Socialstyrelsen kritisk till kömiljardens undanträngningseffekter
I förra veckan publicerades Socialstyrelsens uppföljning av vårdgarantin och kömiljarden 2009-2011.
Vårdgarantin innebär att patienter ska få träffa distriktsläkare på vårdcentral inom sju dagar, specialist inom 90 dagar från remiss och operation/annan behandling inom ytterligare 90 dagar.
Återbesök, akutsjukvård och diagnostiska undersökningar, exempelvis magnetkameraundersökningar och annan bilddiagnostik, ingår inte i garantin och riskerar att prioriteras ner, enligt rapporten. En annan nackdel är att patienter med ett förhållandevis lågt vårdbehov får gå före mer allvarligt sjuka, med anledning av att de närmar sig en vårdgarantigräns.
Undanträngningen bekräftas
Socialstyrelsen konstaterar att de tecken till undanträngningseffekter som konstaterades i förra årets rapport nu har bekräftats. I årets rapport ingår granskning av rapportering från landstingen i Örebro, Gävleborg, Jämtland, Kronoberg och Gotland.
Mätningarna har pågått längst i landstinget i Örebro län. Resultaten för 2011 visar att medicinskt måldatum, plus toleransgräns, överskreds för i genomsnitt 14 000 patienter under året. Inom reumatologin hade majoriteten av patienterna väntat minst ett halvt år för länge på återbesök, jämfört med medicinskt måldatum plus en toleransgräns.
Flera landsting uppger att problemet med uppskjutna återbesökstider är störst inom ögonsjukvården. Socialstyrelsen har också analyserat flera Lex Maria-ärenden som rör ögonsjukvården och konstaterar att 13 patienter i Västernorrland fått vänta så länge på sina återbesök att de misstänks ha fått ögonskador.
I rapporten refererar Socialstyrelsen även till en intervjustudie med läkare och annan sjukhuspersonal, som visar att tre av fyra specialister tror att undanträngning förekommer i det egna landstinget. Patientföreträdare framförde vid en hearing med Socialstyrelsen i februari att vårdgarantin inte är utformad för kroniskt sjuka och patienter med flera sjukdomar, som behöver flera undersökningar. ”Att väntetider till förstabesök eller behandling blir kortare innebär således inte att patienterna får rätt vård.” skriver Socialstyrelsen.
Alla mäter på olika sätt
Analyserna av väntetider till återbesök försvåras av att alla landsting mäter på sitt eget sätt. Några landsting mäter hur länge patienterna får vänta efter medicinskt måldatum medan andra lägger till en toleransgräns av varierande längd. SKL har påbörjat ett arbete för att ta fram en nationell modell för uppfölning av återbesök inom ramen för projektet ”Led i helheten”.
Radioprogrammet Kaliber i P1 hade den 27 maj ett inslag om undanträngningseffekterna med titeln Vårdgaranti för vissa. Där intervjuades patienter och läkare med egen erfarenhet av vårdgarantins effekter, bland annat Läkarförbundets ordförande Marie Wedin.
Min sköterska till klinikchef tyckte vid morgonsamlingen i morse att vi läkare måste bli ”bättre på att göra de medicinska prioriteringarna i vården”. Men är det inte dags att benämna saker vid dess rätta namn inom ledningen av vården? Varför heter det att vi läkare skall bli bättre på att göra ”medicinska prioriteringar” för att hålla ordning på vårdköer och ekonomin. Det borde väl i ärlighetens namn heta ”ekonomisk prioritering” så man benämner det efter vad det egentligen går ut på. De medicinska besluten är vi läkare ju bra på, men att politiker och ledning lägger den ekonomisk beslutsbördan på oss läkare känns mer som feghet och utnyttjande av vår kårs lojalitet gentemot patienter och, av gammal vana, även mot landstinget. Kanske denna mer riktiga nomenklatur också kan föra våra beslutsfattare närmare patient-läkarmötet så dom tvingas till mer egen aktiv ställning i prioriteringarna.
Det är verkligen relevanta frågor i min kliniska vardag som hyrläkare inom psykiatrin. Hos två olika arbetsgivare har jag identiska erfarenheter.
Så fort man är på plats så dräneras väntelistan in i ens tidbok så att man är fullbokad med nybesök den närmaste månaden eller två. Påpekanden om att några tider bör sparas undan för återbesök har klingat ohörda. Sannolikt av ekonomiska skäl. (Kömiljarden…)
Man kan ta emot en hög-suicidal patient som avböjer inläggning och inte kvalificerar för vårdintyg, och sätta in lämplig medicin för att mötas av beskedet att patienten kan få ett återbesök till läkare först om två månader. Detta är naturligtvis medikolegalt äventyrligt. Patientens liv står på spel. Liksom min legitimation.
Jag har löst detta med att diktera i daganteckningen att jag ordinerar återbesök inom t ex en vecka, väl medveten om att detta ej är möjligt, vilket jag också brukar skriva i journalen.
Det löser mig ifrån ansvaret, men är ju knappast en relevant lösning eller adekvat vård för patienten. Men som läkare har man ju tyvärr inte obegränsad makt över vårdsituationen. Det är lätt att bli stressad och illa berörd över sådana undermåliga organisationer. Bra att SoS uppmärksammar detta.