• 28 oktober 2016
• 0
• AV: Anna Sofia Dahl

Socialstyrelsen har analyserat vilka utmaningar som hälso- och sjukvården ställts inför efter förra årets ökning av asylsökande. Mest påverkan fann man i områden där situationen redan innan var ansträngd.

Under 2015 sökte drygt 163 000 personer asyl i Sverige. Av dem var nästan 70 000 barn, varav 35 000 var ensamkommande. Socialstyrelsen har analyserat hur förra årets ökning av asylsökande påverkade hälso- och sjukvården, och kan konstatera att störst utmaningar finns inom primärvård, mödrahälsovård, förlossningsvård, barnhälsovård, barnpsykiatri, infektionsvård och tandvård.

I rapporten ”Hälso- och sjukvård och tandvård till asylsökande och nyanlända” skriver Socialstyrelsen att ”asylsökande erhåller mindre vård jämfört med övriga befolkningen, men sökmönstret är annorlunda”. Jämfört med övriga befolkningen söker asylsökande och nyanlända mer akut vård och mindre planerad och specialiserad vård. För gruppen tycks specialiserad vård, och speciellt psykiatrisk vård, vara särskilt svårtillgänglig.

– Rapporten visar att asylsökande inte alltid får den vård de har rätt till. En utmaning är att på längre sikt kunna främja en positiv hälsoutveckling för de nyanlända som får stanna i landet, säger utredaren Viktoria Svensson i ett pressmeddelande.

Enligt analysen har de största svårigheterna varit att kunna erbjuda hälsoundersökningar, behandla infektionssjukdomar, tillhandahålla mödra- och förlossningsvård, möta omedelbara vårdbehov inom psykiatrin och tandvården samt att erbjuda tand- och barnhälsovård till alla barn.

Vidare är kommunikationssvårigheter, tolkbrist och svårigheter för vårdpersonal att bedöma vad som räknas som vård som inte kan anstå generella problem som rapporterats från hälso- och sjukvården. Också en ökad administration och ett ökat behov av samverkan mellan verksamheter. Fler insatser behövs för att vården ska kunna möta utmaningarna, menar Socialstyrelsen. Bland annat nämns ökad tillgång till tolk och språkstöd, utbildningsinsatser för vårdpersonal och hälsofrämjande program.

– Även stödet till ensamkommande barn behöver förbättras, liksom hälso- och sjukvårdens förutsättningar för bedömning och uppföljning av psykisk ohälsa, säger Viktoria Svensson.