Skåne satsar på informationsapotekare
– Vi har en annan policy än Stockholm när det gäller att informera läkare om läkemedel. Vi vill ha läkare som har klinisk erfarenhet från de verksamhetsområden vi uppsöker.
De ska känna den vardag som läkarna möter.
– När vi går ut till allmänläkare på vårdcentraler så går vi ut med specialutbildade allmänläkare och apotekare. När vi går ut på sjukhusen går vi mer ut tillsammans med kliniska farmakologer eller andra specialister. Det är skillnad att informera en allmänläkare och en kardiolog.
Bodil Ericsson som är administrativ chef för Läkemedelsrådet i Skåne menar att det viktiga är processen, att få igång en positiv dialog om läkemedelsanvändningen.
– Vi försöker att bygga upp en verksamhet som motsvarar det upplevda behovet i vården och inte komma med kliniska farmakologer som säger att så här ska det vara. Det är faktiskt också så att det finns läkare på enheter, framförallt privata, som bara vill ha besök av apotekare. De vill inte att vi ska ha med någon läkare alls.
Vad är motivet till det?
– De tycker att det är lättare att föra en diskussion med apotekare. Om det finns en läkare med kan man uppfatta det mer som att man får kritik.
Men är inte det ett problem? Bör det inte vara en läkare med?
– Nej det tycker jag inte är nödvändigt. Faktum är att det fungerat bra på de enheterna också. Vi följer upp läkemedelsanvändningen och då ser vi ju om det fungerar. Syftet är att få igång en aktiv uppföljning av den egna förskrivningen ute på arbetsplatserna och då är vägen ointressant. Det är resultatet som räknas. Om det är en klinisk farmakolog, en primärvårdsläkare eller apotekare som ger informationen spelar ingen roll, menar Bodil Ericsson.
– Våra uppföljningsenkäter visar att läkarna är nöjda med informationen och då tar de till sig den. Det är ju det viktigaste.
Apotekarna är ordentligt skolade
Bodil Ericsson påpekar också att många av apotekarna är ordentligt skolade:
– Flera är disputerade och vi kör stora utbildningssjok med dem. De är med på alla våra interna utbildningar och de utbildas av våra terapigrupper. Vi har informationsdagar både för våra läkare och apotekare. Det görs gemensamt.
Informationsapotekarna är med i våra terapigrupper för att vi faktiskt ska kunna föra över resonemanget till informationssituationen. All information som vi går ut med godkänns av terapigrupperna där det ju huvudsakligen sitter specialistläkare. Det är alltså deras arbete som förs ut till vårdcentraler, privata läkarmottagningar och sjukhuskliniker.
I Skåne har Läkemedelsrådet till uppgift att informera om de läkemedelsrekommendationer som rådet ger, kallad ”Skånelistan”. Rådet ska också informera om nya läkemedel, behandlingsrekommendationer och de vårdprogram som tas fram med jämna mellanrum.
För att klara uppgiften köper rådet idag in fyra informationsapotekartjänster och 1,5 läkartjänst, som är fördelad på 6-7 läkare. Ett av Skånes fem sjukvårdsdistrikt, det sydvästra distriktet, har valt en egen modell och sköter sin information med en klinisk farmakolog och apotekare.
Förutom Läkemedelsrådet köper hälso- och sjukvårdsledningen i Region Skåne in ytterligare två apotekartjänster för att följa upp läkemedelsanvändningen i regionen med hjälp av läkemedelsstatistik och uppsökande verksamhet där informationsapotekare går ut till arbetsplatserna och diskuterar enheternas förskrivning.
– Analyserna av hur läkemedlen används läggs i databaser, som är tillgängliga via Internet, för alla verksamheter allt från privata läkarmottagningar till offentliga sjukhus och vårdcentraler.
– Här har Apoteket erbjudit oss ett utvidgat paket med uppföljning och dialog med enheterna, men vi har övervägt förslaget och tackat nej. Vi tycker att det är bättre att informera utifrån de behov som finns. Vi vill inte komma uppifrån och säga att det här ska vi göra.
– Förutom detta bedriver Läkemedelsrådet i Skåne även läkemedelsgenomgångar på äldreboenden.
Hur kommer det sig att ni valt att använda så många apotekare och få läkare?
– Det har inte funnits läkare att tillgå. Efter fem års rekrytering söker vi fortfarande efter läkare med ljus och lykta. Vi skulle åtminstone vilja ha ytterligare en halv till en läkartjänst. Det fanns informationsläkare på 1990-talet. Sedan försvann de på grund av att det saknades medel, men sedan år 2000 försöker vi att bygga upp verksamheten igen, men det är inte lätt att få tag i läkare. Det är dessutom en ekonomisk fråga. Farmaceuter är billigare, säger Bodil Ericsson.
