Sankt Göran dräpte min mördarstreptokock i grevens tid – rutiner kan rädda liv!

På midsommarafton snavade jag på aktertampen när jag skulle landstiga Ornö med en tung matkasse i handen. Den heminlagda sillen klarade sig, men ena armbågen fick ett oansenligt skrubbsår på träbryggan. Såret var helt lugnt i sex dagar tills jag vaknade av att underarmen värkte och tog mig en Panodil. På morgonen var jag frusen, armen stram och kunde inte böjas helt och hade en handflatestor öm svullen rodnad vid armbågen. Det blev en Panodil och en diklofenak.

Tog tåget till ett sjukhus i Mälardalen där mottagning väntade men gick i stället till Akuten som patient. Ankomstpuls 125, blodtryck 125/75, saturation 93 %, temp 38,5, CRP 17 och efter odlingar utrustad med recept på Heracillin mot mjukdelsinfektion utan hållpunkter för septisk artrit tog jag mig till Apoteket. Färden hem var en plåga med stram öm arm, frusenhet och uttalad trötthet. Fick diarré och kräktes och när sedan min man efter midnatt noterade att jag hade tachypne, tidigare ritad demarkation hade ökat och första blodtrycket var knappa 70 så tog vi oss med taxi till Sankt Görans akutmottagning där Harriet genast tog emot när vi kom gåendes in.

Vitala parametrar kontrollerades så ortopedjouren kom snabbt och ”sepsisspår” initierades med vätska, odlingar, punktion, iv antibiotika och upp till IMA där frågan väcktes om det kunde vara fasciit. På Sankt Göran lyckades man enligt ett vårdprogram få samman kirurg- samt anestesijour och från hemmet ortopedbakjour på cirka en kvart och momentant togs beslut om akut operation, så att operationsstart möjliggjordes redan ett par timmar efter ankomst. Eftersom jag fortsatt var instabil sövdes jag som en häst med Ketalar.

När jag vaknade upp hade det gått tolv timmar, två operationer och var åter på IVA där jag tydligen vårdats sövd mellan de två första operationerna. Man hade funnit grupp A streptokocker, ”debriderat” men inte behövt avlägsna muskel. Med stöd av lokala riktlinjer gavs specifik terapi med antibiotika, intravenösa gammaglobuliner med mera.

Opåkallat hade anestesijour och operatörer kontaktat min man och informerat om läget, ett livshotande men förhoppningsvis behandlingsbart tillstånd. Googlar anhöriga möts de av ”köttätande”, ”mördarbakterie” och ”dödlighet 20-80 %”.

Redan där på natten kom tankarna om om inte fanns. Bengt von Zur-Mühlen, tidigare förste vice ordförande för Sjukhusläkarna

Redan där på natten kom tankarna om om inte fanns. Om min man tillika änglavakt inte fått mig till akuten, om jag fått vänta i väntrummet, om jag hade fått vänta på ortopeden, om sjukhuset inte hade tydliga rutiner för att få samman tre belastade jourer på en kvart och sedan om jag inte var på op-bordet bara två timmar från ankomst. Ja, då hade någon annan fått skriva denna krönika.

Ett litet minne från natten på IVA när jag låg vaken var när anestesisjuksköterskan med en liten rörelse vände på den lilla IVA-kudden och sa ”kalla sidan upp”. Högkvalitativ sjukvård utgår från patientens behov och detta inkluderar god omvårdnad i stort och i smått.

Man kunde avveckla inotropin och flytta mig till ortopedavdelning 34 med fortsatt inneliggande vård och upprepade operationer. Sömlösa skiften av personal, fortlöpande information, tydliga instruktioner, tidig mobilisering och allt har gått klockrent. TACK ALLA!!

Många sjukhus har program för att hantera nekrotiserande fasciit men här på detta sjukhus där jag hamnat i midnattstimma veckan efter midsommar, en för sjukvården känt mest resurssvaga veckor i förhållande till behovet, fanns det ett program som man kunde leva upp till. Vid detta tillstånd sägs att inte ens intensivvård för stabilitet får fördröja kirurgisk åtgärd. Nekrotiserande fasciit är en sällsynt fågel (0,4 fall /100 000 invånare) och trots drygt trettio år i yrket har jag inte sett någon patient insjukna i detta, men frekvensen sägs ha ökat efter pandemin. Ett kardinalsymptom lär vara oproportionerlig smärta i förhållande till rodnaden och att NSAID initialt delvis kan maskera symptomen.

Under alla de år jag var fackligt verksam arbetade vi träget för att verka för bra och patientsäker vård utifrån behov. Några av pelarna är:

• Det absoluta fundamentet är kvalificerad personal med kompetensutveckling i olika skeden under karriären och en kontinuerlig fortbildning.
• Standardiserade rutiner i kombination med objektiva mätinstrument minskar riskerna för fel och ökar sannolikheten för åtgärder i tid. Här brukar det göras jämförelser med flygets checklistor och underhållssystem. ”Klinisk blick” kan döda, det vill säga att man i för stor utsträckning baserar åtgärder på enskildas erfarenhet och intuition.
• Tillräckliga resurser och välfungerande teknologi inklusive journalsystem
• En stark ledning som utvecklar en kultur med sömlösa skiften så att patienten kan bäras fram som i ett publikhav. Detta i en miljö där avvikelser kan rapporteras och som återkopplas för att utveckla lokala flöden.

Det mest kända exemplet på motsatsen är skandalen som briserade 2013 på sjukhuset i Staffordshire med tusentals dödsfall. Väl medveten om att min sjukhistoria i jämförelse blev kort och att andra har det avsevärt värre – men nu sitter jag här och det är jag som skriver denna krönika – men där och just då var min Klotostråd så tunn som aldrig förr och tänk om om …