• 02 december 2002
• 0
• AV: Christer Bark

För de flesta låter detta nog som ett företag i konkurs. Dock ej för centralstyrelsen som istället väljer att driva företaget vidare ”för personalens skull”.

Förvisso verkar detta ligga i linje med vad som förevarit. Det är inte lätt att förstå vad som skett i Läkarnätet AB och hur man lyckats göra av med alla pengar.

Man har ju inte, som andra portaler, behövt betala dyra annonskostnader, det var ju aldrig meningen att inkomsterna skulle komma från enskilda personer, läkarna har man nått via egna kanaler och läkemedelsindustrin är inte så omfattande att inte en enstaka försäljare kunnat täcka in alla på egen hand.
Man undrar också vilken affärsstrategi som låg bakom att välja lokaler på dyrast möjliga plats – centrala Stockholm.

Förväntade ägarna, dvs. våra förtroendevalda representanter i centralstyrelsen, att det skulle finnas ett så stort antal kunder som av en ögonblicks ingivelse behövde ”titta in” på kontoret?

Hade det inte varit billigare att lägga verksamheten ute i någon av Sveriges mindre orter där lokalkostnaderna var mindre och personalkostnaderna lägre?

Varför vill man till vilket pris som helst undvika konkurs. I vare sig Sjukhusläkaren eller Läkartidningen lämnas en rimlig förklaring och man undrar därför om det finns annat i företagets verksamhet och kostnader som inte tål dagsljus.

Vad händer vid en konkurs? En konkursadvokat tar över konkursboet, personalen friställes och erhåller, via statlig lönegaranti, sin lön under 3 månader, dock max 100.000 SEK.

Boets tillgångar realiseras och skulder regleras i görligaste mån. I första hand skall bankens och statens krav tillgodoses, i andra hand hyresvärden och därefter kommer övriga kreditorer.

Det skall också noteras att VD och styrelseledamot kan ställas till ekonomiskt ansvar om det vid konkuradvokatens utredning skulle visa sig att dessa ej skött sin respektive åliggande.

Vad kommer nu att ske eftersom man beslutat att lägga ned företaget och inte sätta det i konkurs.
Räcker det med några månader till och några(?) miljoner. Nej, sannolikt ej.

Det är nämligen inte bara att lägga ned företaget, det skall likvideras – en juridisk process som inte sällan tar mer än ett år.

Alla skulder skall regleras, eventuella hyres- och leasingkontrakt (t.ex. avtalet med Softronic) skall antingen betalas fullt ut eller lösas efter förhandling.
Man har svårt att se att hyresvärden för de fashionabla kontorslokalerna tänker släppa ett bra hyreskontrakt utan att hyresgästen antingen ordnat en ny hyresgäst eller betalt bra för att lösas från kontraktet.

För hyresvärden är det nog inte fel att ha en hyresgäst som betalar, men inte använder lokalen.
Personalen skall sägas upp och erhåller självfallet lön under uppsägningstiden som kan vara upp till sex månader.

Slutligen skall någon hantera alla förhandlingar, kolla alla räkningar som flyter in och sköta alla andra sysslor som krävs för att likvidera företaget – man får förmoda att vederbörande erhåller ersättning för detta.
Det skulle därför förvåna om våra 10 miljoner kommer att räcka för denna process. Man kan ju undra om det finns någon annan bevekelsegrund till att välja denna något annorlunda väg att avsluta en dålig affärsidé. Det finns ju inte ens någon verksamhet att rekonstruera.

Själv tycker jag att Ronden skall sättas i konkurs omedelbart. De pengar som sparas kan istället användas till medlemmarnas fromma.

Ni har många problem som berör oss betydligt mer än ett kapsejsat IT-företag, till exempel arbetsplatsmobbing och jämställdhetsarbete, två områden som verkligen behöver arbetas med och där medlemmar behöver stöd, inte sällan i samband med processer mot arbetsgivaren.

I framtiden vill jag inte att mina medlemsavgifter användes för att driva affärsprojekt, vare sig inom eller utanför professionen.

De inom förbundsstyrelsen som vill syssla med affärsverksamhet får faktiskt göra det med egna idéer, pengar och kontakter. Tycker Ni att det blir sådant stort överskott i kassan att detta inte kan hanteras får Ni sänka medlemsavgifterna istället.