Att avveckla den icke patientnära administrationen på Sahlgrenska efter beslutet i februari går långsammare än politikern Cecilia Dalman Eek (s) hade hoppats på. Hon menar att sjukhusledningen nu har försuttit chansen att skära i administrationen i första hand, som det var tänkt.

• 13 juni 2023
• 0
• AV: Malin Gavelin

I vanliga fall när ledare inom vården får ett sparkrav på sig hamnar blicken direkt på verksamheten man är satt att leda. Vilken mottagning går att stänga? Vilka verksamheter kan vi slå ihop? Men efter beslutet om att avskaffa eller pausa all icke patientnära administration på Sahlgrenska ser direktivet från politikerhåll annorlunda ut.

– Det här är en svår utmaning för byråkratin. De måste tänka på ett helt nytt sätt. Den verksamhet som de betraktar som sin egen och de egna stödfunktionerna är nu de som måste minska först, säger Cecilia Dalman Eek (s) som är styrelseordförande på Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Sedan beslutet om att slopa eller pausa all icke patientnära administration klubbades igenom har hon engagerat sig en hel del i frågan och har en tät kontakt med både fackliga representanter och sjukhusledningen för att skynda på processen, berättar hon.

– Det finns självklart massor med hinder på vägen och vi har gett ledningen i uppdrag att ta sig förbi dem. Men jag hade absolut hoppats att det hade hänt mer vid det här laget. Det är därför jag inte har släppt fokus och har kallat till nytt styrelsemöte där jag bland annat har bett om en uppföljning i den här frågan redan nu på fredag.

En del åtgärder har trots allt gjorts, men de är långt ifrån tillräckliga, berättar Cecilia Dalman Eek.

– Vi fattade till exempel beslut om att inte återsätta några administrativa tjänster och ska man anställa någon administratör så ska områdeschefen från och med nu vara med och godkänna det. Det har gett en del resultat, det har det, men i arbetet med att hitta besparingar på sjukhuset så är det dessvärre för få administrativa åtgärder som har redovisats till oss från sjukhusledningen.

Vilka hinder är det som finns på vägen?

– Ett av dem är en rädsla hos ledningen att en minskning av den administrativa staben ska leda till att man i stället skyfflar ner administrationen på vårdpersonalen. Men här anser jag att vi har ett systemfel. Vi måste helt enkelt sluta med en hel del administration helt och hållet och utmana oss själva och vår region i detta. Det är inte rapporter och statistik som ska vara i centrum för vi har massor med människor som väntar på vård. All den vård vi utför behövs ju – och den behövs mer än administrationen. Där är det svårt för ledningen att prioritera eftersom man upplever sig sitta fast i de här kraven på administration. Det är en inneboende kraft i byråkratier. De lever ett liv utanför verksamheten utan att ifrågasättas. Ingen har presenterat effektivitetsmätningar för administration. Därför måste man tänka om och identifiera det som kan avslutas och se till att avsluta det. Där är både regionen och sjukhusledningen lite långsamma i starten.

Det ligger ett stort sparbeting på sjukhuset just nu där man bland annat föreslår att den äldrepsykiatriska mottagningen ska läggas ner – hur rimmar det med det här administrationsstoppet? Varför kan man inte spara pengar där i stället?

– Det kommer dessvärre aldrig att gå att spara alla de pengar som behöver sparas enbart genom att dra in på administration, men det är omöjligt för mig att acceptera att man BARA skär ute i verksamheterna. Jag såg till att vi fattade detta beslut för att skära i den icke patientnära administrationen först, men den chansen försatt man i sjukhusledningen. Nu får vi försöka göra detta på en och samma gång istället. Jag har initierat en särskild uppföljning där det ska göras en ordentlig översyn och inventering av våra staber, HR och alla de pågående utvecklingsprojekten.