• 14 december 2012
• 1
• AV: Christer Bark

Men det blir inga utökade krav på prestationer för att få del av pengarna.

Varför inte det Göran Stiernstedt, chef för SKL:s avdelning för vård och omsorg?

– Det är för tidigt. Vi måste först kvalitetssäkra mätningarna och rapporteringen. Det har funnits en ambition att belöna de som sköter sig, men jag tror att man ska tänka till två gånger innan man börjar införa belöningssystem. Det är lätt att få in andra krafter då. Vi har lärt oss en del av ”kömiljarderna”. Ingen vill ha överbeläggningar, så jag tror att drivkrafterna finns utan att man sätter pengar på det viset.

Det har under årens lopp funnits väldigt mycket klagomål mot överbeläggningar och utlokalisering av patienter, från anställda och fackets sida, men tidigare har SKL inte varit så himla intresserat, när blev ni det?

– Det var för några år sedan kan jag säga. Vi kom till en punkt då vi sade att, nej det håller väl inte längre, det måste till ett nationellt grepp för att säkra patientsäkerheten och arbetsmiljön. Vi har insett problemen, däremot är vi lite trötta på att höra att lösningen alltid är fler vårdplatser som det brukar stå i tidningen Sjukhusläkaren. I Skåne trodde man 2011 att det skulle behövas 100 fler vårdplatser i år, men det blev 100 vårdplatser färre och problemen var mindre.

Men det kan ju fortfarande vara kris?

– Absolut, men lösningarna kan många gånger vara andra än fler vård­platser. Den modell vi nu tagit fram tycker jag har kickat igång ett arbete på hemmaplan som genererar så mycket annat. När det gäller satellitpatienter har rapporteringen tvingat landstingen att definiera vad som är en vårdavdelnings uppgift. Tidigare har det ju varit upp till var och en att bestämma om patienten ska anses vara utlokaliserad eller inte. Jag var nyligen i Norge och där talade man bara om sängar, men det måste ju finnas personal till sängarna också!

Förhållandena är ju väldigt olika i landet. Kommer ni med några riktlinjer utöver definitionerna för de säger ju inte vad som är patientsäkert eller vad som är en godkänd arbets­miljö.

– Nej, och det tror jag är bra. Jag är optimistisk att man kommer att vara hyggligt överens om vad som är disponibla vårdplatser och korridorplatser. Vi har också nätverk som håller koll på att tolkningarna stämmer överens.

Betyder de här satsningarna att SKL även i framtiden kommer att satsa extra på att komma åt överbeläggningar och utlokaliseringar av patienter?

– Ja, och det har vi redan visat genom det här arbetet, tycker jag. Det var ju faktiskt vår idé.
Jag förutsätter att databasen blir bestående och vi kommer att fortsätta att stötta våra medlemmar för det behövs erfarenhetsutbyte mellan landstingen. Vi kommer också att se till att hålla igång de nätverk som finns bland sjukvårdsdirektörer och andra. Processen har bara börjat. Med tiden får vi tillförlitlig statistik, något som även hjälper Socialstyrelsen att se om överbeläggningarna är systematiska genom åren eller om de är sporadiska.