Sedan 90-talet har sjukvårdsfrågan vart en av de viktigaste under de svenska valrörelserna. Ändå benämner statsvetarna regionvalet för "andra rangens val" och skulle locka få till valurnorna allena. Det säger Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

• 05 mars 2018
• 1
• AV: Anna Sofia Dahl

Under 70- och 80-talet spelade sjukvårdsfrågan en ganska tillbakadragen roll i de svenska valen. Först i samband med 90-talskrisen, och ”vård-skola-omsorg-valet” 1998, kom genombrottet och idag är läget ett helt annat – i de fem senaste valen har sjukvård/välfärd legat bland topp-tre.

– I valet 1979 var det bara fyra procent av väljarna som tyckte att sjukvård var en viktig fråga för partivalet. I det senaste valet var det 43 procent som tyckte likadant. Välfärdsfrågorna generellt har på riksnivå blivit mer centrala, säger Henrik Ekengren Oscarsson, som sedan 2002 varit ansvarig för de svenska valundersökningarna.

Trots att sjukvårdsfrågan de senaste 20 åren spelat en stor roll är regionvalet det vi svenska väljare engagerar oss minst i. Statsvetare har kallat det för ”det bortglömda valet” och enligt Henrik Ekengren Oscarsson benämns regionala val som ”andra rangens val” i litteraturen.

– I vår politiska kultur, med det partidominerande system vi har, är det partiideologi som spelar roll för hur väljarna rör sig. Vi pratar inte här om ideologier i form av -ismer, det är mest i elitdebatten, men människors åsikter i sakfrågor hänger väldigt välihop i sammanhållna ideologier. Det betyder något att ha hjärtat till höger eller vänster, säger han och fortsätter:

– Väljarna i Sverige har ganska dåliga grundläggande kunskaper om vilken politisk nivå som ansvarar för vilka frågor. Och det är därför inte självklart att man känner till att det är regionpolitikerna som ansvarar för organiseringen av sjukvården.

Enligt valundersökningarna röstar 30 procent av väljarna på olika partier i riksdags- och landstingsval, så kallad röstdelning, och enligt Henrik Ekengren Oscarsson är sjukvårdsfrågan en faktor som spelar in i det beslutet.

– Det kan handla om röstning på regionala partier, så som sjukvårdspartier, men det kan också vara så att man röstar på partier på landstingsnivå som man upplever har en bra politik när det gäller sjukvård och regionalutveckling.

Den nationella arenans dominans för också med sig andra aspekter – landstingspolitikerna hamnar utanför rampljuset.

– De är oerhört okända. Vi mäter just det här i SOM-undersökningarna. Medborgarna vet i allmänhet  inte vilka landstingspolitikerna är ochhar dålig koll på samarbetsmönster och hur regionala majoriteter ser ut. Allt tyder också på att våra kunskaper är sämre om regionen än vad den är för vår hemkommun, där vi kanske känner någon granne som är med i någon nämnd, säger han och fortsätter:

– Det här är också en frustration som landstingspolitiker känner. Ofta är det de nationella vindarna som tar tag i väljarna. Om ett parti backar med en sex-sju procent nationellt , så som Moderaterna gjorde 2014, hänger den valvinden med även på regional och kommunal nivå. Trots att regionpolitiker kan  känna att de har gjort ett bra jobb i det egna landstinget får de inte någon cred av väljarna. Och tvärtom. Partier som gjort bort sig regionalt kan ibland, på grund av de nationella vindarna, ändå belönas med ökat stöd.

Trots att det är den nationella arenan som avgör vilka frågor vi funderar på finns det regionala frågor som får eget liv och påverkar valdebatten. En sådan är nedläggningen av BB i Sollefteå.

– Det är en symbolfråga. Egentligen är det svårt för en nationell politiker att ens gå in och kommentera beslut som har med sjukvårdnedläggningar att göra, men man kan ju ta billiga politiska poäng på den, säger Henrik Ekengren Oscarsson.

Men det handlar också om politisk skicklighet – i vilken utsträckning man lyckas förklara för väljarna att man har budgettak som man måste prioritera utifrån – menar Henrik Ekengren Oscarsson.

– Det är politikens väsen – ingen får som de vill, alla måste kompromissa och man kan inte ha röda siffror i budget. Då gäller det också att det finns sammanhang där förtroendevalda faktiskt kan ha möjlighet att dra den långa förklaringen om varför det blir såhär. Vi lever i ett populistiskt tidevarv och populismen frodas när förtroendevalda inte får möjlighet att förklara det komplexa – även om det här med förenklade politiska budskap, billiga politiska poänger och misstron mot politiker bland befolkningen alltid har funnits och alltid kommer att finnas.

Däremot är det inte bara i Sverige som regionvalet har svårt att locka till intresse. Samma sak gäller även i andra europeiska länder, där den regionala arenan spelar en ännu större roll, menar Henrik Ekengren Oscarsson.

– I andra länder, där valen ligger på olika tidpunkter, bekräftas det i ett betydligt lägre valdeltagande än i det nationella valet.

Vid Millennieskiftet ville en majoritet av politikerna att Henrik Ekengren Oscarsson och hans kolleger skulle utreda konsekvenserna av att införa just skilda valdagar. Förslaget föll efter att utredningen visat att valdeltagandet i regionvalet då skulle minska med mellan tio och 15 procent.

– Lågt valdeltagande vill ingen ha. Å andra sidan säger en del att det höga valdeltagandet i regionala och kommunala val handlar om ett slags konstgjord andning och att väljarna blandar ihop vem som har ansvar för vad och vilket område om valen sker samtidigt. Ansvarsutkrävandet blir helt enkelt inte lika tydligt. Här får man helt enkelt välja – vill man ha högt valdeltagande och lite luddigt ansvarutkrävande eller vill låta regionvalen stå på egna ben och maxa möjligheten till ansvarsutkrävande och betala det med lägre valdeltagande, säger Henrik Ekengren Oscarsson, men tillägger också att frågan om skilda valdagar för närvarande är död.

Henrik Ekengren Oscarsson om …

… ”Vinster i välfärden” som valfråga:

”Vi trodde att det skulle bli stort sist också, men Vänsterpartiet var då ensamma om att göra det till en stor valfråga. Nu tror vi det igen – det är ändå den ideologiska vattendelaren mellan Socialdemokraterna och Moderaterna – men jag skulle säga att det beror på hur mycket Moderaterna och Socialdemokraterna själva kommer att vilja lyfta frågan i valrörelsen. Den kan användas strategiskt. Moderaterna vill splittra de Socialdemokratiska väljarna, där det finns både anhängare och motståndare, och det här är ett sätt. Samtidigt är väljarmajoriteten och ryggmärgsreaktionen hos svenska folket att det inte bör förekomma någon vinstutdelning, så om man lyfter frågan lite för mycket kan det bli väljarströmmar åt vänster istället. Det vill inte Alliansen och väljer kanske därför att lyfta andra frågor. Det är en kombination av ideologi och strategi.”

… vilka frågor som spås bli viktiga i valrörelsen:

”Integration har legat högt under 2015 och 2016, även om den backade något under 2016. Jag misstänker att den kommer att vara i ”tre i topp”, men inte så dominerande som den har varit i mellanvalsperioden. Så fort det vankas val blir det mer likt som det har varit: med ekonomi, sysselsättning och välfärden. Den fråga som trendar mest just nu är lag och ordning, och den kan nå ganska högt upp på den politiska dagordningen. Det är politiktätt nu, med många förslag om hårdare straff och brottsbekämpning överhuvudtaget. Gängkriminalitet är en sådan fråga som folk oroar sig för, trots att det är en promille av befolkningen som drabbas. Men väljarna oroar sig om det som de läser i tidningen och statistik funkar inte på känslomässiga reaktionerna.”