortfarande ingen uppenbar brist, stabil situation.
Saknas det specialister inom er specialitet?
Nej
Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge?
Sjukvårdsorganisationen har ändrat sig vilket innebär ökad administration, anställningsstopp m.m. Det finns också ökande krav på tillgänglighet via tex nätjournaler, vårdgarantiprocesser etc. Pandemin har orsakat en operationskö hos oss som vi inte är vana vid, samt att underläkarna blivit omplacerade till covid-avdelningarna. Så på alla nivåer, inte bara ST-läkare, har det blivit färre operationer.
Hur ser framtidsprognosen ut?
Behövs sannolikt fler läkare – på grund av att kollegor behöver ha möjlighet att ta ut mer ledighet (pga föräldraledigheter, forskningsledigheter m.m.), önskemål om att sänka jourbördan person, önskemål om att operera mindre ensamt och mer tillsammans.
Vilka förslag till åtgärder har ni?
Under förutsättning att vi får anställa har vi inte uppmärksammat några svårigheter att rekrytera kollegor till vår specialitet.
Obstetrik och gynekologi
Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi har cirka 1 750 medlemmar. Det saknas specialister inom obstetrik och gynekologi och det totala behovet av stafettläkare har varit relativt konstant de senaste sex åren. SFOG vill se en uppvärdering av kvinnosjukvården och skapa intresse för specialiteten redan under grundutbildningen.
Har det gått framåt eller bakåt? Vi har ingen säker statistik, men enligt SFOG:s årsrapport så har det totala behovet av stafettläkare varit i stort sett oförändrat.
Saknas det specialister inom er specialitet?
Ja, på flera sjukhus i landet, men vi har ingen exakt uppgift på hur stor bristen är. Det är dock fortsatt stor efterfrågan på bemanningsläkare på många orter.
Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge?
–
Hur ser framtidsprognosen ut?
Intresset för specialiteten är fortsatt stort, men olika organisationsförändringar, vårdval etc. kan riskera att intresset minskar.
Vilka förslag till åtgärder har ni?
Det behövs fortsatt uppvärdering av kvinnosjukvården. Dessutom behöver man skapa intresse för specialiteten redan under grundutbildningen då ju obstetrik och gynekologi inte finns under AT eller kommande BT.
Onkologi
Svensk onkologisk förening har 879 medlemmar. Kunskapsutvecklingen inom onkologin kommer att fortsätta växa exponentiellt och för att det ska finnas tillräckligt med kompetens att tillämpa denna ständigt växande kunskap behöver kompetensbristen lösas. Men det kommer att ta tid, säkert tio år om alla drar åt samma håll. Störst brist finns idag inom strålonkologin.
Läs mer: ”Det känns som om vi har näsan precis ovanför vattenytan”
Har det gått framåt eller bakåt? Både framåt och bakåt
Varför? Om man tittar på antalet aktiva specialister inom hälso- och sjukvården så ökar det i en jämn takt och ungefär i samma takt som antalet cancerfall ökar i Sverige. Dock har onkologin under 2000-talet blivit otroligt mycket mer komplex, åldersstrukturen i befolkningen ställer nya krav och utvecklingen av angränsande områden är sådan att behoven inte kan tillgodoses.
Saknas det specialister inom er specialitet?
Ja, det saknas runt 100 specialister och ett stort antal av dem skulle behöva vara strålspecialister.
Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge?
Att till exempel den palliativa vården utvecklats enormt gör att det finns en större brist på onkologer, eftersom många jobbar där. Runt år 2000 var det nästan inga onkologer som jobbade inom den palliativa vården.
Cancervården förbättras hela tiden och når bättre och bättre resultat, vilket i sin tur kräver fler specialister i onkologi för att kunna ta hand om ett ökat antal patienter.
Läkemedelsanvändningen har ökat och det kommer fler och fler nya läkemedel som fodrar en hög kompetens att hantera. När till exempel immunterapi, som idag betraktas som en rutinbehandling på många håll, introducerades var de biverkningar man såg och då inte kunde hantera så bekymmersamma att det till och med fanns tveksamheter om nyttan var större än skadan. Men det fodrar fler och fler specialister för att hantera mer och mer komplexa situationer. Det gör också att det sker en subspecialisering inom cancervården för att man ska kunna hantera utvecklingen.
Hur ser framtidsprognosen ut?
Kunskapsutvecklingen inom onkologin kommer att fortsätta växa exponentiellt. Att ha tillräckligt med kompetens att tillämpa denna ständigt växande kunskap fordrar att vi löser kompetensbristen, men det kommer att ta tid, säkert tio år om alla drar åt samma håll. På vägen dit behöver vi vara innovativa och titta på olika lösningar.
Vilka förslag till åtgärder har ni?
Kompetensförsörjningen måste bygga på att de behov som finns tillgodoses för att man ska kunna ha en rimlig arbetssituation och arbetsmiljö. Vi behöver satsa på utbildning och behöver fler ST-tjänster. Vi önskar också fler kombinationstjänster med möjlighet till forskning. Vi önskar också att fler vanliga tjänster har utrymme för forskning och utveckling. Cancervården baseras på en snabb kunskapsutveckling och nya rön kommer in i en otroligt hög hastighet. Som profession förväntas vi vara del av den utvecklingen. Det gör också att man skapar en större känsla av sammanhang och kan bidra till både rekrytering och att man väljer att stanna kvar inom onkologin.
Ortopedi
Svensk Ortopedisk Förening har drygt 1 800 medlemmar. Fortfarande saknas det mellan 20 och 25 procent av behovet av specialister, framförallt finns icke besatta tjänster utanför storstäderna. Men en ökad privatisering har också lett till en relativ brist i storstäderna.
Har det gått framåt eller bakåt? Det har förändrats. Bristen uppskattas som likvärdig i omfång.
Saknas det specialister inom er specialitet?
Ja. Framför allt icke besatta tjänster utanför storstäderna.
Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge?
Det har med ökad privatisering snarast skett en överetablering inom vissa regioner. Det leder till att de saknas ortopeder utanför storstäderna, men också till en relativ brist inom storstadsregioner. Vissa subspecialiteter dräneras på kompetens i den offentliga vården vilket leder till svårigheter att upprätthålla jourlinjer.
Hur ser framtidsprognosen ut?
Med fortsatt privatisering, väntade stora pensionsavgångar, och problematisk arbetsmiljö i det offentliga tror vi att denna utveckling kommer fortsätta. Sannolikt kommer även antalet deltidsarbetande kollegor öka vilket också bidrar till en relativ bristsituation.
Vilka förslag till åtgärder har ni?
- Fortsätta fylla på underifrån med god ST-utbildning
- Arbetsvillkoren i den offentliga vården måste bli konkurrenskraftiga så medarbetarna vill jobba kvar och orkar med att jobba heltid.
- Översyn kring hur privatiseringen regleras, möjligheter att göra både och.
Skolläkare
Svenska Skolläkarföreningen har ungefär 250 medlemmar. Under de sex år som passerat har utvecklingen vänt från fritt fall till luft under vingarna för specialiteten. De tidigare ointresserade huvudmännen låter nu skolläkare som inte är specialister gå SK-kursen, men föreningen vill ändå se tydligare nationella direktiv.
Har det gått framåt eller bakåt? Framåt
Varför framåt? Jämfört med för fem år sedan har utvecklingen vänt från fritt fall till luft under vingarna. Vi har varit i en situation där huvudmännen var helt ointresserade av specialistutbildning och ville inte ens skicka sina läkare om någon annan betalade. Socialstyrelsen har under 3 år beviljat oss medel till en SK-kurs som har blivit så uppskattad och efterfrågad att huvudmännen har backat och låter sina skolläkare som inte är specialister gå kursen.
Saknas det specialister inom er specialitet?
Vi är i en specialitet där huvudmännen och SKR tycker att det enda formella kravet är läkarlegitimation, vilket är helt orimligt. Vår uppfattning är att skolläkare ska ha en baskompetens som barnläkare, allmänläkare eller barnpsykiater som man sedan bygger på med tilläggsspecialiteten skolhälsovård. Räknar man hur många som skulle behöva ta ut sin tilläggsspecialitet så är det ett drygt hundratal, dvs häften av våra medlemmar
Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge?
Se ovan
Hur ser framtidsprognosen ut?
I slutbetänkandet av utredningen “elevers möjligheter att nå kunskapskraven SOU 2021:11” föreslår regeringen en kraftig förstärkning av elevhälsan med en 30 procentig ökning av antalet skolläkare jämfört med idag. Dessutom är många av våra medlemmar 40- och 50-talister, som snart går i pension. Så vi är i en stark uppbyggnadsfas.
Vilka förslag till åtgärder har ni?
Vårt problem är många små huvudmän i kommuner och friskolor som inte anser att det är deras uppdrag att utbilda och fortbilda specialister i skolhälsovård. Vi behöver nationella direktiv och kanske ekonomisk stimulans av skolans myndigheter annars riskerar hela utbildningsprogrammet att stanna av.
Socialmedicin
Svensk Socialmedicinsk Förening har cirka 100 medlemmar, men endast hälften är läkare och många är pensionärer, även om många inom akademien är verksamma långt uppe i åldrarna. Det saknas fortfarande runt 70 specialister i socialmedicin. Intresset för specialiteten är stort, men ansvaret för/finansieringen av utbildningen saknas.
Har det gått framåt eller bakåt? Oförändrat
Varför? Det har stagnerat, dvs bristen består. Vi har fått fyra nya specialister och det finns fyra ST-tjänster, men det har skett flera pensioneringar och alla färdiga ST har inte fått tjänst som specialistläkare.
Saknas det specialister inom er specialitet?
Ja, uppskattningen är att det behövs 120 specialister i Sverige varav 100 i sjukvården (1/100 000 invånare), tio på myndigheter och tio på universitetsorterna för utbildning och forskning. Vi vet inte det aktuella antalet verksamma specialistläkare i socialmedicin i vården eftersom deras tjänster heter ofta annat – de kan jobba i stab, på folkhälsoenheter, i närvården eller med hemlösa, beroende, etc. Idag finns 49 specialister, men hälften är över 62 år. Endast 17 arbetar inom hälso- och sjukvården. Således fattas cirka 70.
Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge?
Endast Östergötland och Stockholm har fortsatt satsning på ST-läkare i socialmedicin. Skåne har helt lagt ner sin ST-utbildning och inga nya regioner har utlyst block. Däremot finns det alltfler unga läkare som ”gråblockar”. Pandemin har gjort att det är fler som har fått upp ögonen för hälsans bestämningsfaktorer och ojämlikhet i hälsa. Det gäller bara att beslutsfattare gör kopplingen till att socialmedicin är en del av lösningen
Hur ser framtidsprognosen ut?
Om fem år är bristen 95 stycken minus fyra ST som blir klara, alltså 91 stycken. Det finns fem gånger så många unga läkare som vill ha en ST i socialmedicin än vad det finns ST-platser just nu. De är unga, drivna, entusiastiska, ofta disputerade eller har gjort flera år av en annan specialistutbildning som de kan tillgodoräkna sig i en socialmedicin-ST. De är beredda att ta sig an sjukvårdens och folkhälsans komplexa problem och kan vara ett stort stöd i omställningen till den nära vården och bidra till en mer jämlik hälso- och sjukvård. Så behovet är tydligt, det är ansvaret för/finansieringen av utbildningen som inte är löst. Vi är flera handledare som gärna tar hand om ST-läkarna och vi har goda elektroniska lösningar för handledning och ST-träffar.
Vilka förslag till åtgärder har ni?
Vårt förslag är att statliga myndigheter tar ett större ansvar för utbildningen och erbjuder betalda randningsplatser. Samtal pågår exempelvis med Folkhälsomyndigheten och de är positiva. Det finns exempel på centralt finansierade ST-tjänster också, exempelvis inom försvaret. Staten har möjlighet att göra så om man anser att man behöver en kompetens som inte sjukvårdshuvudmännen omedelbart ser ett ansvar för att utbilda. Vi tycker också att möjligheten till gråblock ska finnas kvar som ett tydligt och lagligt alternativ i den nya bestämmelserna om ST. För många blivande socialmedicinare är gråblock med olika separata kliniska-, myndighets- och utvecklingsplaceringar enligt en plan och med handledning den enda rejäla möjligheten till specialistbevis.
Ögonsjukdomar
Sveriges Ögonläkarförening har 1 120 medlemmar. Det saknas 85 ögonläkare och om fem år uppskattas den bristen vara runt 100. De senaste sex åren har allt fler färdiga specialister valt att lämna den offentliga sjukvården för att arbeta inom privat sektor. Det finns också ett ökat vårdbehov som relaterar till en åldrad befolkning och ökade krav på ögonhälsa/syn från befolkningen.
Har det gått framåt eller bakåt? Bakåt
Saknas det specialister inom er specialitet?
Nuvarande brist är 85.
Vad som hänt de senaste åren som påverkat dagens läge?
- Större vårdbehov relaterat till åldrad befolkning, fler/nya behandlingsmöjligheter, ökade krav på ögonhälsa/syn från befolkningen
- Många färdiga specialister väljer att lämna offentligt driven sjukvård för att arbeta inom privat sektor. Utvecklingen går mot att stora delar av ögonsjukvården bedrivs via avtal med privata vårdgivare, exempelvis kataraktkirurgi. Merparten av kataraktkirurgin utförs nu av privata vårdgivare, däremot sker all utbildning av kirurger inom offentlig vård.
- Generationsväxling där största andelen av kvarvarande specialister är yngre, som ansvarar för utbildningen av ett ökande antal ST-läkare. Utbildningsuppdraget blir således större och mer krävande.
Hur ser framtidsprognosen ut?
Om fem år kan bristen bli cirka 100 stycken.
Vilka förslag till åtgärder har ni?
- Öka incitament för nyblivna specialister att stanna inom offentligt driven sjukvård; lön, möjligheter till fortbildning och forskning, god arbetsmiljö, utveckling av arbetssätt.
- Framförhållning avseende anställning/utbildning av nya specialister, ta höjd för tapp till privat sektor, resurser till god och strukturerad ST-utbildning.
- Ökad samverkan med privat sektor avseende utbildning, eventuellt även möjliggöra för specialister att arbeta både i privat och offentlig vård.