Sjukhusläkarna Stockholm: ”En verkligt ansträngd situation”
Nyheter
Vårdplatsbristen, en öppenvård som inte utvecklats i den takt den borde och en pågående avveckling av kliniker. Problemen i Stockholm är många enligt Marta Christensson, ordförande för Sjukhusläkarna Stockholm, och hon önskar att läkarna i lugn och ro fick möjligheten att utföra ett gott arbete.
Läs fler artiklar i serien Sommarfrågan
Vilka är de viktigaste frågorna hos er lokalt just nu?
– Det är många saker som är viktiga. Vårdplatssituationen har blivit litet av ett mantra, men tyvärr är det en verkligt ansträngd situation som har pågått i flera år och påverkat sjukvården negativt. Efter varje sommar har man hört ”att det var svårt och en mycket ansträngd situation, men att man har klarat det och kommer att jobba för en lösning” – det är oerhört frustrerande för en mycket lojal personal att år efter år höra samma besked.
– Ett annat problem är att man inte har utvecklat öppenvården som man borde ha gjort, samtidigt som man avvecklar kliniker – framförallt på Karolinska. Avvecklingen påverkar alla de andra sjukhusen – patienterna måste söka vård någon annan stans, men tyvärr har varken de andra sjukhusen eller öppenvården fått tillräckligt med resurser för att ta emot patienterna. Ett exempel är kvinnosjukvården, som sakta men säkert monteras ner. Dessutom när man avvecklar kliniker och skapar en annan organisation bör man ta hänsyn till hur dessa förändringar påverkar kulturen, väldigt mycket sitter i väggarna och man bör tänka på att alla förändringar påverkar arbetsmiljön.
– Man blir beklämd när man tänker på hur man hanterar sjukvården i Stockholm. Det är som att man täpper igen olika hål, men man gör ingenting för att ta ett större grepp om patienternas situation i Stockholm. På något sätt känner man sig maktlös – vi och våra kolleger inom öppenvården har sagt det här vid upprepade tillfällen. Det finns ett behov av att utbilda kompetenta kolleger och att behålla de kompetenta kollegerna som idag finns. Man måste också se till att kollegorna får möjligheter till återhämtning och att kunna utföra ett arbete där man inte stressar ihjäl sig.
Hur har 2017 varit hittills jämfört med tidigare år gällande det fackliga arbetet?
– Det är klart att det skiljer sig. Alla de problem som finns påverkar läkarkollektivet väldigt mycket. En bra arbetsmiljö är ett måste för en god patientsäkerhet, som är det viktigaste för läkarkåren. Man bör på något sätt begränsa alla nya idéer som ploppar upp här och där och inte förankras hos professionen, och dessutom inte lägga en massa pengar på konsulter som inte alltid diskuterar förändringar med de som jobbar dagligen med patienter. Det är inte korrekt att anklaga en mycket förändringsbenägen kår för att var bakåtsträvare när kåren påpekar att vissa förändringar inte alltid är det bästa för patienterna
Vad hoppas du för framtiden lokalt hos er?
– Om jag skulle önska mig något så är det att få lugn och ro för att kunna utföra ett gott arbete. Att inte belasta kåren med onödiga arbetsuppgifter som tar tid från arbetet med patienterna. Att de som bestämmer lyssnar på läkarkåren istället för att ignorera alla signaler som läkarna har givit och ger, att ignorera dessa kan bli förödande för en bra sjukvård och för patientsäkerheten. Jag önskar självklart respekt för läkaryrket och för läkarnas kunskap, att man satsar på utbildning av kollegorna, att man jobbar med utvecklingen av öppenvården och att man erbjuder en god arbetsmiljö för personalen.
