Sjukhusläkaren kommer i tre delar visa hur tillgången på specialister ser ut idag, vilka utmaningar som finns och vad man inom varje förening skulle vilja se för eventuella åtgärder. Men också hur pandemin har påverkat olika specialiteter. Här är svaren från de föreningar som ingår i del ett i vår serie om specialistbristen.

• 26 februari 2021
• 0
• AV: Anna Sofia Dahl

Anestesi- och intensivvård

Svensk Förening för Anestesi- och Intensivvård har omkring 1 600 medlemmar. 2015 uppgav man att det saknades mellan 250 och 300 specialister och uppskattningen är att samma brister råder idag. Trots ökat fokus på specialiteten har inte mycket hänt. Och samma besparingskrav som tidigare ligger kvar.

Läs mer: Fortfarande saknas 250-300 specialister

Har det gått framåt eller bakåt sedan 2015?

Oförändrat

Saknas det specialister inom er specialitet?

Ja. Uppskattningsvis 250-300 specialister.

Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge?

Samma besparingskrav som tidigare. Trots att intensivvården satts i fokus har inte mycket hänt. Nu under pandemin steppade en verksamhet som på många håll gick på knäna redan innan upp ytterligare.

Hur ser framtidsprognosen ut? (Fem till tio år framåt)

Samma brist fortsättningsvis.

Vilka förslag till åtgärder har ni (för att komma tillrätta med en eventuell brist)?

Fler ST-utbildningsplatser. Mer stöd i ST-kurser. Inom anestesi- och intensivvård håller enskilda läkare till stor del själva i kurserna eftersom SK-kurserna inte är tillräckliga för vår specialitet. Vi behöver också bli fler för att få till en tillräckligt bra arbetsmiljö. Det är en jourtung specialitet.

Kirurgi

Svensk Kirurgisk Förening har 1 471 aktiva (varav 564 kvinnor) och 344 pensionärer medlemmar. För sex år sedan fanns det ingen generell brist på kirurger och man spådde balans gällande antalet specialister framåt. Idag har antalet kirurger ökat och det utbildas generellt för många i förhållande till pensionsavgångar och antal operationer som utförs. Dock finns brist inom vissa områden, så som kärlkirurgi.

Läs mer: ”Fler och fler anställs för att sköta det som inte är vårt grunduppdrag”

Har det gått framåt eller bakåt sedan 2015?

Både framåt och bakåt. Antalet kirurger har ökat. Idag finns det främst brist inom vissa områden, som tex kärlkirurgi. Det finns också brist på specifik erfaren kompetens på vissa enheter.

Varför framåt? Man har anställt ett stort antal ST läkare i kirurgi sedan flera år, utan motsvarande pensionsavgångar. Antalet specialister i kirurgi ökar därmed. Däremot ökar inte antalet operationer i någon omfattning.

Varför bakåt? Kärlkirurgin och även urologin har varit svårare att rekrytera till under många år, bland annat då det tidigare krävdes att man blev specialist i kirurg också. Numer är både kärlkirurgi och urologi basspecialiteter.

Saknas det specialister inom er specialitet?

Generellt utbildas idag för många kirurger i förhållande till hur många som går i pension, och hur många operationer som utförs. Inom kärlkirurgin finns däremot en brist.

Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge?

ST-läkare i kirurgi anställs inte alltid främst för att utbildas till operatörer i kirurgi, utan för att hantera den generella arbetsbördan på kirurgkliniker där patienter med även andra åkommor också vårdas. En annan förändring är nya riktlinjer om att olegitimerade ej får gå jour längre. Då anställs ST läkare i kirurgi för att täcka jourlinjer, utan ett egentligt behov av fler opererande kirurger. Centralisering av viss kirurgi har också förändrat arbetsuppgifterna, då utbytet av patienter mellan sjukvårdsenheter kräver mycket administration.

Hur ser framtidsprognosen ut? (Fem till tio år framåt)

Om inte situationen förändras kommer det att finnas ett alltför stort antal kirurger i förhållande till antalet operationer som behöver utföras. Det riskerar att leda till mindre erfarna kirurger som i sin tur leder till försämrad kvalitet på kirurgin. Det betyder dock inte att antalet kirurger går att minska, om inte arbetsuppgifterna förändras, då arbetsbördan för många kirurger är väldigt hög.

Vilka förslag till åtgärder har ni (för att komma tillrätta med en eventuell brist)?

En del av de arbetsuppgifter som idag utförs av kirurger men som inte berör just kirurgi bör tas över av andra läkare som är tränade för just detta uppdrag. Patienter med cancersjukdomar som ska opereras på högspecialiserade sjukhus behöver heller inte utredas av en kirurg inom t ex länssjukvården. På det sättet kan man anpassa utbildningstjänsterna till ett verkligt behov av opererande kirurger.

Lungmedicin

Svensk Lungmedicinsk Förening har cirka 600 medlemmar, varav ca 400 är läkare och resten associerade medlemmar. 2015 saknades det ungefär 100 specialister. Idag finns det fortfarande en brist på specialistläkare i lungmedicin, men åldersfördelningen för att klara av ett pågående generationsskifte ser något bättre ut. Om fem år har 25 procent av alla specialister i lungmedicin gått i pension.

Läs mer: ”Det behövs en övergripande struktur för att komma till rätta med problemen”

Har det gått framåt eller bakåt sedan 2015?

Svårt att säga under pågående pandemi, möjligen något bättre åldersfördelning för att klara pågående generationsskifte.

Saknas det specialister inom er specialitet?

Ja, det finns fortfarande en brist på specialistläkare, några orter klarar verksamheten med hyrläkare. 25 procent alla lungmedicinare 60 år eller äldre. Och 50 procent av alla allergologer, vilka vi arbetar tillsammans med i hög utsträckning, är över 60 år. Det finns också bara 19 aktiva professorer eller lektorer med docentkompetens i Sverige, där medelåldern också är hög.

Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge?

Den medicintekniska utvecklingen har hjälpt oss. Det finns nya metoder för att få upp större bitar vävnad ur lungan och för att komma åt områden där man inte ser direkt med ögat under bronkoskopin. Men ny teknik kostar pengar och det tar tid att lära upp de som ska hantera den. Det behöver finnas en kritisk massa med specialistläkare inom lungmedicin för att ta hand om ny teknik och vårda och utveckla den på ett bra sätt. Vi har också fått nya biologiska läkemedel för svår astma som kan förändra livet för patienten med ökad livskvalitet, färre exacerbationer och minskat behov av kortison i tablettform.

Hur ser framtidsprognosen ut? (Fem till tio år framåt)

Om fem år har 25 procent av alla specialister i lungmedicin gått i pension. Det behövs också tillräckligt med specialister som blir docenter för att fylla behovet på den akademiska sidan. Om budgetmedel tillskapas för att anställa fler ST-läkare i lungmedicin motsvarande kända pensionsavgångar ser framtiden ljus ut, annars inte.

Vilka förslag till åtgärder har ni (för att komma tillrätta med en eventuell brist)?

Det behövs nationell statistik med tillhörande analys och puff till regionerna att se över sina behov. Det tar många år att utbilda nya specialister och bedömningarna behöver vara riktade efter behov. Det krävs en övergripande struktur, även om besluten bör ligga regionalt, och samordning av ST-tjänster och budgetmedel som täcker behovet. Sökanden till ST-tjänster finns det gott om. SLMF kommer inom kort att lansera en satsning på ”docentskola” för att öka intresset och kunna ersätta alla professorer som går i pension. Vi gör även extra satsningar på utbildning, fortbildning och nationell utlysning av lungmedicinskt forskningsanslag för klinisk forskning för våra medlemmar.

Neurologi

Svenska Neurologföreningen har ungefär 430 medlemmar. 2015 saknades runt 100 specialister och idag uppskattar man att motsvarande siffra är cirka 150. De senaste fem åren har det gått både framåt och bakåt. Intresset för neurologi är stort och det är lätt att rekrytera ST-läkare. Dock är den medicinska utvecklingen inom specialiteten snabbare än vad kompetensförsörjningen hinner med.

Har det gått framåt eller bakåt sedan 2015?

Konstigt nog både framåt och bakåt.

Varför framåt? Det finns ett stort intresse för neurologi. Unga läkare verkar tycka att det är en spännande specialitet. Det är alltså ganska lätt att rekrytera ST-läkare.

Varför bakåt? Återväxten parerar någorlunda pensionsavgångar, men det räcker inte i en specialitet som medicinskt kan göra mer och mer. Specialiteten utvecklas snabbare än vad kompetensförsörjningen hinner med.

Saknas det specialister inom er specialitet?
Ja. Cirka 150. En rimlig nivå vore 65 neurologer per miljon invånare.

Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge?

Medicinsk utveckling inom specialiteten, samtidigt besparingar/uteblivna resurstillskott hos vårdgivarna.

Hur ser framtidsprognosen ut? (Fem till tio år framåt)

Det är svårt att säga och beror på om vårdbehov eller anslag får styra. Men jag är optimistisk och tror att vi på fem och säkert tio års sikt har betydligt fler neurologer, eftersom huvudmännen kommer att inse behovet.

Vilka förslag till åtgärder har ni (för att komma tillrätta med en eventuell brist)?

Jämn och stabil utbildning av ST-läkare. Det går inte att ”massutbilda” neurologer – det är en väldigt klinisk specialitet, men vi kan hålla en hög och jämn utbildningstakt. Vi driver också frågan att arbetet med intyg behöver minska – de neurologer som finns ska fokusera på diagnostik och behandling.

Nuklearmedicin

Svensk Förening för Nuklearmedicin har knappt runt 200 medlemmar, varav drygt en tredjedel är läkare (övriga t.ex. sjukhusfysiker, BMA, röntgensköterskor, radiokemister). För fem år sedan saknades det ungefär 50 specialister och bristen kvarstår på samma nivå, men siffran skulle vara betydligt högre utan kliniska fysiologer och radiologer som arbetar med nuklearmedicin. Nuklearmedicinsk verksamhet har utökats kraftigt i landet. Det är i princip omöjligt att rekrytera specialister i nuklearmedicin idag.

Har det gått framåt eller bakåt sedan 2015?

Bakåt.

Varför bakåt? Nuklearmedicinsk verksamhet (främst PET-CT) har utökats kraftigt i landet och att en betydande andel av de läkare som arbetar med nuklearmedicin inte är specialister inom nuklearmedicin. Verksamheterna bedömer att det i princip är omöjligt att rekrytera specialister i nuklearmedicin idag, varför utbildning av ST-läkare är nödvändig.

Saknas det specialister inom er specialitet?

Ja, uppskattas i nuläget till 50-60 personer, men vi är beroende av att även kliniska fysiologer och radiologer som inte är specialister inom nuklearmedicin arbetar med nuklearmedicin. Utan dessa är siffran väsentligt högre. År 2017 arbetade 196 läkare med nuklearmedicin, endast 37 procent av dessa var specialister i nuklearmedicin. Andelen behöver öka för att säkerställa hög kvalitet inom nuklearmedicinsk verksamhet, inte minst inom metodutveckling, ämnesutveckling och forskning.

Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge?

Pensionsavgångar. Utbyggnad av nuklearmedicinsk verksamhet över hela landet (främst PET-CT-verksamhet).

Hur ser framtidsprognosen ut? (Fem till tio år framåt)

Med tanke på fortsatt PET-CT-utbyggnad och framtida pensionsavgångar beräknar vi att det kommer att krävas minst 20 nya specialister per år under de närmaste 10 åren.

Vilka förslag till åtgärder har ni (för att komma tillrätta med en eventuell brist)?

Radiologiska och kliniska fysiologiska avdelningar behöver vara proaktiva i att rekrytera och utbilda läkare i att även bli specialister inom nuklearmedicin. Vi har initierat årliga möten med chefer inom nuklearmedicin för att diskutera kompetens- och bemanningsutmaningar. Vi planerar för nationellt nätverk för studierektorer inom nuklearmedicin.

Palliativ medicin

Svensk Förening för Palliativ Medicin har idag 450 medlemmar, 162 specialister. Det har gått både framåt och bakåt de senaste fem åren. Framåt eftersom palliativ medicin har blivit en egen specialitet. Bakåt eftersom kommande pensionsavgångar riskerar att skapa luckor. Idag saknas det mellan 300 och 400 specialister.

Läs mer: ”Många saknar tillräckligt med kunskap om vad palliativ vård innebär”

Har det gått framåt eller bakåt sedan 2015?

Både framåt och bakåt.

Varför framåt? Palliativ medicin har blivit egen specialitet, stort steg framåt för oss eftersom det har uppmärksammat behov av specialister i landet. Det har tillkommit C kurser för blivande specialister i Sverige.

Varför bakåt? Vi borde starkare ha verkat för att få till en översikt över antal blivande specialister och pensionsavgångar. Vi inte lyckas säkerställa succession av professorer och tillsättning av lektorer på grundutbildning där nu kommande pensionsavgångar riskera att skapa luckor.

Saknas det specialister inom er specialitet?

Ja, cirka 300-400 specialister

Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge? 

Se ovan

Hur ser framtidsprognosen ut? (Fem till tio år framåt)

Vi ser ett stort behov av specialister för att kunna tillgodose behov av palliativ expertis tidigare i sjukdomsförlopp, för icke-cancer diagnoser, ett växande antal patienter med kroniska sjukdomar i palliativ fas samt även för utbildning och kvalitetssäkring.

Vilka förslag till åtgärder har ni (för att komma tillrätta med en eventuell brist)? 

Regionerna bör upprätta behovsanalyser och handlingsplaner för att inrätta fler ST tjänster för palliativ medicin. Vi efterlyser en nationell plattform som gör det möjligt att få överblick över antal ST läkare inom palliativ medicin vilket är en förutsättning för fortsatt behovsplanering. Palliativ medicin måste integreras i större utsträckning i grundutbildningen.

Plastikkirurgi

Svensk Plastikkirurgisk Förening har ungefär 200 medlemmar. Det finns sju offentliga kliniker i landet och samtliga har ST-läkare. Totalt finns cirka 15-20 ST-läkare i landet. Det saknas inte specialister inom plastikkirurgi, även om brist ibland uppkommer då specialister går över till den privata, estetiska plastikkirurgin. Problemet har alltid funnits och man kan inte ”överutbilda” för att täcka den privata marknaden.

Har det gått framåt eller bakåt?
–

Saknas det specialister inom er specialitet?

Relativt sett saknas det inte specialister inom plastikkirurgin. Brist uppkommer ibland om specialister väljer att gå över till den privata, estetiska plastikkirurgin. Detta problem har vi alltid haft inom plastikkirurgin och kommer förmodligen alltid ha. Det är svårlöst eftersom vi inte heller kan ”överutbilda” för att täcka upp privata marknadens behov, utan utbildar det antal som beräknas behövas inom den offentliga vården.

Rehabiliteringsmedicin

Svensk Förening för Rehabiliteringsmedicin har ungefär 170 medlemmar, men cirka 450 specialister i Sverige. Det har gått både framåt och bakåt de senaste fem åren. Medan det finns ett stort intresse för specialiteten, innehåller också de kommande fem åren stora pensionsavgångar och ett glapp ner till de som ska ersätta. Framförallt på den akademiska sidan kommer det att råda brist, då nästan alla professorer och ämnesföreträdare gr i pension inom fem år.

Läs mer: Stora pensionsavgångar att vänta inom fem år

Har det gått framåt eller bakåt sedan 2015?

Både framåt och bakåt

Varför framåt? God tillgång på ST-läkare och stort intresse för specialiteten.

Varför bakåt? Stora pensionsavgångar de kommande fem åren och ett glapp ner till de som ska ersätta.

Saknas det specialister inom er specialitet?

Inte idag.

Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge?

Rehabiliteringsmedicin har fått ett mindre utrymme i läkarutbildningen, men vi har ändå lyckats flytta fram positionerna och blivit en attraktiv specialitet.

Hur ser framtidsprognosen ut? (Fem till tio år framåt)

Brist inom fem år, framförallt på den akademiska sidan då nästan alla professorer och ämnesföreträdare går i pension. Finns ett glapp ner till de som ska ersätta. Även många äldre specialister på viktiga överläkartjänster går i pension inom fem år. Men god tillgång på ST-läkare.

Vilka förslag till åtgärder har ni (för att komma tillrätta med en eventuell brist)?

För att kunna locka färdiga specialister, som erbjuds andra administrativa jobb, att stanna skulle vi behöva kunna svara upp både lönemässigt och karriärmässigt.

Reumatologi

Svensk Reumatologisk Förening har 430 ordinarie medlemmar. I denna siffra ingår specialister, ST-läkare, pensionärer och andra läkare. För sex år sedan saknades det runt 200 specialister, men spåddes ha minskat till idag. Istället är läget är oförändrat, eftersom bemanningen inte klarat av att matcha befolkningsökningen. Vårdvalet och annan privatisering bedöms vara det enskilt största hotet mot reumatologin.

Har det gått framåt eller bakåt sedan 2015?

Oförändrat

Varför? Antalet specialister som arbetar inom reumatologi (offentligt och privat) och antalet ST-läkare har numerärt ökat under tiden 2015-2020. Samtidigt har det skett en befolkningsökning i Sverige på 600 000 personer. I det perspektivet kan man säga att vi står ungefär oförändrat – vi klarar att matcha befolkningsökningen men inte öka vår bemanning räknat i antal läkare/100 000 inv. Intresset för reumatologi som specialitet är stort.

Saknas det specialister inom er specialitet?

Ja, runt 250 specialister. Svensk Reumatologisk Förening (SRF) och Reumatikerförbundet (RF) har bedömt behovet av specialister i reumatologi till 5 specialister/100 000 inv för att klara tidig upptäckt av reumatisk sjukdom i hela landet och att ge behandling vid kunskapens spets vad gäller läkemedel och rehabilitering. Detta innebär ett behov av 515 specialister. Vi har idag 272 specialister och 120 ST-läkare. Men ca 80-90 specialister pensioneras inom 10 år. Dessutom förloras enstaka specialister till läkemedelsindustrin, myndigheter, andra specialiteter, andra uppdrag. Detta innebär att vi med nuvarande takt ökar med 5-10 specialister/år dvs i takt med befolkningsökningen.

Vad har hänt de senaste fem åren som påverkat dagens läge?

SRF har arbetat aktivt med rekrytering och ST-utbildning. Det finns ett stort intresse för specialiteten bland unga läkare. Det har under de senaste 10 åren varit lättare att få till stånd rekrytering av ST-läkare på länssjukhus än på universitetssjukhus. Vi ser också betydande regionala skillnader.

Hinder för rekrytering är:

• Vårdval och annan privatisering – inom privat sjukvård sker ingen utbildning eller undervisning eller forskning. Dessutom åstadkommer vårdval en snedvridning av patientsammansättningen så att ST blir svårare att genomföra även på de offentligt drivna enheterna. Detta är det avgjort största hotet mot reumatologin. Vårdval medför en prioritering av lättare vård till förfång för kroniska svårbehandlade sjukdomar – helt i strid med lagstiftningen! Vårdval prioriterar den privata vårdgivarens vinst och inte samhällsnytta eller patientnytta eller vetenskap. Sjukvårdsutvecklingen drabbas även av att forskning inte förekommer inom vårdvalsverksamhet.
• Centrala ST-medel dvs att ST-medel måste sökas centralt i konkurrens med andra specialiteter. Detta skapar ett stelbent system, som inte tar hänsyn till de naturliga fluktuationer som uppstår i bemanningen. Sålunda har detta medfört att länssjukhusens bemanning ökat men även att bemanningen vuxit på t.ex. Sahlgrenska Universitetssjukhuset (där ST-läkarbudgeten ligger inom den reguljära läkarbudgeten). Eftersom reumatologi är en forskningsintensiv specialitet, vilket medför fler forskningsaktiva, är specialiteten beroende av en ständig påfyllning av nya ST-läkare.
• Besparingar och penningbrist inom sjukvården. Nu slösas mycket offentliga medel bort på privata lösningar såsom vårdval, nätläkare, hyrläkare m.m. Ingen av dessa verksamheter bidrar till utbildning, forskning, undervisning eller handledning. Reumatologi fungerar inte i ett privatiserat vårdvalslandskap.

Hur ser framtidsprognosen ut (Fem till tio år framåt)?

Mycket hänger på hur svensk sjukvård organiseras framöver. Svensk reumatologi arbetar aktivt med utbildning, undervisning, handledning, rekrytering, forskning m.m. som gör vår specialitet attraktiv. Om privatisering och vårdval kan hållas tillbaka ser framtiden försiktigt ljus ut. Om privatiseringsivrarna vinner ser framtiden mörk ut.

Vilka förslag till åtgärder (för att komma tillrätta med eventuell brist)?

• Stoppa vårdval/privatisering!
• Att SKR och regionerna arbetar enligt sjukvårdslagen dvs att de svårast sjuka skall prioriteras.
• Lägg ut medel för ST-finansiering direkt ut till enheterna.
• SRF arbetar vidare med sina framgångsrika utbildningsinriktade ansträngningar.
• Ökad forskningsverksamhet på länssjukhus i samarbete med universitetssjukhus ökar ytterligare attraktiviteten för reumatologi på länssjukhus.

Rättsmedicin

Svensk Rättsmedicinsk Förening har officiellt cirka 46 medlemmar. Det har gått både bakåt och framåt de senaste fem åren. Antalet specialister har ökat markant eftersom regeringen skjutit till mer medel till Rättsmedicinalverket, samtidigt gjorde debaclet med medicinska åldersbedömningar att ett flertal specialister och ST-läkare slutade i protest.

Har det gått framåt eller bakåt sedan 2015? 

Både framåt och bakåt

Varför framåt? De senaste ca 10 åren har antalet ST-läkare och antalet specialister inom rättsmedicin ökat markant sedan regeringen successivt tillskjutit mer medel till Rättsmedicinalverket.

Varför bakåt? Med anledning av debaclet med medicinska åldersbedömningar slutade dock flera specialister och ST-läkare sin tjänst för ett par år sedan i protest mot det svaga vetenskapliga underlaget för den valda metoden, som dessutom inte validerats. Därför avstannade tillväxten av antalet rättsläkare åtminstone tillfälligt, särskilt vid ett par av de sex enheterna.

Saknas det specialister inom er specialitet?

Med det antal ST-läkare som nu är anställda kommer det inom några få år inte att saknas specialister (förutsatt att inte ytterligare oförutsedda uppdrag av typen ”medicinska åldersbedömningar” åläggs rättsläkarna).

Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge? 

Positivt: Regeringens medelstillskott.

Negativt: Regeringsuppdraget angående medicinska åldersbedömningar och den ovaliderade och ur vetenskaplig synvinkel svagt underbyggda metod som RMV valt.

Hur ser framtidsprognosen ut? (Fem till tio år framåt) 

En påtaglig ökning av antalet specialister.

Vilka förslag till åtgärder har ni (för att komma tillrätta med en eventuell brist)? 

–

Öron-, näs- och halssjukdomar

Svensk Förening för Otorhinolaryngologi, Huvud och Halskirurgi har cirka 920 medlemmar (endast läkare kan bli medlemmar). Det saknades ungefär 50 specialister 2015 och bristen spåddes öka. Idag är läget oförändrat, men man närmar sig jämvikt de kommande åren. Under den senaste tioårsperioden har antalet ST-läkare ökat med 45 procent. Dock är fördelningen över landet ojämn, med tydlig undervikt för Region Stockholm till följd av vårdvalet.

Har det gått framåt eller bakåt? 

Oförändrat

Varför? Även om bristen på specialister är relativt oförändrad jämfört med för 5 år sedan så ser vi kommande åren en avmattning och har till och med identifierat att vi närmar oss en överutbildning av ST-läkare. Pensionsavgångarna har mötts genom utbildningsinsatser. Fördelningen i landet är ojämn med en tydlig undervikt för region Stockholm till följd av vårdvalet.

Saknas det specialister inom er specialitet?

Det saknades 2019 cirka 46 specialister inom ÖNH.

Vad har hänt de senaste fem åren som har påverkat dagens läge?

Tillgången på specialister ligger stabilt runt 600 de senaste 10 åren. Det har skett en långsam ökning av antal specialister som fortsätter att arbeta efter 65 år. Antalet ST-läkare som är under utbildning just nu är 200 st, ser man tillbaka på den senaste 10 årsperioden har vi ökat antalet ST-läkare med 45%.

Hur ser framtidsprognosen ut? (Fem till tio år framåt)

5 år: 185 nya specialister beräknas vara klara i slutet av 2023. Den brist som finns idag samt de som pensioneras under perioden skall ersättas. Beräkningen visar att bristen på specialister kommer att vara 12 vid utgången av år 2023. Det är en förbättring jämfört med tidigare år, dvs behovet börjar mättas.

10 år: Behovet av helt nya ST för nästkommande period 2024 – 2028 har minskat ytterligare jämfört med tidigare år. För perioden behöver vi anställa 104 nya ST för att få full balans 2028. Vi har alltså under lång tid utbildat allt fler specialister inom ÖNH men nu behövs alltså en successiv inbromsning.

Vilka förslag till åtgärder har ni (för att komma tillrätta med en eventuell brist)?

Se ovan, vi har ökat antal ST-läkare från strax under 100 st år 2000 till att 2019 ligga på ca 200 st. Denna ökning har gett resultat och nu behöver vi minska antal ST-tjänster.