I Arktis går klimatförändringarna fyra gånger snabbare än på andra platser på jorden. Det innebär en stor påverkan på ekosystemen och människors och djurs hälsa. Vi står inför livsomvälvande utmaningar i takt med att glaciärerna smälter och tundran tinar, menar Birgitta Evengård, senior professor i infektionssjukdomar vid Umeå universitet.

• 16 december 2022
• 0
• AV: Eva Nordin

Fyra årstider är på väg att bli tre. Det blir allt varmare med mer nederbörd, extremare väderhändelser och en allt snabbare upptining av isar och glaciärer. Mycket tyder på att vi kommer att nå cirka 2, 5 graders uppvärmning snabbare än vad forskare tidigare förutspått.

– Dessutom menar FN:s klimatpanel, IPCC, att man har undervärderat effekterna av extrema väderhändelser. Vi rör oss allt snabbare mot kritiska brytpunkter, tipping points. Det innebär att störningen av våra ekosystem sätter i gång självförstärkande processer som oåterkalleligt driver systemen mot en kollaps. Slutar de fungera har vi inget liv kvar på jorden, säger Birgitta Evengård, senior professor vid Umeå universitet.

Hon är sedan länge starkt engagerad i frågor som rör kopplingen mellan klimat och hälsa, och var tidigt ute med att lyfta klimatförändringarnas betydelse för spridning av infektionssjukdomar. När hon fick sin professur i infektionssjukdomar vid institutionen för klinisk mikrobiologi vid Umeå universitet 2007, var hon en av få specialistläkare i landet som forskade om kopplingen mellan klimat och hälsa.

– Jag hade börjat förstå att norra halvklotets påverkan på dels Arktis, men även resten av jorden var så kolossalt stort. Så i detta kunde jag göra nytta, det var för mig ett mer meningsfyllt arbete än att fokusera på en liten del av människan som ett protein eller dylikt, säger Birgitta.

Hon är en av drivkrafterna bakom grundandet av Arcum 2012, Sveriges första arktiska centrum vid Umeå universitet; en samlande kraft för arktisk forskning i Sverige och en aktiv part i internationell forskning.

Det som händer i Arktis stannar inte i Arktis utan sprids till resten av världen. Birgitta Evengård, senior professor vid Umeå universitet

Som ett av åtta arktiska länder ingår Sverige i Arktiska rådet. I flera år fram till 2015 satt Birgitta i styrelsen för rådets expertgrupp för hållbar utveckling. Därefter blev hon en av ledarna för det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet CLINF (Climate change effects on the epidemiology of infectious diseases and the impacts on Northern societies) som avslutades i mars 2022. Syftet var att undersöka om och hur klimatförändringar i Arktis påverkar spridningen av infektionssjukdomar bland människor och djur.

Genom att använda historiska data för att kartlägga harpestens spridning (tularemi) kunde forskare visa att genom att övervaka hydrogeografin (vattenspridningen med mera) kan man med acceptabel osäkerhet förutsäga utbrott inom en tioårsperiod.

– Det ger beslutsfattare möjlighet att agera. Ett annat exempel är hur Statens veterinärmedicinska anstalt, genom så kallade citizen science, inspirerat medborgare att skicka in fästingar för analys. Det möjliggjorde att exempelvis Taiga- och Hyalommafästingen för första gången kunde identifieras. Dessa fästingar är bärare av för Sverige helt nya smittämnen. Hyaloma kan till exempel överföra smitta som blödarfebervirus, säger Birgitta.

För snart tre år sedan blev Birgitta invald i styrelsen för den vetenskapliga tidskriften The Lancets satsning på arktisk hälsoforskning.

– Det var förstås väldigt glädjande. Vi har satt Umeå på kartan inom arktisk hälsoforskning. Vi måste dock fortsätta sprida kunskap om vad som händer i Arktis. Det är som att beslutsfattare inte förstår vidden av vad som sker och kommer att ske när upptiningen går allt snabbare. Det som händer i Arktis stannar inte i Arktis utan sprids till resten av världen.

När permafrosten på Tundran, världens frysbox som utgör 22 procent av jordens yta tinar frigörs gaser och mikrober. Vidden av det som sker och kommer att ske med den ökade uppvärmningen går knappt att förutspå. Det handlar om gigantiska konsekvenser, menar Birgitta Evengård.

– Sommaren 2016 hade vi ett stort utbrott av anthraxutbrott, mjältbrand, på Jamalhalvön, 500 mil från den finska gränsen. När gravar med smittade, nedgrävda kadaver tinade dog tusentals renar och nära hundra människor fick föras till sjukhus. Anthraxutbrottet var en ögonöppnare för vad som sker när permafrosten tinar och smittämnen förs mot markytan.

I varje gram jord på Tundran ryms en miljard mikrober som är fundamentala för olika kretslopp och livsprocesser.

– Mer än 90 procent av dessa mikrober har aldrig kultiverats eller odlats och vi har väldigt lite kunskap om deras funktioner. Det kan exempelvis vara bakterier som producerar antibiotikaresistens. Vi har tre stora floder i Arktis, OB, Jenisej och Lena som sprider det som kommer upp ur permafrosten och som för det vidare med det stora oceanströmmarna.

SKR har en skyldighet att sätta klimatfrågan i fokus. Birgitta Evengård

Birgitta Evengård fyllde nyss 70 år och har formellt gått i pension, men hon fortsätter envetet att driva forskning och har kvar sin professur vid universitet.

Efter att CLINF-programmet avslutats skulle ett nytt projekt starta med fokus på Ryssland och med finansiering från Nordforsk, en organisation under Nordiska ministerrådet med syfte att stärka nordisk forskning. Men i samband med kriget i Ukraina drogs anslaget in och projektet fick läggas på is.

– I stället har vi fördjupat kontakterna med Grönland och försöker nu bygga multidisciplinära nätverk för att kunna hantera och försöka lösa de komplexa problem och utmaningar som finns.

Med smältande glaciärer och tinande permafrost förändras snabbt infektionspanoramat och vektorburna infektioner och zoonoser rör sig allt snabbare mot polerna. Minst 75 procent av alla nya infektionssjukdomar är zoonoser, smittämnen som kan spridas mellan människor och djur och orsaka sjukdomar.

– Fortsätter uppvärmningen kan vi förvänta oss exempelvis nya fästingarter som bär med sig farliga smittämnen på sin väg norrut, men också vektorburna sjukdomar som malaria, säger Birgitta Evengård.

Andra exempel på klimatkänsliga infektioner som påverkas av den globala uppvärmningen är mjältbrand, sorkfeber, harpest, TBE, Q-feber och kryptosporidios, en parasit som orsakar diarrésjukdom.

Ett nytt begrepp har fått fäste: ”viral spillover”. Forskare menar att uppvärmningen och förändrade ekologiska förhållanden ökar risken för att virus i större utsträckning kan hoppa till nya värdar som saknar immunitet, vilket världen fick uppleva under covid-19-pandemin.

– Det är mycket som är oberäkneligt och som kräver övervakning på ett mer systematiskt och långsiktigt sätt om vi ska kunna förhindra nya svåra pandemier framöver. Runt om i Arktis har vi ett EU-finansierat projekt, Interact, med ett 90-tal övervakningsstationer, det är helt avgörande att vi fortsätter att satsa på miljö- och klimatövervakning, säger Birgitta.

I Sverige går dock klimat- och miljöpolitiken åt motsatt riktning. I en artikel i Dagens Nyheter riktar forskare och företrädare för myndigheter och organisationer massiv kritik i mot regeringens budget. Under 2023 kommer anslagen för exempelvis miljöövervakning, åtgärder för havs- och vattenmiljö, skydd och vård av värdefull natur att kraftigt minska. Det rör sig i vissa fall om halverade anslag under kommande år och ska fortsätta att minska under hela mandatperioden.

– Vi har politiker i den svenska riksdagen som är klimatförnekare, det är en ofattbar och skrämmande utveckling. Vi tycks inte nå dem med argument, vi måste hitta andra sätt. I våra grannländer som Norge och Finland har man en helt annan aktivitet, där även många medicinare är engagerade på ett sätt som man inte är i Sverige.

Hälso- och sjukvården är en stor klimatbov och har ett stort ansvar för att minska utsläppen av koldioxid. Men vad behöver göras och vem ska ta ansvar?

– Det trista är att det inte finns några starka incitament för att jobba med detta. Många läkare arbetar också i ett system där det finns ett begränsat utrymme för den här typen av projekt. Jag tror att systemskiftet måste komma uppifrån. Hälso- och sjukvårdsdirektör, sjukvårdsdirektörer på såväl regional som lokal nivå, måste visa ett lokalt engagemang och tillsammans med sjukhusklinikerna tydligt redovisa vilka insatser som görs. Sjukhusen skulle kunna anställa personer som strategiskt arbetar med klimat- och hälsa.

En annan idé, menar Birgitta, vore att skapa ”klimatutställningar” som turnerar runt på sjukhusen och som beskriver klimatutmaningarna och vad man kan göra på olika nivåer för att minska utsläppen.

– Varför gör inte Sveriges kommuner och regioner mer? SKR har en skyldighet att sätta klimatfrågan i fokus, tycker jag

Även om det är mycket den enskilda individen kan göra för att leva ett mer klimatsmart liv, är det beslutsfattare som måste se till att vi skapar samhällen som tar hänsyn till våra känsliga ekosystem. Birgitta lyfter fram den franska filosofen Bruno Latour som menar att det är dags att börja fråga sig vad vi kan göra för ekosystemen och inte tvärtom.

– Vi skövlar jorden på skog, metaller och malm utan att fråga oss vad vi kan göra för naturen. Vi måste vända på perspektiven och luta oss mot en helt annan värdegrund och ett förändrat tankesätt om vi ska klara vår överlevnad på jorden.