Vi följer upp rasismanklagelserna mot IVA på Södertälje sjukhus
Våra artiklar väckte stor uppmärksamhet i medierna. I Dagens Nyheter skrev ledarskribenten Hanne Kjöller att hon kände sig förfärad både över att hon blivit så grundlurad, men också över hur flata tjänstemän och populistiska politiker struntat i vad som är sant för att framstå som handlingskraftiga.
Sveriges Radios Medierna följde upp Sjukhusläkarens artiklar i två program den 8 januari och 15 januari i år. Lyssna gärna på dem på nätet.
Janne Josefsson och Axel Gordh Humlesjö har nu kommit med ett bemötande. Se artikeln ”Anmärkningsvärt att Sjukhusläkaren inte hört av sig till oss förrän nu”. I det påstår de att det skulle förekommit ett 20-tal fall där invandrare ska ha fått sämre vård av anställda på IVA på Södertälje sjukhus.
Sjukhusläkaren har under flera veckors tid bett dem sända över en lista på fallen och vad de ska ha handlat om. Vi har inte fått några svar.
I sitt bemötande nämner Janne Josefsson och Axel Gordh Humlesjö endast två påstådda incidenter där invandrare ska ha behandlats sämre.
När vi ber dem precisera omständigheterna kring ett av de två fallen visar det sig att de menar att händelsen ska ha rapporterats till ledningen två månader innan den ägde rum. Se artikeln.
Janne Josefsson och Axel Gordh Humlesjö skriver i sitt bemötande att ingen i ledningen har velat tala med dem.
Men Janne Josefsson och Axel Gordh Humlesjö hade kunnat få en motbild. Direkt efter det första programmet mailade läkaren Lona Layous, från Syrien (se artikel), som hade en provtjänstgöring på IVA ett protestbev till SVT Debatt. Hon var chockad över den osanna bilden. Ingen journalist hörde av sig.
Hälften av läkarkåren på IVA var, då som nu, invandrare. Inte en enda av dem fick en chans att svara på de allvarliga anklagelserna i något av SVT Debatts program. Lona Layous var en av dem som inte kom till tals.
Istället valde Janne Josefsson att ytterligare en gång fylla studioläktaren med politiker som aldrig satt sin fot på kliniken och inte hade en susning om någonting. Resultatet blev ännu en lynchningsföreställning.
En av politikerna var vänsterpartiets landstingspolitiker, Birgitta Sevefjord, som nu två år efteråt beklagar om det är så att hon kränkt någon. Till Sveriges Radios Medierna sade hon för en tid sedan: ”Det blev som ett spel, en teater, som man plötsligt deltog i och som man själv inte kunde styra över” (se artikel).
En av dem som ställde sig i första ledet för att fördöma klinikledningen var landstingsrådet Birgitta Rydberg (se artikel). Hon påstod att klinikledningen behandlat undersköterskan Peter Magnusson, som kommit med rasismanklagelserna, som en kriminell tjallare. Sjukhusläkaren har intervjuat henne nu två år efteråt. Trots att justitiekanslern slagit fast motsatsen uttrycker hon ingen ånger och har fortfarande inte brytt sig om att ta reda på vad som var sant. Birgitta Rydbergs svar här.
Vi har också intervjuat mediaprofessorn Jesper Strömbäck, (se artikel) som menar att media i dagens värld har ett oerhört stort ansvar att ge en korrekt totalbild. Kanske något för public serviceföretaget SVT:s ledning att begrunda, speciellt med tanke på SVT Debatts ansvariga utgivare Mette Fribergs uttalande på nätsajten Second Opinion:
– Vi spelar aldrig upp saker som har gått korrekt till. Vår uppgift är att publicera missförhållanden.
Dagens Medicin har gjort en ingående granskning av hur en journalist medvetet manipulerar fakta för att komma i rampljuset. Jag kan inte komma på att någon tidigare gjort det så grundligt och bestickande. Det känns bra att någon äntligen granskar den yrkeskår som har som uppgift att granska, men som alltför ofta ägnar sig åt skvaller och förtalsjournalistik.
Tillbaka till yrkeshedern, det är ett villkor för att granskande journalistik ska fylla en funktion i ett demokratiskt samhälle!
En förvirrad hjärna……
”Sjukhusläkaren” ska det vara förstås!
Dagens Medicin?? Du menar Tidningen Sjukhusläkaren antar jag. Fantastiskt jobb verkligen.
Bra att ni följer upp detta!
Artikeln ger ju onekligen en intressant inblick i Janne Josefssons arbetsmetoder. Man har ju misstänkt ngt liknande tidigare men här kommer det alltså nu, svart på vitt. Dvs man har en story och man gör vad man kan för vinkla källorna så att de underbygger storyn utan allt för noggrann källkritisk granskning, de fakta som talar emot klipper man helt sonika bort…
Janne. Hur skall vi kunna ta dina ”svart-vita” reportage på alvar om du nedlåter dig till att förvanska fakta bara för att genomdriva din egen bild av vad som är rätt eller fel i samhället? Tyvärr, Janne, är det oftast så att den som inte kan återge en ”grå” och nyanserad bild av verkligheten tillslut blir misstrodd. Detta eftersom det inte finns någon ”svart-vit” verklighet! Bot och bättring!