”Solklart att det finns risker med långa väntetider”
Nyheter
Det larmas om en ohållbar situation från akutmottagningar runt om i landet. Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna, efterlyser nu en gemensam verklighetsbild för alla nivåer. Och att man börjar lyssna på varandra.
På flera håll har det den senaste tiden larmats om ohållbara situationer på landets akutmottagningar. I förra veckan larmade läkaren Valeria Castro Tejera om att läget på Sahlgrenskas akutmottagning är ”utom kontroll” och ”utan tvekan patientosäkert”. Och senast i helgen rapporterade Dagens Nyheter, DN, om hur sjuksköterskor på Danderyds sjukhus säger upp sig efter helgernas kriser. Under de gångna helgerna har trycket på akutmottagningarna vid Stockholms läns akutsjukhus varit enormt. DN har pratar med läkare och sjuksköterskor som vittnar om en situation är den värsta de har upplevt.
– Jag har verkligen försökt men inser att det inte går att jobba under det här trycket. Jag hinner inte äta. Jag har kissat på mig på jobbet, och jag gråter. Det är tungt att jobba när patienter rullas ut för att vårdas i korridoren. Det finns ingen värdighet i vården och det tär på en psykiskt, säger en sjuksköterska som vill vara anonym till DN.
Läs mer: Hennes inlägg om vårdplatsbristen spreds som en löpeld
Sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) säger till nyhetsbyrån TT att han tycker att ”det är väldigt oroande”. Han sa också att det är landstingen som måste ta ansvar för ”situationen här och nu” och att ”det är de som är arbetsgivare och det är de som planerar arbetet”.
Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna, menar att det är bra att problemen uppmärksammas, men påpekar också att situationen inte är lika krisartad på alla akutmottagningar runt om i landet. Hon är också noga med att poängtera att det inte handlar om personalbrist – utan personalflykt.
– Om man ska få personal att stanna och kunna öppna fler vårdplatser, så måste man lyssna på varandra. Vi kan inte ha det som det är nu – där ledningen går ut och säger ”patientsäkerheten är inte hotad”. Just det uttrycket har blivit som ett skämt och som att ledningen inget begriper, säger hon och fortsätter:
– Det är solklart att det finns risker med långa väntetider, överbeläggningar och utlokaliseringar. Det har också Socialstyrelsen visat. Det är bara dumt att förneka det och det skapar ingen bra känsla för personalen som ska jobba där. Man måste också börja ta reda på och följa effekterna lokalt och redovisa de negativa effekter som det här får. Då handlar det om medicinsk kompetens i verksamhetsuppföljning och chefsskap.
Det lokala chefsskapet är en fråga som Karin Båtelson framhåller som extra viktig i sammanhanget. I nästa steg måste också sjukhusledningar och landstingsledningar runt om i landet tala om för sina politiker vad vården egentligen kostar, menar hon.
– Man måste prata om vilken budget man behöver och om hur det ser ut idag – det får inte mörkas eller slätas över. Ledingen måste också ha dialog med de anställda för att försöka komma överens om en gemensam verklighetsbild som man kan bygga vidare utifrån. Man måste börja bygga en god cirkel, säger Karin Båtelson och fortsätter:
– Men det handlar inte bara om att det behövs mer resurser. Just nu används de resurser som finns på fel sätt – till att jaga platser, kostnader för patienter som blivit sjukare under väntetid, felbehandlade, för personal som säger upp sig och för de patienter som skrivs in och ut flera gånger på grund av vårdplatsbristen. Den ineffektiviteten kostar jättemycket.
