”Sjukvårdsorganisationen är unik i sitt slag”
Nyheter
Grupper av undersköterskor och sjuksköterskor som utövar mobbning mot enskilda sjuksköterskor och läkare, oftast kvinnliga. Det är några av de kännetecken för mobbning inom sjukvården som forskaren Sandra Jönsson har identifierat.
Vad i sjukhusvärlden är det som gör att mobbning förekommer så pass mycket där?
– Det vi har sett i forskningen är att verksamheter med vissa gemensamma nämnare har en högre förekomst av arbetsplatsmobbning. Det kan handla om traditionstyngda verksamheter som har funnits med länge och som därför också har många informella regler, strukturer och hierarkier. Det kan också handla om verksamhet där förändringar genomförs ofta och där arbetsbelastningen är hög och där det saknas tid för återhämtning. En annan faktor som kan bidra till ökad grad av mobbning är en hög omsättning av chefer. Detta gör det svårt för chefen att se vad som pågår och samtidigt saknas kontinuiteten för medarbetarna. Tittar man på vården så finns väldigt många av de här komponenterna på en och samma gång. I det avseendet är själva sjukvårdsorganisationen som sådan unik i sitt slag.
Vad karaktäriserar den mobbning som förekommer inom vården?
– När vi inte var fullt insatta i ämnet tänkte vi att eftersom mobbning till stor del handlar om makt så hade det förväntade varit att den främst skulle förekomma vertikalt, det vill säga uppifrån och ner i hierarkin. Men det som förvånade oss var att det inom vården många gånger var precis tvärtom. Här handlade det ofta om grupper av sjuksköterskor eller undersköterskor som gick ihop och utsatte en enskild sjuksköterska eller läkare för olika former av mobbning. I en del studier har vi kunnat se att kvinnliga läkare är särskilt utsatta för detta. Orsakerna bakom det kan vi bara gissa oss till men en teori är att det i grunden handlar om maskulint och feminint kodade arbetsuppgifter samt hur sådana arbetsuppgifter värderas. När man går utanför dessa idéer uppstår i högre grad mobbning av olika slag.
I en del studier har vi kunnat se att kvinnliga läkare är särskilt utsatta för detta Sandra Jönsson, universitetslektor vid Lunds universitet
Vad kännetecknar de som mobbar sina kollegor inom vården?
– I många fall handlar det om grupper som utövar mobbning, inte en enskild individ. Gruppen har inte sällan en gemensam idé om att det de gör på något sätt är för verksamhets bästa. Det rättfärdigar mobbningen med en ”bra” förklaring som att det till exempel handlar om patientsäkerhet eller något annat större syfte som får verksamheten att fungera på ett bättre sätt. Det kan finnas en uppfattning om att den utsatta personen behöver lära sig att utföra jobbet som ”alla andra” etcetera. Många utsatta beskriver precis det här – att de såg nya lösningar eller ville göra på ett annat sätt. De kanske hade uppfattat den här grupperingen som dysfunktionell och ville hålla sig utanför den. Det vi har sett är att det inte sällan kan gå ganska snabbt innan mobbning uppstår efter att en ny person kommer in på en dysfunktionell arbetsplats. Detta leder ofta snabbt till att den utsatta börjar tvivla på sig själv, något som varken är bra ur ett hälsoperspektiv eller ett fortsatt karriärperspektiv.
Vad kan man göra för att förebygga mobbning i vården?
– Det en chef kan göra är att vara väldigt rättvis och transparent kring hur man strukturerar arbetet, det vill säga vem som jobbar vilka arbetspass som natt/helg/kväll/dag. En vanlig form av mobbning inom vården kan nämligen vara att en och samma person ofta tilldelas de mer krävande patienterna eller arbetspassen och att denna person inte heller får hjälp eller avlastning i samma utsträckning som andra får. Den här typen av strukturella beslut behöver därför fattas av chefen och inte av kollektivet. Som chef gäller det också att vara tydlig med arbetsplatsens normer och värderingar och inte låta negativa beteenden eskalera och utvecklas. Det är väldigt mycket svårare att agera när det väl har satt sig i strukturerna. En öppenhet inför olikheter hos medarbetarna är också bra att sträva efter som chef och ledare.
Vad kan jag göra som medarbetare om jag ser att någon utsätts för mobbning?
– Ska man följa konstens alla regler ska man gå till sin chef och berätta vad som har hänt och vad man har sett. Då har chefen ett ansvar att agera i den här frågan. Men det är tyvärr inte säkert att det kommer att leda till något. Många av de som vi har pratat med säger att de valde att lämna trots att chefen hade involverats och det är givetvis tråkigt att en exit många gånger känns som enda lösningen. Men det här är naturligtvis väldigt beroende av vilket stöd man känner från chefen.
– Som enskild medarbetare kan man annars alltid markera genom sitt eget agerande. Genom att inte haka på skvaller om en kollega eller prata skit bakom någons rygg. Det jag tycker är viktigt är att man vågar prata om det och vågar se det. Att man börja i det lilla och funderar på hur vi talar till varandra och vem som gör vad. Alla är en del i detta och alla yrkesgrupper är berörda oavsett vem som är utsatt. Det är kanske inte den som är nyanställd eller färskast på jobbet som har lättast att påverka i sådana här sammanhang utan det kräver en viss position i gruppen. Har man en sådan kan man använda den till att påverka i rätt riktning. Många väljer att inte göra så mycket alls utan kanske mer stöttar den utsatta lite i efterhand och kanske tar det vidare till chefen. Sådana små insatser kan också vara betydelsefulla eftersom vi vet att den som blir utsatt mår bättre om man får veta att andra har sett det som sker.
