Shokoufeh Manouchehrpour: Jag kan inte låta bli att reagera mot orättvisor
För Shokoufeh Manouchehrpour har det alltid varit självklart att engagera sig fackligt och hon uppmanar ofta kolleger att engagera sig mer.
– ”Vad har facket gjort för mig?” får jag höra ibland. Men var hade vi varit utan facket i dag? Arbetsgivarna står inte stilla, det ser vi inte minst i avtalsrörelsen där man hotar att försämra villkoren. Jag vill få kollegerna att förstå att inget blir bättre av att sitta utanför, det hänger också på vad de själva gör.
Shokoufeh Manouchehrpour utbildade sig till läkare i Iran, och blev färdig gynekolog 1979, samma år som den iranska revolutionen.
År 1987 valde hon att lämna landet och fick börja om i Sverige, med språkkurser, provtjänstgöring, vikariat och utbildning i svenska för sjukvårdspersonal vid Göteborgs universitet.
1990 fick hon sitt svenska specialistbevis som gynekolog. Under en period arbetade hon på privatmottagning, men saknade kontakten med kolleger och tog istället ett jobb på en gynonkologisk avdelning. Några år senare tog hon steget till att bli dubbelspecialist och blev färdig som gynonkolog 1996.
– Arbetet kan periodvis vara tungt, eftersom en stor del av patienterna har dåliga prognoser. Men det ger också mycket tillbaka. Vi lyckas också bota många patienter i dag, och det är en glädje att se dem komma tillbaka på kontroller.
Att arbeta fackligt har varit en självklarhet för Shokoufeh Manouchehrpour.
– Jag har alltid reagerat mot orättvisor, som löneskillnader mellan män och kvinnor, eller att forskande kolleger inte får tid avsatt för forskning utan tvingas sitta på helger och kvällar och inte får den vila de behöver.
– Det fackliga arbetet har också lärt mig mycket. Jag märker att jag har svar på frågor och kan stå på mig.
I Sjukhusläkarnas styrelse vill Shokoufeh Manouchehrpour arbeta för fler vårdplatser och för att förbättra sjukhusläkares arbetsmiljö och löneutveckling.
– Det är en oerhört kortsiktig planering inom sjukvården i dag. Tillgången på vårdplatser har blivit dramatiskt försämrad och är ett klart hot mot patientsäkerheten.
