I SFAI:s färska arbetsmiljöenkät svarade mer än varannan anestesiolog att arbetsbelastningen är hög eller alltför hög. Lika många att de ibland eller ofta har sömnsvårigheter som upplevs vara arbetsrelaterade. Och tre av fyra säger att de under pandemin känt etisk stress minst en gång per månad.

• 12 maj 2022
• 0
• AV: Anna Sofia Dahl

Hur mår egentligen anestesiologer runt om i landet? Inte helt bra är det korta svaret som framträder i resultatet av Svensk Förening för Anestesi och Intensivvård, SFAI, enkät.

Av de svarade uppgav mer än hälften att det upplever arbetsbelastningen som hög eller alltför hög. I södra sjukvårdsregionen och Uppsala-Örebro sjukvårdsregion var andelen 70 procent.

– Vi ser ett mönster som gör att man behöver ställa sig frågan vad det beror på att det är så många narkosläkare som tycker att de har en hög eller alltför hög arbetsbelastning. Nästa fråga som man bör ställa sig är vilken roll det spelar i det dagliga arbetet, säger Anders Silfver, som till vardags arbetar som överläkare i anestesi och intensivvård vid Sundsvalls sjukhus, ordförande i KVAST och ledamot i SFAIs styrelse.

För även om det i svaren inte framgår om arbetsbelastningen som åsyftas rör det kliniska arbetet, verksamhetsutveckling eller undervisning, är Anders Silfver rädd för att det är just det förstnämnda som återspeglas.

– Det vi ser är att det rör på sig inom anestesiläkaryrket – att narkosläkare säger upp sig för att byta arbetsgivare. Det kan såklart bottna i mycket och behöver inte handla om arbetsgivaren, säger han.

En alltför hög arbetsbelastning avspeglas dock i svaren på frågan om huruvida det finns utrymme för handledning.

– Fyra av tio specialistläkare uppger att de inte hinner handleda yngre kolleger. Det är alarmerande och kanske vittnar om hur det ser ut, säger Anders Silfver.

Fyra av tio specialistläkare uppger att de inte hinner handleda yngre kolleger. Anders Silfver, ledamot i SFAI.

Resultatet visar också att nästan varannan av de svarande ibland eller ofta har sömnsvårigheter som man upplever är arbetsrelaterade, och lika många uppgav att de ibland eller ofta känner sig känslomässigt utmattad på arbetet.

– Jag tycker att arbetsgivarna bör inventera hälsoläget hos sin personal. Det är de som har ansvaret, säger Anders Silfver och nämner den screening som man använt på Södertälje sjukhus under pandemin, vilket Sjukhusläkaren tidigare rapporterat om.

Över hälften av de svarande säger också att de någon gång varje månad känner tvivel över sitt val av specialitet – där andelen är något högre bland ST-läkare och yngre specialister jämfört med de som arbetat mer än tio år i yrket.

– Det är anmärkningsvärt att de med minst erfarenhet av yrket är de som funderar mest över yrkesvalet. Det är något som både SFAI och arbetsgivarna behöver fundera över, säger Anders Silfver och fortsätter:

– Det kan vara en pandemieffekt. I de fritextsvar vi fick in finns det de som uppger att de har haft en dröm om att bli IVA-läkare, men att man efter den här perioden med ständig resursbrist tappat lusten för att ständigt behöva arbeta med prioriteringar istället för medicinska beslut.

Jag tycker att arbetsgivarna bör inventera hälsoläget hos sin personal. Anders Silfver

Den fråga i enkäten som rör just pandemins effekter på anestesiologerna handlar om etisk stress. Tre av fyra av de svarande uppger att de har upplevt etisk stress, det vill säga en upplevelse att systematiskt behöva agera mot sina egna värderingar, minst en gång per månad under pandemin. Och nästan var tredje uppgav att det skedde minst varje vecka. I kommentarerna lyfts resursbrist i allmänhet och IVA-platsbrist i synnerhet som en påtaglig stressfaktor.

– En del uppger att de är mentalt trötta, att fritiden påverkas och att de är lättirriterade. Det finns också överläkare och seniora läkare som drabbats av PTSD under pandemin, säger Anders Silfver och tillägger att ingen var mentalt eller organisatoriskt förberedd på vad pandemin skulle innebära.

Att pressen under pandemin nu övergått till ett fokus att komma i kapp med den vård som har fått vänta tror Anders Silfver också kan spela in i hur man upplever sin arbetssituation.

– Att vi ska kö-kapa blir också en extra belastning där narkospersonalen jobbar. Det blir på något sätt som att gå från askan in i elden igen och jag vet att det har bidragit till att en del är trötta.

Men enkäten tecknar inte enbart negativa resultat. En positiv bild som framkommer är att många känner att de har stöd från sin närmaste chef att utföra arbetet. Också att man får uppskattning och respekt från sin närmaste chef. En annan ljusning är att många uppger att de kan koppla av när man är ledig från jobbet.

– Det ligger kanske lite i anestesins natur, när man går hem från jobbet så slutar man.