• 08 april 2014
• 1
• AV: Helene Thornblad

På e-hälsokonferensen Vitalis i dag presenterade två av sekreterarna i Patientmaktsutredningen, Patrik Sundström och Maria Jacobsson, några av nyheterna i slutbetänkandet, som kommer att presenteras den 30 april.

Förslaget går ut på att två nya lagar ska ersätta Patientdatalagen, Hälso- och sjukvårdsdatalagen och Socialtjänstdatalagen. Men trots att två separata lagar föreslås, vill utredarna att det ska vara möjligt med en långt gående integrering mellan journalerna i verksamheter som psykiatri och äldreomsorg där sjukvård och socialtjänst samarbetar. Det ska till och med vara möjligt att visa båda journalerna tillsammans i ett gemensamt fönster, enligt utredarna.

Utredningen föreslår också att det ska bli lättare att få åtkomst till alla journaler inom ett och samma landsting, oavsett vårdgivare. Alla offentligt finansierade vårdgivare med samma huvudman ska ha direktåtkomst till patientens journal, under förutsättning att att de har eller har haft en patientrelation med patienten och att uppgiften behövs i sjukvården eller för kvalitetsarbete och liknande arbete. Patienten ska dock kunna spärra möjligheten till direktåtkomst mellan vårdgivare.

Patientens samtycke till att vårdgivare ska kunna läsa journalen förenklas också. Utredarna vill inte göra åtskillnad mellan samtycke till vård och samtycke till åtkomst till information som behövs för vården. Det innebär att den patient som samtyckt till viss vård i och med det också ska anses ha samtyckt till läsning av relevanta uppgifter i journalen.

Förslaget innebär att behovet av sammanhållen journalföring blir mindre, eftersom det blir möjligt med direktåtkomst till journaler inom landstingen. Däremot behövs sammanhållna journaler fortfarande för patienter som söker över landstingsgränser och för personer med nedsatt beslutsförmåga.

Utredarna vill ta bort signeringstvånget, alltså kravet för läkare att göra en synlig kvittering av enskilda journaluppgifter. Istället införs ett uttryckligt krav på att vårdgivarna ska kontrollera att uppgifterna i journalen är korrekta. Det är dock osäkert vad ändringen kommer att innebära i praktiken eftersom vårdgivaren får införa interna rutiner för att kontrollera journalerna, exempelvis signering.

Ytterligare ett förslag innebär att offentlighets- och sekretesslagen förändras så att möjligheten till sekretess mot patienten själv tas bort. Bestämmelsen innebär att uppgifter inte får lämnas ut om personen själv eller någon närstående kan lida men om uppgifterna lämnas ut. Går utredningsförslaget igenom innebär det alltså att menprövning inte behöver göras innan uppgifterna lämnas ut.

Mikael Rolfs, tidigare styrelseledamot i Sjukhusläkarna, har varit expert i utredningen om patientdatalagen. Han är nöjd med utredningens förslag i sin helhet, och kommenterar till Sjukhusläkaren frågorna om signering och menprövning:

– Signeringstvånget fanns inte med i den ursprungliga journalföringslagen eller i patientdatalagen utan tillkom vid riksdagsberedningen av lagen. Det är oklart vad det innebär i en digital värld, om min anteckning ligger ute i journalen och läses av kollega som fattar beslut på den och jag sedan ändrar och signerar, vad är vem ansvarig för då? Det nya förslaget innebär att vårdgivaren får ansvaret fullt ut för att utveckla system (t ex standardiserad journalföring) som säkerställer korrekt information. Det tycker jag är bra.

– Menprövningen används idag inte alls, det är inte heller särskilt tydligt hur den ska gå till och det ses ju bland annat genom att utlämningsförfarandet i Uppsala inte anses strida mot detta. Det är också en svår väg att vandra i motiveringen om att sjukvården ska få access och tillgång att sedan vända om och säga att patienten inte har rätt till anteckningarna. Vi har dock diskuterat frågan oerhört mycket i utredningen och vi var inte eniga.