Nyhet

Specialitetsföreningarna om åren som passerat, dagens utmaningar och framtiden – del 3

Sjukhusläkaren kommer i tre delar att visa hur tillgången på specialister ser ut idag, vilka utmaningar som finns och vad man inom varje förening skulle vilja se för eventuella åtgärder. Men också hur pandemin har påverkat olika specialiteter. Här är svaren från de föreningar som ingår i del tre i vår serie om specialistbristen.

Artikeln ingår i temat Specialistbristen – hur ser det ut idag?

Här kan du läsa samtliga artiklar i vår serie om specialistbristen: Specialistbristen – hur ser det ut idag?

Akutsjukvård

Svensk förening för akutsjukvård, SWESEM, har cirka 430 medlemmar.

Har det gått framåt eller bakåt? Det har gått framåt.

Varför framåt? Antalet akutläkare har ökat och även forskningen har utvecklats. Många aspekter har dock stått stilla, till exempel förståelsen för vad en akutläkare är och vad som rymmer i dennes kompetens. Akutmottagningar saknar fortfarande en uppdragsbeskrivning.

Saknas det specialister inom er specialitet? SWESEM bedömer att det råder en tydlig brist på akutläkare i Sverige. Bristen avser både klinisk verksamma akutläkare, akutläkare inom chefstjänster samt den akademiska verksamheten inom akutsjukvård.

Klinisk verksamhet: Det beräknade behovet av akutläkare är 2300-2500 specialistläkare i klinisk tjänstgöring samt ungefär 300-400 ST-läkare i akutsjukvård. Den beräkningen är gjord på hur sjukvården är organiserad och bedrivs i Sverige idag. Om vården organiseras mer som i länder med en väletablerad akutsjukvård (t ex USA eller Storbritannien) så kommer behovet av akutläkare vara lägre – uppskattningsvis mellan 1300 och 1500 specialisttjänster och 200 till 300 ST-tjänster. Ett mindre antal akutläkartjänster skulle även innebära att kompetensutvecklingen och bibehållandet av spetskompetens förenklas eftersom antalet kritiskt/akut sjuka patienter fördelas på ett mindre antal akutläkare.

Forskning: SWESEM anser att den akademiska verksamheten behöver utvecklas. Det finns i dagsläget endast två inrättade professurer inom akutsjukvård. Samtliga medicinska fakultet bör inrätta professurer och lektortjänster inom akutsjukvård.

Chefstjänster och administrativa tjänster: Även chefstjänster (verksamhetschef, läkarchef, studierektor) på akutkliniker bör i första hand tillsättas med specialister i akutsjukvård. Eftersom det finns ungefär 70 akutmottagningar i Sverige så skulle den bemanningen kräva ungefär 150-200 tjänster.

Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge? År 2015 blev akutsjukvård en basspecialitet. Utmaningarna är väsentligen likadana som för 5 år sedan och även tillkommit andra. Flera som har blivit basspecialister i akutsjukvård lämnar specialiteten pga oklara framtidsutsikter från sjukhusorganisationen och arbetsgivare. Det behövs en tydlig uppdragsbeskrivning av akutsjukvården och vad en akutklinik ska göra.

Hur ser framtidsprognosen ut? Det är svårt att ge en prognos på framtiden eftersom utvecklingen inte bara beror på i hur snabb takt etableringen av akutläkare på akutmottagningar fortskrider, men även på hur problemen med uppdragsbeskrivning och arbetsmiljön hanteras. Troligen kommer det råda fortsatt brist om 5 resp 10 år, även om läget kommer vara betydligt bättre då. Det anställs just nu ca 100 ST-läkare årligen och det finns ca 450 ST-läkare just nu.

Vilka förslag till åtgärder har ni? Det behövs en tydlig uppdragsbeskrivning för akutmottagningar och akutläkare. Arbetsmiljön på akutmottagningar och gränssnitt mot övriga delar av den akuta och mindre akuta vårdkedjan behöver definieras och dessa gränssnitt behöver sedan respekteras av övriga delar av vården. Vid etablering av akutläkare på en akutmottagning måste medvetenhet skapas för att det är en process som innebär långt mer än att bara byta ut de olika jourläkare till akutläkare. Vissa kompetenser och procedurer som rymmer inom akutläkarens målbeskrivning behöver lämnas över till akutläkare. Forskning inom akutsjukvård måste stödjas och fler professurer etableras.


Geriatrik

Svensk geriatrisk förening har cirka 500 medlemmar.

Har det gått framåt eller bakåt? Framåt på de flesta ställen!

Varför framåt? Ökat intresse och kunskap om geriatrik, vad det är och vad vi kan. Ett ökat behov av geriatrisk kompetens i takt med att de mest sjuka äldre blir fler och fler. Fler vill bli geriatriker.

Varför bakåt? På de platser där utvecklingen gått bakåt har ledning och styrning inte insett det stora behovet av rätt omhändertagande för denna patientgrupp (behovet av CGA Comprehensive Geriatric Assessment), och kunskapen om geriatrik har varit bristande. Tyvärr finns det flera regioner i Sverige där det är stor brist på geriatrisk kompetens vilket leder till ojämlikhet i vården sett över landet.

Saknas det specialister inom er specialitet? Ja, det saknas uppskattningsvis 300 geriatrikspecialister.

Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge? Man har satsat på flera ST-block på vissa ställen. Ökad kunskap om geriatrik och CGA via bl a forskningsresultat som även styrker det geriatriska arbetssättet. Beräkningar på framtida behov har uppmärksammats positivt. Något mer fokus på geriatrik under läkarnas grundutbildning (dock fortfarande för lite). Fler läkare har förstått hur spännande och utmanande geriatriken är och vill bli specialister i geriatrik!

Hur ser framtidsprognosen ut? Vi spår en kraftigt positiv utveckling för geriatriken. I takt med att fler specialister blir färdiga kan nya ST-läkare i geriatrik handledas runt om i Sverige – en ketchupeffekt. Konceptet med nära vård behöver geriatrik i samverkan med primärvård för att kunna genomföras. Den äldre befolkningen ökar i storlek och kommer behöva och önska/kräva tillgång till geriatrisk kompetens.

Vilka förslag till åtgärder har ni? En kraftfull ökning av antalet ST-block i geriatrik. Fler läkare vill bli geriatriker och vi ser inom flera av Sveriges regioner ett stort intresse för de befintliga ST-blocken och på flera håll är det kö till platserna. Det behövs både rena geriatrik-ST-block samt ökad möjlighet till dubbelspecialisering för specialister i t ex allmänmedicin eller internmedicin.


Infektionssjukdomar

Svenska Infektionsläkarföreningen har 828 medlemmar idag varav drygt två tredjedelar är specialister i infektionssjukdomar och övriga ST-läkare eller andra läkare under utbildning.

Har det gått framåt eller bakåt? Framåt

Varför framåt? I absoluta tal är antagligen bristen lika stor eller större än 2015, men allt fler ST-läkare utbildas och den utvecklingen har pågått under de senaste sju-åtta åren.

Saknas det specialister inom er specialitet? Ja, det saknas specialister. Både för dagens uppdrag, men också för framtiden. Infektionsläkarföreningen vill också få samhället att förstå att man behöver ett ökat uppdrag för infektionsläkare, och för att nå dit behövs det fler specialister.

Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge? Många pensionsavgångar – både inom infektionssjukdomar, vårdhygien och smittskydd. Det har räddats av att många äldre läkare som passerat pensionsålder har arbetar kvar och att verksamhetscheferna själva agerat för att anställa fler ST-läkare. Dock viktigt att inte stanna av på utbildningstakten när dagens behov är tillgodosett. Redan med nuvarande uppdrag och de patientgrupper som den nuvarande organisationen har hand om saknas det specialister – både på de egna mottagningarna och vårdavdelningarna, till det finns det också en stor konsultverksamhet både inom slutenvården och primärvården runt om i landet som behöver tillgodoses.

Hur ser framtidsprognosen ut? I takt med att sjukvården blir mer avancerad krävs en utökad konsultverksamhet där infektionskonsulterna har en daglig närvaro på de enheter där man till exempel använder immunmodulerande läkemedel för att man inte ska missa allvarliga infektioner. Patienter med allvarliga och komplicerade infektioner skall ha tillgång till vård av specialistläkare i infektionssjukdomar (och specialutbildade sjuksköterskor och undersköterskor) i större utsträckning än idag. SILF ser ett ökat behov av specialister de närmaste fem till tio åren. Troligtvis kommer de covid-19-patienter som finns när det blir en endemisk sjukdom att tas om hand av infektion, vilket då behöver ses som ett tilläggsuppdrag för att det inte ska ske en undanträngningseffekt av andra patienter.

Vilka förslag till åtgärder har ni? Utbilda för framtiden. Att huvudmännen resursätter för ett framtida utökat uppdrag för infektionsklinikerna. Det är också en förutsättning för att övrig avancerad sjukvård skall gå att genomföra.


Klinisk farmakologi

Svensk förening för basal och klinisk farmakologi har 123 medlemmar varav 92 är aktiva läkare.

Har det gått framåt eller bakåt? Framåt, med nyetablering av klinisk farmakologisk enhet i Örebro och återetablering i Region Skåne. Totalt sett har bristen på kliniska farmakologer sedan 2015 idag nästan halverats, då 20, nu 11 st. Nuvarande brist kan förväntas bestå åtminstone ytterligare 5 år.

Varför framåt? En tidigare negativ utveckling har på flera ställen kunnat vändas genom insatser för att skapa attraktivare arbetsplatser; utveckling av verksamheten, ökad möjlighet till kompetensutveckling och forskning har underlättat rekrytering och minskat flykt av specialister. Uppbyggnad och strukturering av den interna ST-utbildningen har också identifierats som en nyckelfaktor. Utvecklingen ser inte lika ljus ut i alla regioner.
Varför bakåt? En förklaring i regioner med oförändrad eller hotande specialistbrist är avsaknad av en långsiktig plan för framtida kompetensförsörjning; dubbelspecialister som valt att lägga huvuddelen av arbetstiden i den andra specialiteten en annan.

Saknas det specialister inom er specialitet? Ja. I nuläget saknas 11 specialister.

Hur ser framtidsprognosen ut? Om 5 år beräknas fortsatt brist om ca 10 specialister; till stor del på grund av pensionsavgångar som ej täcks av specialister under utbildning. Situationen om 10 år är svår att sia om.

Vilka förslag till åtgärder har ni? Kliniska farmakologer som sjukvårdens läkemedelsexpertis behöver bli synligare och tillgängligare, både för att kunna växa och för att klara uppdraget (att verka för en säker och effektiv läkemedelsbehandling). Arbete för utökad samverkan med andra specialiteter och yrkeskategorier som arbetar med läkemedelsfrågor inom hälso- och sjukvård pågår. Det behöver inrättas fler ST-tjänster; ST-utbildningen stärkas. Etablering av en kurskanon för ST-läkare pågår. Det satsas även på undervisningsinsatser för läkarstudenter för att öka rekryteringsbasen. Det grundläggande arbetet med att skapa attraktiva arbetsplatser får ej upphöra!


Klinisk fysiologi

Svensk Förening för Klinisk Fysiologi har ca 493 medlemmar, varav läkare ej pensionär 278, läkare pensionär 95.

Har det gått framåt eller bakåt? Jämfört med 2016 visar vår verksamhetsenkät fortfarande ett stort behov av att rekrytera flera läkare inom verksamheterna runt om i landet, i genomsnitt oförändrat ca 2 läkare per klinik det närmsta året. 70% av klinikerna som besvarade enkäten svarade att de tänker rekrytera. Det är ffa specialistläkare som det är brist på och som är svårt att rekrytera. Antalet sökande till utlysta ST-tjänster är på de större sjukhusen många vilket är positivit på längre sikt.

Varför framåt? God rekrytering av ST-läkare på universitetssjukhusen.
Varför bakåt? Klinisk fysiologi som specialitet har idag svårt att rekrytera specialistläkare eftersom det mellan åren 2008 och 2015 utexaminerades betydligt färre nya specialistläkare när Socialstyrelsen gjorde om ST utbildningen till Bild och funktionsmedicin. Samtidigt har efterfrågan på funktionsdiagnostik ökat i och med att riktlinjer både nationellt och internationellt i större utsträckning inkluderar fysiologiska undersökningar. I och med att klinisk fysiologi åter blev en basspecialitet har rekryteringen förbättrats. Vi ser dock att flera klinisk fysiologiska kliniker utanför storstads- och universitetsjukhusregioner har bemanningssvårigheter

Saknas det specialister inom er specialitet? Ja, det saknas specialister och en uppskattning är att majoriteten av de läkare som verksamheterna tänker rekrytera det närmsta året är just färdiga specialister, dvs ca 40 st runt om i landet.

Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge? Situationen är trots stor rekrytering av ST-läkare oförändrad i behov av rekrytering. Det kan förklaras av pensionsavgång och ökad efterfrågan av diagnostik, se tidigare svar.

Hur ser framtidsprognosen ut? Totalt utbildas nu ca 110 ST-läkare i klinisk fysiologi, varav 52 stycken är mitt i sin ST, detta täcker inte det antalet läkare som är 60+ och i klinisk tjänst (69 st). Så nuvarande utbildningstakt täcker knappt pensionsavgång.

Vilka förslag till åtgärder har ni? Fortsatt utbildning av ST-läkare.


Klinisk immunologi och transfusionsmedicin

Svensk förening för klinisk immunologi och transfusionsmedicin har runt 70 läkarmedlemmar. Antal anställda läkare inom KITM enl. inventering: 96 läkare där dock inte alla har 100% tjänstgöring inom rutinen. Det är vanligt med kombinationstjänster med universitetet. Inte alla dessa är medlemmar i föreningen.

Har det gått framåt eller bakåt? Jämfört med för fem år sedan är situationen mer eller mindre stabilt dvs varken eller. Pensionsavgångar har kompenserats med nyblivna specialister då det saknas specialistläkare som har 15-20 år kvar att jobbar.
Det som dock har gått framåt är att vi har kunnat fortsätta anställa ST läkare och utbildar de trots att det råder anställningsstopp etc. (för det mesta i alla fall). Vår situation är så att vi pensionsavgångar i större utsträckning har genomförds på några ställen och andra ställen har det framför sig. 6 av 7 ställen (Vi är en liten specialitet och representerat på 7 universitetssjukhus (endast där)) har fortsatt stark behov av att anställa ST läkare. Varje klinik utbildar ST läkare till eget behov framöver dvs inget överskott av ST läkare utbildas. Det är mycket sällsynt att en specialist/överläkare flyttar till en annan arbetsplats. Däremot kan kollegorna går vidare till forskningstjänster eller industrin dvs saknas i rutinverksamheten. Det går alltid ersätta arbetskraften med kort varsel men inte erfarenheten som har byggts upp under många år eller decennier.

Saknas det specialister inom er specialitet? Vi saknar erfarna specialistläkare och professionen håller på att utbilda en hel del ST läkare nu. Ca 30% av alla anställda läkare inom vår profession är ST läkare. Svårt att sätta en siffra i dagsläge då vi håller på att utbilda ST läkare men vi har ca 15 (ca 20% av antal specialister) planerade pensionsavgångar inom de nästa 5 åren som behöver ersättas.

Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge? Situationen vi har beror nog på att man inte utbildade ST läkare för längre än 5 år sedan. Vi saknar en del specialister som har 15-20 år kvar till pension.

Hur ser framtidsprognosen ut? Under förutsättningen att ST läkare avslutar sin utbildning och stannar inom sjukvården ser det ut så att vi kunna komma bemanna dagens bemanning. Dock vet vi att en del kommer arbeta med andra uppgifter än patientrelaterat sjukvård (forskning, utbildning, utveckling, etc.). Vi har tyvärr inga siffror över hur många som inte fortsätter att jobba inom klinisk rutinverksamhet.

Vilka förslag till åtgärder har ni? Håller fast vid de planerade utbildningsplaner. Ökar attraktionskraften för klinisk tjänstgöring. Nationell organisation?


Klinisk neurofysiologi

Svensk Förening för Klinisk Neurofysiologi har 90 medlemmar.

Har det gått framåt eller bakåt? Ingen stor förändring.

Saknas det specialister inom er specialitet? Ja, 10-15

Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge? Många som pensionerats.

Hur ser framtidsprognosen ut? På väg att vända på grund av ökning av ST.

Vilka förslag till åtgärder har ni? Fortsatt satsning på ST.


Kärlkirurgi

Svensk Kärlkirurgisk Förening har drygt 200 medlemmar.

Har det gått framåt eller bakåt? Snabb utveckling ”framåt”. Kärlkirurgföreningen var inte med i undersökningen för fem år sedan, men det har de senaste tio åren skett en generationsväxling, där många erfarna kärlkirurger med bred kompetens gått i pension. Kärlkirurgin har blivit en egen basspecialitet och specialistföreningen har i samband med detta arbetat mycket med vår specialistutbildning parallellt med den kärlkirurgiska basutbildningen som andra kirurgiska discipliner behöver ha tillgodosedd (urologer, allmänkirurger, barnkirurger etc). Den endovaskulära utvecklingen har varit betydande för specialitetens utveckling. Det sker också en viss centralisering av ”sällaningrepp”.

Saknas det specialister inom er specialitet? Det råder brist, men svårt att säga något exakt antal eftersom kärlkirurgspecialister i viss utsträckning nationellt fortfarande är dubbelspecialister. De är Kirurgjourer/Bakjourer och ”scoutjourar” som Kärlkirurger. Många kärlkirurgiska enheter är fortfarande en del av en kirurgklinik. Generationsväxling pågår i många regioner. Sannolikt finns en rimlig rekryteringsbas inom de närmsta åren men det är svårt att förutsäga.

Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge? Att bli en egen basspecialitet och den mycket snabba endovaskulära utvecklingen, detta påverkar kompetenskraven och utbildningens utformning. Detta innebär att man inte måste bli kirurg för att bli kärlkirurg vilket förkortar ST jämfört med tidigare. Sannolikt påverkar utvecklingen av den endovaskulära tekniken att andra typer av ST läkare också söker sig till specialiteten.

Hur ser framtidsprognosen ut? Sannolikt ljus, se ovan. Om fem år tror vi att det fortsatt råder brist på kärlkirurger. Om tio år har satsningen på utbildning gett resultat och kan vi fortsätta rekrytera borde vi vara i balans. Kärlkirurgin är en mycket bred specialitet som bland annat samverkar med kirurger i allmänhet, tumörkirurgi, njurmedicin, trauma, kardiologi och radiologi. Innan kärlkirurgin blev en egen specialitet var alla kärlkirurger allmänkirurger, men numera ingår endast ett år ”common trunc”. Trots detta har allmänkirurgin ett fortsatt stort behov av kärlkirurger i jourledet, vilket framför allt på mindre sjukhus lett till förlängd utbildning då en stor del av ST-utbildningen upptas av icke kärlkirurgisk aktivitet. Vi ser att den yngre generationen söker sig från jourtunga specialiteter. Vår farhåga är att detta kommer göra det svårare att rekrytera kärlkirurger i framtiden. Kombinationen av endovaskulär och öppen kirurgisk verksamhet kan både vara en attraktion och en mindre attraktiv del vid rekrytering av allmänkirurger.

Vilka förslag till åtgärder har ni? Aktiv rekrytering och synliggörande av specialiteten. Utöver tillskapandet av en helt ny specialistutbildning har kärlkirurgföreningen skapat ett mentorsprogram riktat mot läkarstudenter och AT-läkare för att rekrytera framtida kärlkirurger. Det är viktigt att tydliggöra förändringar av ST utbildningen mellan att bli dubbelspecialist (kirurgi+kärlkirurgi) och kärlkirurgspecialist. Våra farhågor: avskaffandet av AT (allmäntjänstgöring) är ett orosmoment för oss. Vi rekryterar en stor del av våra ST-läkare under deras AT eller tidig kirurg-ST. BT kommer innebära att de flesta inte passerar kärlkirurgen och vi tappar då en stor del av vår rekryteringsbas. Vi måste skapa en rimlig jourbörda för kärlkirurger nationellt eftersom detta påverkar val av specialitet.
Stor oro inför införandet av BT. Kärlkirurgin måste få vara en egen specialitet där man jobbar med kärlkirurgi, både i elektiv och akutverksamhet. Kärlkirurgspecialister kan inte framgent bidra till allmänkirurgins jourer, varken som fram-eller bakjour. Jourfrågan inom akutverksamheten nationellt måste lösas utan kärlkirurger som ”löshästar”.


Radiologi

Svensk Förening för Medicinsk Radiologi har cirka 1400 medlemmar, en blandning av specialister, ST-läkare, pensionärer. Alla Sveriges radiologer är inte med i föreningen förstås.

Har det gått framåt eller bakåt? ​Både och – totalt sett är status quo.

Varför bakåt? Framför allt ökande komplexitet i undersökningarna och införande av SVF har ökat arbetsinsatsen, och därmed den relativa bristen. Radiologisk diagnostik ingår i princip i samtliga SVF:er, oftast med krav på MDK vilket kräver mycket förberedelsetid. SVF har i sig ökat antalet undersöknigar. I kombination med att privata radiologiska alternativ tar en allt större del av den radiologiska kakan, samtidigt som de endast i undantagsfall utbildar nya specialister innebär att återväxten blir lidande. Det finns nog inget alexanderhugg, men åtgärder kunde exempelvis varit att ställa krav på utbildning av ST-läkare i upphandlingar av externa leverantörer. Kortsiktiga krav inom offentlig sektor ställer också till det, och till viss del en otydlig ansvarsfördelning – verksamheterna är ansvariga för patientomhändertagande och produktion men kan inte satsa långsiktigt på återväxt pga central styrning av ST-medel och kortsiktiga budgetregler. Om ett centralt direktiv hade varit att alla verksamheter i sitt grunduppdrag ska planera för bemanning på 10 års sikt hade man inte använt ST-platser för att parera budgeten.

Saknas det specialister inom er specialitet? Ja, uppskattningsvis 200-300 i heltidstjänst i produktion, sett till variationen i de svar som inkommit.

Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge? Se ovan

Hur ser framtidsprognosen ut? Varierar inom olika delar. Gissningsvis ganska stabilt på generell bas. Vi utbildar sedan ganska många år fler än tidigare, samtidigt som det blir vanligare att man arbetar deltid eller i alla fall är ledig istället för att jobba under lediga veckor. Vi tror att bilddiagnostik kommer att fortsätta öka i volym, men frågan är om detta kommer att kompenseras av ökande AI-hjälpmedel. Utvecklingen går i praktiken betydligt långsammare än vad reklamartiklar gör gällande. Till detta kommer utvecklingen i omvärlden – kommer utländska specialistläkare att söka sig till Sverige?

Vilka förslag till åtgärder har ni? Vi arbetar med att förtydliga hur man kan fortbilda sig inom specialiserade delar av radiologin som idag inte är gren- eller tilläggspecialitet. Detta kan delvis bidra till produktivitet.


Njurmedicin

Svensk njurmedicinsk förening har 439 medlemmar, men många är pensionärer och en del har annan specialitet och en del är inte läkare. Det finns 252 njurmedicinare i klinisk tjänst inom njurmedicin (helt eller delvis).

Har det gått framåt eller bakåt? Framåt

Varför framåt? Många har arbetat med att öka antalet ST-läkare och läget ser därför bättre ut.

Saknas det specialister inom er specialitet? 44 st enligt vår bemanningsenkät.

Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge? Man har anställt fler ST-läkare och på längre sikt kommer antalet specialister att öka. ST utbildning tar dock lång tid på 94 % siktar på att bli dubbelspecialister njurmed/internmed, vilket är nödvändigt på de flesta sjukhus.

Hur ser framtidsprognosen ut? Hoppingivande i nuläget då antalet ST-läkare har ökat. Dock mkt angeläget att man inte slår sig till ro utan fortsätter att rekrytera nya ST-läkare.

Vilka förslag till åtgärder har ni? Fortsatt rekrytering av ST-läkare. Antalet SK-kurser kommer att behöva ökas så att alla kan bli klara i tid.


Psykiatri

Svenska Psykiatriska Föreningen har totalt 996 medlemmar – 639 specialister, 336 seniorer 21 hedersledamöter.

Har det gått framåt eller bakåt? 2013 hade Sverige 1 326 läkare med utfärdade specialistbevis inom psykiatri i åldersgrupp 20-64 år. 2018 hade Sverige 1 475 läkare med utfärdade specialistbevis inom psykiatri i åldersgrupp 20-64 år. Detta innebär en ökning med 150 specialistläkare i Psykiatri under femårsperioden. Statistik för 2019 eller senare föreligger ännu ej. Detta betyder att sannolikt 50 fler specialister utbildats än SPF prognos för fem år sedan, även om det är färre än de 200 som bedömdes behövas totalt sett. Sammantaget har det gått framåt med rekrytering inom Psykiatri. Brist föreligger fortfarande men denna är mycket spridd över olika enheter inom och mellan regioner.

Varför framåt? Det finns en bedömning att specialiteten verkar väcka mer intresse hos yngre läkare och att det är lättare att rekrytera ST-läkare sedan en tid. Om detta är beroende på avskräckande exempel från övrig vård, ett ökat medialt fokus på psykiatri, minskat stigma kring psykiatriska sjukdomstillstånd eller helt enkelt ett ökat intresse är svårt att avgöra. Forskning inom det psykiatriska området och CNS har ökat och kan förstås även vara en starkt bidragande orsak.

Saknas det specialister inom er specialitet? Det saknas fortfarande specialister inom de psykiatriska specialiteterna och jämfört med våra grannar i Norden är bedömningen att det kan handla om betydligt mer än de tidigare uppskattade siffrorna 50 fler om 5 år respektive ytterligare ca 50-100 fler beroende på befolkningstillväxt mm. Uppskattningsvis kan det då handla om det dubbla antalet men beroende på olikheter i sjukvårdsystem och ansvarsfördelning haltar jämförelsen och en djupare analys behövs.

Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge? Det finns en bedömning att specialiteten verkar väcka mer intresse hos yngre läkare och att det är lättare att rekrytera ST-läkare sedan en tid. Om detta är beroende på avskräckande exempel från övrig vård, ett ökat medialt fokus på psykiatri, minskat stigma kring psykiatriska sjukdomstillstånd eller helt enkelt ett ökat intresse är svårt att avgöra. Forskning inom det psykiatriska området och CNS har ökat och kan förstås även vara bidragande orsak.

Hur ser framtidsprognosen ut? Framtidsprognosen ser god ut, men hotas bland annat av bastjänstgöringen där praktik inom psykiatri inte längre är obligatorisk varför specialiteten inte längre presenteras på samma sätt som tidigare för legitimerade läkare.

Vilka förslag till åtgärder har ni? Det ser alltså positivt ut för vår specialitet men det finns viktiga och problematiska aspekter av arbetet inom psykiatrisk specialitet som ännu kan avskräcka kollegor och även leda till byte av specialitet. Ett viktigt exempel och stor svårighet är anmälningar vid suicidtillbud och även legala avvikelser i hantering av tvångsvårdslagen som kan leda till att vårdåklagare väcker åtal ledande till böter trots avsaknad av uppsåt och utan medicinsk felaktighet mm, men också osäkerhet kring stöd från rättssystem och arbetsgivare kring våld och hot-situationer.


Rättspsykiatri

Svenska Rättspsykiatriska Föreningen har 85 medlemmar.

Har det gått framåt eller bakåt? Det har gått framåt. Rättspsykiatrin har och har länge haft brist på specialister, men det går åt rätt håll. För närvarande finns cirka 25 ST-läkare och cirka 90 specialister < 67 år.
Varför framåt? Rättsmedicinalverket har tagit fram ett ambitiöst kurspaket för ST-läkare som har fungerat mycket bra och är väldigt uppskattat. Det finns en fungerade struktur rörande studierektorer och ST-läkarna får ofta god klinisk handledning.

Saknas det specialister inom er specialitet? Uppskattningsvis 3 rättspsykiatrer per klinik (25 kliniker, dvs 75 st).

Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge? Frånvaron av obligatorisk psykiatri i BT är en utmaning för hela det psykiatriska fältet, inte minst för rättspsykiatrin. Unga kollegor behöver komma i kontakt med vår specialitet för att det ska väckas ett intresse. Utbildningsmomentet rörande rättspsykiatri under grundutbildningen är ytterst sparsamt, även om det finns i kursmålen. När det råder brist på rättspsykiatrer kan rättspsykiatriska kliniker anställa allmänpsykiatrer. Dessa saknar särskild kunskap om utredningsprocesser, rättspsykiatrisk lagstiftning och brottsförebyggande behandling. Detta kan leda till mindre anpassade åtgärder och i värsta fall äventyra patient- och rättssäkerheten.

Hur ser framtidsprognosen ut? Vi definitivt har en brist på specialistläkare i rättspsykiatri, men tillväxten förbättras och genom fortsatt god utbildning hoppas vi att det kommer att fortsätta så.

Vilka förslag till åtgärder har ni? Synliggöra och öka kunskap om vår specialitets existens, exempelvis vid AT-träffar, undervisning för läkarstudenter, AT-läkare och ST-läkare. Rättspsykiatrin är en liten och i vissa avseenden ganska okänd specialitet.


Smärtlindring

Svenska smärtläkarföreningen har 181 medlemmar, av dessa är 124 specialister i Smärtlindring.

Har det gått framåt eller bakåt? Det har kanske gått något framåt – men i stort sett status quo. Liksom tidigare råder brist på studierektorer, vilket gör att potentiella ST-läkare inte får det stöd som behövs. Studierektorsfrågan är essentiell och något föreningen jobbat aktivt för, dels vis SLF, dels lokalt tjat. Målet är att det ska finnas tillgång till en studierektorsresurs på varje sjukvårdsregionnivå, dvs i stort sett varje universitetsort (inte landsting som bytt nomenklatur och kallar sig region). Mestadels har det bestått i att styrelsemedlem eller annan engagerad specialist har drivit frågan gentemot sin verksamhetschef på den specialiserade smärtenheten, som i sin tur drivit frågan vidare, eller helt sonika satt till medel (dvs del av arbetstid) till en specialist. Detta har fungerat i de verksamheter som har smärtlindring som verksamhetsområde, men där smärtklinik drivits av annan basspecialitet, oftast anestesi, har det inte fungerat så bra. Men det börjar lossna lite. För de som utbildar sig på annan klinik (dvs de allra flesta) kan de befintliga studierektorerna fungera som ett stöd för den lokala handledaren och studierektor utan egen smärtspecialitet. Dock finns ingen finansieringsmodell för detta. Många ST i smärtlindring gör sin vidareutbildning i privat verksamhet, vilken ju gör att de heller inte heller ryms inom den tänkta offentliga modellen.
Den ökade medvetenheten om behovet har ändå också visat sig i en stigande andel av ST i smärtlindring har allmänmedicin som basspecialitet. Men de har stora problem att för stöd i form av studierektorskap, handledning och formella block – dvs finansierad utbildning. De får själva kämpa sig fram och finna vägar till ytterligare specialitet.  Just finansieringsfrågan är kritisk – vem betalar sidoutbildning/ randningsplacering när det inte finns utlysta ST-block/ ST-tjänster?
Ytterligare komplikationer i form av att det fria vårdvalet i Stockholm, men nu också i andra regioner, som VG region, har gjort att den samlade kompetensen av olika basspecialiteter som behövs för en multidisciplinär smärtverksamhet inte kan uppfyllas på annat än ett eller två verksamheter i SLL(VGR).  Eftersom dessa möjligheter har försvunnit från universitetssjukhusen saknas också de utbildningsmöjligheter som behövs. Här ser vi en stor brist framöver. Vid upphandlade verksamheter inom det fria vårdvalet saknas smärtläkare, de flesta av oss får rekryteringsbrev i alla fall varje månad, och en del specialistkompetenta smärtkollegor cirkulerar runt. medan andra verksamheter anställer läkare utan specialistkompetens. Det säger sig självt att detta inte skapar utrymme för ST-utbildning – ingen verksamhet, inget utbildningsuppdrag och ingen möjlighet till handledning annat än på ett fåtal platser och då inom en begränsad del av den kompetensbredd som krävs.
En otroligt viktig faktor är att det saknas ett tydligt uppdrag för smärtvården, vilket gör det svårt, för att inte säga omöjligt, att ha en långsiktig planering av utbildningsbehov och verksamheter. Detta saknas i 65% av alla landsting/regioner enligt en rapport från SKL 2017 uppföljning inte gjord, men ingen indikation på förändring).
I andra delar av landet går äldre kollegor i pension, och det är svårt med återväxten, pga okunskap och otydlighet i den övergripande organisationen inom regionerna. T.ex. inom allmänmedicin där ung 1/3 av alla nya besök innehåller en smärtproblematik (Hasselström et al) så saknas fortfarande tillräckligt många allmänläkare med smärtkompetens. Detta framgår bl.a. av en relativt ny artikel av Beata Oskarsson, allmänläkare i Västmanland, som publicerat en artikel i Läkartidningen. Det som borde har gjorts och som har påbörjats är en översyn över hur en studierektorsfunktion kan organiseras på ett nationellt och/ eller regionalt plan. Ingen utbildningsplan – inga nya ST – inga nya specialister.
Något annat som borde ha gjorts sedan många år, är att utvidga utbildningen inom läkarutbildningen – på många studieorter finns endast några timmar till någon dags utbildning på läkarprogrammet, medan andra har det som del av någon vecka.
Här har föreningens medlemmar jobbat hårt med att få in smärta som en strimma med egna lärandemål inom varje kurs under utbildningen, med Göteborg som föredöme. Detta har nu, med nya läkarutbildningen som ska fokusera på ”det vanliga och det farliga” införts på de flesta studieorter. Utan kunskap – inget intresse! Och utan ett visst mått av kunskap så drabbas den nyutexaminerade läkaren av en uppsjö av patienter de inte har kunskap och verktyg att hantera.

Saknas det specialister inom er specialitet? Ja. Det är svårt att överblicka och ta fram ett bestämt antal. Eftersom det fanns mellan 0,9 och 4,3 smärtläkare per/100.000 invånare, beroende på region/ landsting år 2017, och antalet inte ökat sedan dess – så är behovet detsamma, c:a 250 stycken. Idag fyllt utrymmet av icke specialister och några eldsjälar.

Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge? För 5 år sedan fanns c:a 10 ST-läkare. Idag finns ungefär lika många, många av dem i slutet av sin yrkeskarriär som vill ha en formell kompetens. MEN de som ännu inte var pensionerade för fem år sedan (medelåldern då 61 år) jobbar nu efter pension, minst deltid. Detta pga den svåra brist på specialister som råder. Många fortsätter efter 70. Enstaka satsningar med tillväxt finns – i Skåne och Göteborg – där regionledningen nu gett ett uppdrag och budget, inte endast projektpengar. I andra regioner har verksamheter lagts ner helt eller delvis.

Hur ser framtidsprognosen ut? På fem års sikt, som idag. Dessvärre. På tio års sikt eventuellt någon ljusning i sikte.

Vilka förslag till åtgärder har ni? I den nya läkarutbildningen, som enligt uppdrag ska betona ”det vanliga och det farliga”, arbetar vi för att smärtkompetens ska byggas in som en strimma i utbildningen genom alla kurser. Självklart skapar mer och tidigare utbildning ett större intresse. Smärta är trots allt en av de mest betungande diagnoserna ur ett samhällsperspektiv.
Det behövs också ett större kursutbud för ST-läkare.
Föreningen ordnar utbildningsdagar som också spelas in och erbjuds som videoföreläsningar.


Thoraxkirurgi

Svensk Thoraxkirurgisk Förening har cirka 80-90 är medlemmar (det finns cirka 130-140 specialister i landet).

Saknas det specialister inom er specialitet? Det enkla svaret är nej. Delvis beror detta på att vi är en till antalet operationer minskande disciplin, och detta beror främst på kompletterande eller nya metoder.

Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge? Vår disciplin har under de senaste dryga 10 åren långsamt drabbats av färre operationer pga nya innovationer och behandlingsrutiner. Först pga ballongvidgningar vid infarkt och angina (percutaneos coronary intervention, eller PCI) och nu senaste åren pga nya klaffar som istället läggs in via ljumsken (transcutaneous aortic valve implantation, eller TAVI) i lokalbedövning. Båda reducerar behovet av öppen hjärtkirurgi och kommer fortsatt att resultera i en minskning av volym. Samtidigt finns nya behandlingar, men dessa är volymmässigt färre till antal. Sammanfattningsvis kommer detta troligtvis leda till att behovet av specialister långsamt egentligen kommer att minska eller förbli stabilt, men detta är ju också väldigt relaterat till hur vi också organiserar oss.

Hur ser framtidsprognosen ut? Sannolikt ingen specialistbrist om 5 eller 10 år.

Vilka förslag till åtgärder har ni? 


Urologi

Svensk Urologisk Förening har ca 640 medlemmar. Av dessa är 196 >67 års ålder och ytterligare 70 st är mellan 60-66 år.

Saknas det specialister inom er specialitet? Vi uppskattar att det är en brist på specialister men kan inte ge en exakt siffra. Tillgången till specialister inom urologin skiljer sig stort mellan olika delar av landet sett till antal urologer/100 000 invånare. Om man ser till tillgången på urologiska öppenvårdsmottagningar utanför sjukhusen är tillgången störst i Stockholm. Avsaknaden av specialister i glesbygden ger en ojämlikvård i landet. Vi ser även att det skulle behövas fler urologspecialister inom urologisk öppenvård.

Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge? Efterfrågan på urologisk vård är stor och beror bland annat på den ökande andelen äldre i befolkningen, över 20 % av Sveriges befolkning utgörs av personer som är >65 år och prevalensen av besvär från urinvägarna ökar med åldern. Dessutom finns det fler tillgängliga behandlingar än tidigare och dessa erbjuds även till äldre patienter än tidigare. Vidare står urologin för 1/3 av alla standardiserade vårdförlopp. Vi har även haft stora pensionsavgångar de senaste åren och återkommande anställningsstopp under åren och oro att tillsätta fasta ST-tjänster har påverkat tillgången på specialister. Under 2008-2015 förlorade urologin sin status som basspecialitet och blev en grenspecialitet till allmänkirurgi. Det gjorde att flera potentiella ST-läkare under denna period valde att stanna inom basspecialiteten kirurgi och inte fortsätta en grenspecialisering inom urologi.

Hur ser framtidsprognosen ut? Efterfrågan på specialister kommer inte att minska de närmsta 5 åren då vi utbildar specialister i ungefär samma takt som pensionsavgångarna vilket gör att vi inte kommer att öka tillgängligheten på urologer under denna period.

Vilka förslag till åtgärder har ni?
Tillräckligt antal ST tjänster där vi erbjuder en god och heltäckande ST-utbildning. Fragmentiseringen av urologin gör att inte alla enheter kan erbjuda utbildning inom alla delmål. Öka attraktiviteten på arbete i glesbygd. Öka attraktiviteten på arbete inom specialiserad urologisk öppenvård.


Vårdhygien

Svenska Hygienläkarföreningen har 71 medlemmar.

Har det gått framåt eller bakåt? Framåt. Vårdhygien blev en tilläggsspecialitet 2015 och sedan dess har ca 15 läkare tagit ut specialistbevis. Detta är dock för långsam takt för att tillgodose behovet.

Varför framåt? Medlemsantalet i SHLF har ökat, vilket tyder på att fler läkare har börjat jobba inom vårdhygien även om de flesta ännu inte tagit ut specialistkompetens.

Saknas det specialister inom er specialitet? Ja, hittills är det bara ca 15 specialister inom vårdhygien i Sverige. Varje region skulle behöva minst två specialister, de större regionerna behöver fler. Specialisterna behövs för att tillhandahålla den vårdhygieniska expertkompetensen men också för att utbilda och handleda ST-läkare i vårdhygien.

Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge? Behovet av expertkompetens inom vårdhygien har ökat. Det globala läget med ökande antibiotikaresistens och de senaste decenniernas ökade resande har öppnat upp ett nytt infektionspanorama som ställer allt högre krav på en ökad vårdhygienisk kompetens. Även klimatförändringar med varmare och fuktigare väder leder redan till vårdhygieniska utmaningar. Utöver detta finns idag tillgång till allt mer avancerade behandlingar för olika sjukdomar och många av dessa behandlingar ökar risken för vårdrelaterade infektioner. Pandemin har gjort behovet av vårdhygienisk kompetens extra tydligt. Kompetensen behövs brett inom all vård och omsorg, inte bara regionernas, utan även inom den kommunala vården och omsorgen.

Hur ser framtidsprognosen ut? Vi ser ett fortsatt stort behov av hygienläkare i Sverige. Många hygienläkare med mångårig erfarenhet närmar sig pensionsåldern, vilket ytterligare ökar behovet av att fortsätta utbilda nya. Det finns i dagsläget ett 10-tal ST läkare. För att utbilda nya specialister krävs tillräckligt många specialistkompetenta handledare.

Vilka förslag till åtgärder har ni? Det är en svårighet för en sådan här liten specialitet att anordna utbildningar. Vissa specifika SK-kurser hålls med flera års mellanrum, vilket kan försena möjligheten att få ut specialistbevis.
Ingen instans har det övergripande ansvaret att anordna kurser, utan det vilar på enstaka eldsjälar inom specialiteten. I en bristsituation är det ännu svårare att hitta tid för att detta, särskilt tydligt har detta blivit under pandemiåren. Det skulle behövas en struktur i Sverige som har som uppdrag att säkerställa att SK-kurser tillhandahålls för ST-läkare inom olika specialiteter.
Ett ökat samarbete mellan infektionskliniker, mikrobiologiska enheter och de vårdhygieniska enheterna främjar intresset för de vårdhygieniska frågorna och kan verka som en bas för rekrytering till vårdhygienspecialiteten.

21 artiklar i temat Specialistbristen – hur ser det ut idag?

SPECIALISTBRISTEN

Samma problem som för sex år sedan

5 oktober
Specialistbristen: Lungmedicin

”Det behövs en övergripande struktur för att komma till rätta med problemen”

26 februari
Reportage: Specialistbristen: Palliativ medicin

”Många saknar tillräckligt med kunskap om vad palliativ vård innebär”

26 februari
Specialistbristen: Rehabiliteringsmedicin

Stora pensionsavgångar att vänta inom fem år

26 februari
Reportage: Specialistbristen: Kirurgi

”Fler och fler anställs för att sköta det som inte är vårt grunduppdrag”

26 februari
SPECIALISTBRISTEN: Anestesi- och intensivvård

Fortfarande saknas 250-300 specialister

26 februari
Reportage: SPECIALISTBRISTEN: Gastroenterologi

Sverige ligger långt efter

15 april
Reportage: SPECIALISTBRISTEN: Hörsel- och Balansrubbningar

”Jag tror att vi har blivit en markör för hur dåligt systemet är”

16 april
Reportage: SPECIALISTBRISTEN: Onkologi

”Det känns som att vi har näsan precis ovanför vattenytan”

14 april
Reportage: SPECIALISTBRISTEN: Hudsjukdomar

Vårdval har skapat problem

15 april
SPECIALISTBRISTEN: Radiologi

Vart är radiologin på väg? – En fråga med många svar

5 oktober
SPECIALISTBRISTEN: Infektionssjukdomar

”Infektionsvården behöver få ett ökat uppdrag och mer resurser”

5 oktober
SPECIALISTBRISTEN: Akutsjukvård

Den stora utmaningen är att införa akutsjukvård på rätt sätt – inte bristen på specialister

5 oktober
SPECIALISTBRISTEN: Smärtlindring

På väg åt rätt håll, men bristen stor på smärtläkare

5 oktober
SPECIALISTBRISTBRISTEN: Geriatrik

Geriatriska föreningen efterlyser nationell styrning

5 oktober
SPECIALISTBRISTEN

Specialitetsföreningarna om åren som passerat, dagens utmaningar och framtiden – del 1

26 februari
SPECIALISTBRISTEN

Specialitetsföreningarna om åren som passerat, dagens utmaningar och framtiden – del 2

16 april
Nyhet

Specialitetsföreningarna om åren som passerat, dagens utmaningar och framtiden – del 3

11 oktober
SPECIALITETERNAS HISTORIA

Följ med på resor tillbaka i tiden!

5 mars
SPECIALITETERNAS HISTORIA

Nu fortsätter våra resor tillbaka i tiden!

19 april
SPECIALITETERNAS HISTORIA

Följ med på vår näst sista resa tillbaka i tiden

12 oktober

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2021-04

Ledaren: "Låt patienterna styra resurserna rätt" / Sjukhusläkaren granskar: Skräckväntetider i Sverige / Krönika: "Det går att förbättra tillgängligheten för hälso- och sjukvården!" / Specialistbristen del 3

Prenumerera