Rapporten Fakta om vårdplatser som publicerades av SKR i juni lämnar en väsensskild bild av vårdplatssituationen i Sverige, jämfört med vad många medarbetare på landets sjukhuskliniker upplever i sin vardag. Statistiken är inte hederligt presenterad, menar David Nathanson, verksamhetschef på Karolinska universitetssjukhuset samt Johan Herlin Ejerhed, läkarstrateg i Stockholms stad.

• 26 september 2022
• 0
• AV: Eva Nordin

Så snart rapporten var publicerad startade en livlig diskussion på sociala medier. En av flera som gav sig in i debatten var David Nathanson, docent, överläkare och tidigare ordförande för Svensk förening för diabetologi.

– Jag tycker att det finns flera tveksamma slutsatser i rapporten. Påståendet att det inte längre skulle föreligga ett samband mellan vårdplatsantal och beläggningsgrad stöds av de data som SKR presenterar. Rapporten har ändå titeln ”Fakta om vårdplatser” och då krävs rimligtvis att man redovisar några statistiska samband som exempelvis R-värde, vilket man inte har gjort.

Läs mer: SKR:s svar på kritiken

Johan Herlin Ejerhed är specialist i internmedicin och har i tio år arbetat på Danderyds sjukhus. Sedan ett år har han en projektanställning som läkarstrateg i Stockholms stad.

– Ambitionen hos SKR är god, att man vill bidra med fakta till diskussionen, men det är väl hårt att påstå att den tidigare kopplingen mellan antalet disponibla vårdplatser och beläggningsgrad inte längre existerar.

I en av de grafer som presenteras sticker Gotland ut med både hög beläggningsgrad och högt antal disponibla vårdplatser. Tas regionen bort ändras r2-värdet och korrelationen mellan antalet vårdplatser och överbeläggningar blir lika stor nu som för tio år sedan, menar Johan.

– Gotland är en speciell region och inte så representativt för landet i övrigt. SKR har även ändrat skalan på X-axeln så att korrelationskurvans ser felaktigt brantare ut 2010 än 2019. Det ger läsaren intrycket av att korrelationen mellan disponibla vårdplatser och beläggningsgrad inte längre finns. Graferna är visserligen korrekta, men det går inte att jämföra dem.

Graferna är visserligen korrekta, men det går inte att jämföra dem. Johan Herlin Ejerhed, läkarstrateg i Stockholms stad

David Nathanson vänder sig även mot att SKR i rapporten räknat ihop vårdplatser i särskilda boenden (SÄBO) med vårdplatser på sjukhus. Gör man det hamnar plötsligt Sverige tillsammans med Nederländerna i topp i den europeiska statistiken.

– Det är inte rimligt att räkna med vårdplatserna i SÄBO i statistiken. Vid dessa platser bedrivs ju inte sjukvård. Tar man bort platserna hamnar Sverige i den absoluta bottenligan i Europa. Dessutom omfattar inte rapporten intensivvårdsplatser och intermediärvårdsplatser, trots att Sverige har väldigt få platser i en internationell jämförelse.

Rapporten bygger även på statistik på regional nivå, vilket inte säger så mycket om hur det ser ut på landets sjukhuskliniker. Vissa kliniker kan ha en beläggningsgrad över 100, andra på 30. Genomsnittsvärdet blir därför inte talande för hur det ser på de enskilda klinikerna.

– Statistiken tar heller inte hänsyn till viktiga faktorer som kan skilja sig åt mellan sjukhusens patientpopulationer, som exempelvis ålder, kön och socioekonomi. Sambandet mellan vårdplatser och överbeläggningar blir mycket starkare om upptagningsområdet för ett sjukhus har en hög andel sjuka individer som löper hög risk att läggas in, säger David.

Johan Herlin Ejerhed efterlyser bättre statistik och en bättre förståelse för hur det faktiskt ser ut på sjukhuskliniker och avdelningar.

– Det är ett problem att det förekommer olika mått för överbeläggningar, ibland över dygnet och ibland vid ett specifikt klockslag. I exempelvis Region Stockholm redovisas beläggningsgraden klockan 15.00, trots att det vore mer rimligt att redovisa klockan 06.00 då belastningen är som högst. Klockan 06.00 är dessutom den tidpunkt som överbeläggningar och utlokaliseringar ska rapporteras in till SKR, så uppgifterna finns.

– Dessutom bör man komplettera med data som visar hur många patienter med inskrivningsbeslut som finns kvar på akuten vid en given tidpunkt, lämpligen då också klockan 06.00 Då får man en någorlunda rättvsande bild över hur stort behovet av vårdplatser faktiskt är, säger Johan.

Socialstyrelsen fick i mars i år i uppdrag av regeringen att stödja och stärka regionernas produktions- och kapacitetsplanering, samt lämna förslag på målvärden för antalet vårdplatser och genomsnittlig beläggningsgrad.

Slutrapporten ska lämnas i mars 2025. En första delrapport ska redovisas 30 september och den andra delredovisningen senast 31 maj 2023.

SKR menar i sin rapport att de senaste 20 årens medicinska och tekniska framsteg har lett till bättre resultat för patienter som tidigare krävde sluten sjukhusvård, men som idag kan förebyggas eller skötas i öppna vårdformer. Framstegen har lett till att medelvårdtiden på sjukhus har minskat.

Några av de områden som tas upp är stroke, höftfraktur och hjärtinfarkt. SKR har i sin rapport stora visioner och förhoppningar på att den nära vården och ”förflyttningar mot en mer proaktiv, samordnad och personcentrerad vård” ytterligare ska avlasta sjukhusen. Om utvecklingen fortsätter i samma tak som de senaste 20 åren kommer behovet av vårdplatser att minska med 2 300 fram till 2032: ”Verkligheten kommer sannolikt att landa någonstans mitt emellan, under förutsättning att pågående utvecklingsarbete inte bromsas” skriver man i rapporten.

– Det är långt ifrån säkert att vi kan uppnå liknande medicintekniska språng. Vi får också en allt större andel av befolkningen som är äldre och som lever längre med kroniska sjukdomar och som kommer att behöva slutenvårdens insatser, säger David Nathanson.

I drygt ett år har Johan Herlin Ejerhed innehaft projektanställningen som läkarstrateg i Stockholms stad. Tjänsten tillkom efter Coronakommissionens slutrapport, på initiativ av Stockholm stads äldreborgarråd. Huvudsyftet är att försöka förbättra strukturerna för vården av äldre.

Det finns en förhoppning i SKR-rapporten, menar Johan, att kommunerna ska kunna ta hand om mycket av det sjukhusen tidigare ansvarat för. Vårdtiderna för äldre har förvisso minskat på sjukhusen, men stora utmaningar har i stället förflyttats till kommunerna.

– Gränserna för när man är medicinskt klar har förflyttats över tid, vilket man kan se bland annat i form av kortare vårdtider inom geriatriken. Det finns starka incitament i många regioner att så snabbt som möjligt skriva ut patienter och överlämna ansvar för exempelvis medicinering, rehabilitering och hemsjukvård till kommunerna. Många patienter får det säkert bättre hemma, men det kan också finnas de som gagnas av inneliggande geriatrisk vård inför en återgång till hemmet.

Det är långt ifrån säkert att vi kan uppnå liknande medicintekniska språng.
David Nathanson, docent, överläkare

Man bör också ställa sig frågan om det alltid blir billigare för samhället att lämna över ansvar och kostnader till kommunerna, menar Johan, och refererar till en rapport från FoU Väst, Göteborgsregionen.

Rapporten belyser frågor som: om mer vård ska ske i hemmet, vad innebär det då för kommunerna? Hur påverkas kommunernas kostnader för vård och omsorg? Och hur förändras vårdens och omsorgens innehåll i kommunerna när alltmer vård ska ges i hemmet? (se fotnot)

– Studien från Göteborg visar att det i vissa fall kan vara billigare att vårdas på korttidsboende än med sjukvård i hemmet. Här skulle man veta mer om några ytterligare dygn med geriatrisk vård på sjukhus vore kostnadseffektivt ur ett samhällsperspektiv.

David Nathanson menar att SKR- rapporten kan ses som en partsinlaga där organisationen duckar för vilka åtgärder som måste vidtas för att komma till rätta med bristen på vårdplatser och svårigheterna med bemanning.

– Vi har en anorektisk tillgång till IVA-platser i Sverige. Det vill märkligt nog SKR inte lyfta i sin rapport. Inte heller hur arbetsgivare i regionerna ska bli bättre på att rekrytera och behålla personal. Den analysen vore intressant att läsa.

Fotnot: Rapporten från FoU i Väst heter: Vad kostar det att vårda patienter i kommunal vård och omsorg? Av Theresa Larsen och Hilda Svensson (2021)