Det spelar ingen roll vilket styrinstrument du än använder eftersom man endast kan leda en häst till vattnet, men inte tvinga den att dricka. Det menar Jonas Claesson, hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Örebro län. Hans förslag för en ökad tillit i svensk sjukvård är att ta bort riktade statliga bidrag och ersätta dem med generella statsbidrag, minska antalet regioner till ett par storregioner och utbilda vårdpersonal i systemtänk och förändringsledning.

• 25 april 2022
• 0
• AV: Eva Nordin

Jonas Claesson är i grunden specialist i anestesi och intensivvård samt klinisk farmakologi.

– Det fanns en tid då jag sa att jag aldrig skulle arbeta med hälso- och sjukvårdsledning.

Efter sin disputation inom akut lungsvikt och respiratorbehandling, började han intressera sig för hälsans bestämningsfaktorer, eller sambanden mellan livsvillkor och hälsa: varför är det så många fattiga människor med dålig tandstatus som drabbas av blodförgiftningar?

– Det blev så tydligt för mig att hur bra jag än blev på att behandla blodförgiftningar, fanns det så många andra viktiga faktorer som jag inte kunde påverka från golvet. Det var en viktig drivkraft till att jag ville vara med och påverka hälso- och sjukvårdssystemet i Sverige.

Så snart Jonas Claesson var färdig specialist i klinisk farmakologi 2010 blev han verksamhetschef för Läkemedelscentrum i Västerbotten. Efter drygt fyra år blev han erbjuden tjänsten som divisionschef för verksamhetsområde kirurgi.

– Steget från att vara chef för cirka 30 anställda till att plötsligt leda 2 500 anställda var stort. Men jag fick möjligheten att gå en väldigt bra ledarskapsutbildning vid Harvard Business School, och sedan tidigare hade jag läst kurser i nationalekonomi, företagsekonomi och juridik. Jag såg uppdraget som en stor möjlighet, men också utmaning.

Efter två år som divisionschef och en större omorganisation blev Jonas Claesson biträdande hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Västerbotten; en tjänst han hade fram till 2019 då han tackade ja till sitt nuvarande uppdrag som hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Örebro län.

I regionen fanns sedan länge en stark önskan hos många läkare att hälso- och sjukvårdsdirektören skulle ha en visad medicinsk kompetens och kunskap inom sjukvårdsorganisation och ledning. Tillsättningen av Jonas Claesson välkomnades även av Läkarföreningen i Örebro.

– Min ledarfilosofi är rätt enkel. Man kan inte ta smarta människor och tala om för dem vad de ska göra. Man måste ge medarbetare tillit till att på allvar och på riktigt kunna jobba med sitt uppdrag. Om de känner att de äger frågan och har möjligheter att påverka, då gör man också ett bra jobb och åstadkommer det vi har kommit överens om. Som chef behöver man släppa kontrollen över hur det exakt ska gå till, däremot kan man inte släppa kontrollen över vad som ska uppnås och i vilken riktning vi ska gå.

Man måste ge medarbetare tillit till att på allvar och på riktigt kunna jobba med sitt uppdrag. Jonas Claesson, hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Örebro län

– I Region Örebro har vi sagt att vi vill ha en styrning där så mycket som möjligt av hur man löser frågor ska finnas hos dem som arbetar närmast patienterna.

Det som låter fint och enkelt i teorin kan dock vara svårare att implementera. För vilket mandat och handlingsutrymme finns det egentligen för verksamhetschefer och medarbetare på golvet med en allt hårdare hård policy- och kunskapsstyrning samt ekonomisk styrning?

– Jag vill påstå att vi har en väldigt stark expertdriven hälso- och sjukvård, och i en sådan organisation är det väldigt svårt att leda och styra experter. Ibland brukar man hälso- och sjukvårdsledningar skämta om det och säga att det inte är sällan som medarbetare på golvet informerar ledningen när de har kommit fram till vad det är man ska göra. Ofta blir inte ens ledningen informerad. Många högutbildade medarbetare i vården, inte minst disputerade läkare och forskare, upplever att de vet bäst om vad som behöver göras och hur.

Enligt Jonas Claesson finns en omfattande oreglerad och expertdriven styrning av hälso- och sjukvården som inte utgår från ett större systemtänk.

Vi behöver skapa kulturer där man tänker större än den egna verksamheten, men tyvärr har vi inte rustat verksamheterna för det här systemtänket. Jonas Claesson

– Jag har prövat att arbeta med flera olika modeller, men det spelar ingen roll vilket styrinstrument du än använder eftersom man endast kan leda en häst till vattnet, men inte tvinga den att dricka. Man måste börja arbeta med arbetskulturen först och utbilda medarbetare i hur man jobbar i system under förändring. Vi behöver skapa kulturer där man tänker större än den egna verksamheten, men tyvärr har vi inte rustat verksamheterna för det här systemtänket.

För att underlätta samverkan har Region Örebro omorganiserat hälso- och sjukvårdsförvaltningen och minskat antalet förvaltningsområden från tio till fyra. Syftet är att ta bort stuprör mellan nära vård, kommun och sjukvård och underlätta för chefer att fatta beslut.

– Tidigare krävdes det att upp till tio personer var överens för att lösa frågor i vårdkedjan runt patienterna. Nu har vi bantat förvaltningen till endast fyra områden där tre arbetar med frågor runt patienterna och ett ansvarar för forskning och utbildning. Det är mycket enklare att samverka och fatta beslut med tre personer i rummet än med tio.

För ett par år sedan var managementstrategier och arbetsmodeller som exempelvis Lean och TKL (Total kvalitetsledning) i ropet (och ifrågasatta) i svensk sjukvård. Men varför hämta modeller från industrin när man kan använda en så enkel modell som PDSA-cykeln (Plan-Do-Study-Act), menar Jonas.

– Den här förbättringscykeln, som är med i alla kvalitetsböcker, måste man kunna och implementera om man ska jobba med förändringar, vilket man måste i en så kunskapsintensiv organisation som sjukvården.

– När jag var divisionschef ställde jag en fråga som engagerade alla, nämligen hur vet ni att ni levererar kvalitet? Kan man besvara den frågan och vet utfallet för patienterna vet du också vilken spetskompetens som krävs för att leverera hög kvalitet. Det skapar även kostnadseffektivitet, patientsäkerhet och i regel en bra arbetsmiljö. Vi gör väldigt mycket i sjukvården i dag som leder till höga kostnader på grund av kvalitetsbrister.

Men är inte risken överhängande att tilliten skadas om man från ledningen lanserar olika begrepp, strategier och förbättringsmodeller och trycker ut dessa i organisationen i stället för att efterfråga lösningar från professionen? Många medarbetare på golvet upplever att det är svårt att jobba långsiktigt och hållbart eftersom de tvingas släcka bränder, jaga vårdplatser och ständigt brottas med bristen på resurser?

Varje dag funderar jag över hur jag ska göra för att tillgodose de resurser som behövs för det uppdrag som ska utföras. Jonas Claesson

– Det finns mycket i den här problematiken som vi alla sliter med, även jag. Varje dag funderar jag över hur jag ska göra för att tillgodose de resurser som behövs för det uppdrag som ska utföras. Ta till exempel lönesättningen för sjuksköterskor. I en verksamhet kan man föreslå att lönen höjs kraftigt för sjuksköterskor med kanske 10 000 för att kunna bemanna en specifik vårdavdelning. Men jag har 2 500 sjuksköterskor i organisationen och det skulle kosta en halv miljard, pengar som inte finns i någon skattefinansierad budget.

Även om det gick att höja lönerna kvarstår dock problemet då det inte finns tillräckligt många att rekrytera. Dessutom står svensk sjukvård inför stora pensionsavgångar och en upp och nervänd befolkningspyramid som kräver helt nya sätt att arbeta, menar Jonas.

– Vill man vara en del av den här förändringen måste man fundera över och ta ett ansvar för hur man kan arbeta annorlunda. Många fler läkare borde sätta sig i chefspositioner och känna på de utmaningar vi brottas med.

Många fler läkare borde sätta sig i chefspositioner och känna på de utmaningar vi brottas med. Jonas Claesson

Det finns goda förutsättningar för tillitsbaserad styrning och tillitsbaserat ledarskap i svensk sjukvård, menar Jonas Claesson, även om han också ser många hinder i form av bristen på automatiserade dataöverföringar från journalsystem och bristen gemensamma vårdinformationsstöd.

– Hur många svär inte över våra IT-system och all den tid det tar att manuellt behöva mata in data till exempelvis kvalitetsregister. Dessutom, de riktade statliga bidragen kräver en omfattande återrapportering med massor av statistikuppgifter om tillgänglighet och förbättringar. Det här stjäl mycket av våra resurser och jag tycker förstås att det är helt galet.

För att öka tilliten i styrningen av sjukvården vill Jonas Claesson se generella statsbidrag framför riktade. Han ifrågasätter även den nuvarande förvaltningsmodellen med 21 regioner.

– Vi har haft flera utredningar med förslaget att skapa färre regioner, den här frågan måste man nu ta i på allvar. Jag tror inte på att man ska samla all hälso- och sjukvård i en myndighet, statlig styrning löser inte själva ledningsproblemet, vi har fortfarande lika många sjukhus och politiker som slåss för sina intressen. Däremot tror jag att ett par större sjukvårdsregioner på riktigt skulle kunna utjämna de olikheter och skillnader som finns mellan regionerna.