Specialinriktade kliniker var inte bättre
Peter Herberts, professor i ortopedi vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, som gjort uppföljningen menar att resultatet är en varningssignal.
Det fria vårdvalets patienter borde haft ett bättre resultat, eftersom patienterna var en mer gynnsam patientgrupp med färre svåra fall med generell ledsjukdom än kontrollgruppen som hade samma diagnos, men opererades i sitt hemlandsting.
Uppföljningen som ingår i Höftplastikregistrets årsrapport visar att de specialinriktade klinikerna faktiskt hade en tendens mot fler fall av tidig omoperation.
Peter Herberts oroas av den strukturförändring som inletts inom sjukvården med satsningar på ”operationsfabriker” och menar att det är farligt om svensk sjukvård börjar bygga upp enheter enligt utländska förebilder, som exempelvis England dit man flyger in doktorer från Skandinavien, Tyskland eller Frankrike, som utför operationerna och sedan flyger hem och aldrig mer ser sina patienter.
– Då arbetar doktorerna i en helt ny roll som vi aldrig haft i svensk sjukvård, menar Peter Herberts.
– I Sverige har vi alltid haft ett klinikanslutet system med regelbunden kontroll, där läkaren sköter sina egna misstag och tar hjälp av äldre kollegor. På så vis har vi haft en inbyggd kvalitetskontroll hela tiden. Ingen har kunnat göra undermåliga operationer och kommit undan.
– I det här nya systemet får doktorerna aldrig reda på om det går åt helskotta. Där finns ingenting av den interna kontroll som vi under decennier byggt upp på våra kliniker, med röntgenronder, kliniska ronder, problemkonferenser, utbildningspaket och mycket annat, säger Peter Herberts.
Han menar att politikerna aldrig begripit att läkarens arbete är en kontinuerlig vidareutveckling hela livet, där vartenda fall är en ny erfarenhet och att det behövs varierad erfarenhet för att bli bättre.
– Slår vi sönder hela vår naturliga kvalitetskontroll och vidareutvecklingsprocess kan det bli väldigt dyrt. Idag har vi tio procent revisioner. I Australien och USA som har mycket privatfinansierade system, där doktorn inte har någon kontroll någonstans, är revisionssiffrorna uppe på 25 procent, respektive 20 procent. Vi har inte råd med så många misslyckade fall.
Peter Herberts menar att ”fabriks-sjukhus” säkert också kan fungera bra om sjukhuset får egen klinikverksamhet, med överordnade chefer som är ansvariga och med anställd personal, utan rotation av doktorer.
Däremot menar Peter Herberts att strukturförändringen skapar utbildningsproblem för standardortopeden, som bara går på en planerad avdelning och aldrig ser drygt hälften av ortopedin som är traumafall. Framförallt blir det utbildningsproblem för ST-läkarna, menar Peter Herberts.
