Nyhetsarkiv

Så tyckte patientsäkerhetspionjären

OM RICHARD COOKS BUDSKAP

Jag uppfattar att hans måltavla för t.ex. ”stoppa rapporteringen” egentligen riktar sig till dem som är an – svariga för alla dessa system, dvs både vårdgivare, Socialstyrelsen och Läkemedelsverket.

Hur använder de informationen, vilka övergripande analyser gör de. Vilka resurser tillsätter man för att analysera materialet, vilken kompetens kräver man för analyserna.

Det finns exempel där man skickat in händelseanalyser till Socialstyrelsen utan att den som ”begått misstaget” blivit intervjuad. En av de viktigaste kriterierna för ett lyckat rapporteringssystem är att de som ska rapportera känner tilltro till systemet och att det upplevs meningsfullt att rapportera. Men hur många upplever det? Och hur används egentligen all information?

Ett annat problem med avvikelsehanteringssystemen – ett förfärligt och dessutom ologiskt begrepp – bara ordet i sig leder tanken fel. För det första är det omöjligt att rapportera alla avvikelser, för det andra avser man så gott som alltid bara negativa avvikelser.

I klinisk verksamhet vet man att det många gånger är tack vare att man faktiskt avviker från den vanliga rutinen som gör att man räddar situationen. Här kommer man in på det som Richard Cook kallade ”Safety 2” – att i större omfattning fokusera på det som går rätt. Det är dessa situationer vi behöver identifiera i större omfattning.

I patientsäkerhetslagen finns dessutom inte begreppet avvikelse. Där talas om händelser som medfört eller hade kunnat medföra risker för vårdskador.

Vi behöver omvärdera vad som ska rapporteras och sluta prata om avvikelser och ledningen måste börja intressera sig för informationen genom att avsätta resurser för aggregerade analyser och återföra informationen i förbättringsarbetet. Om det görs skulle mycket vara vunnet och motståndet och ifrågasättandet av rapporteringen skulle troligen minska.

I den efterföljande debatten nappade tyvärr inte politikerna på Richard Cooks provokationer om rapportering, säkerhetskampanjer och följsamhet till vårdprogram, som han kallade ”magiska bönor”.

En fråga jag saknade med tanke på Richard Cooks presentation var hur informationen från rapporteringssystemen används av politiker och tjänstemän.

OM BIRGITTA RYDBERG

Bengt von Zur-Mühlen, en av åhörarna, ställde en mycket viktig fråga när han undrade vad man gjort aktivt under senaste året i respektive landsting för att stärka specialistläkarnas behov av fortbildning.

Birgitta Rydbergs svar att det är en fråga för respektive verksamhetschef och sjukhusledning var beklämmande för en politiker som säger sig ha särskilt intresse för patientsäkerhetsfrågor.

Frågan hade varit viktig att diskutera i ett systemperspektiv. Hur ser den långsiktiga strategin ut?

Inom fortbildnigs/kompetensområdet finns många viktiga frågor som i hög grad berör säkerheten. Speciellt viktigt eftersom frågorna inte heller berörs i patientsäkerhetslagen, trots att det, i en verksamhet som sjukvård, är något av det mest centrala för en säker vård.

Kommentaren om ”no-blame” och att vi måste våga lyfta fram det som inte fungerar kändes inte up to date, speciellt med tanke på Richard Cooks budskap att vi faktiskt måste börja fokusera på det som fungerar.

Tyvärr kunde jag inte höra någonting från Birgitta Rydberg om långsiktiga frågor och strategier. Vad gör man åt systemfelen och vilka systemfel har politkerna identifierat? Lite självrannsakan hade varit på plats i en så viktig konferens som denna.

Birgitta Rydberg talade om att påverka människors beteenden med olika incitament – men hur är det med politikernas beteenden – hur ska vi ändra dem? Birgitta Rydberg menade att man kan lägga in i sjukhusavtalen annat än pengar, till exempel att strokepatienter ska vårdas på strokeavdelningen. Det lät ju fint, men det är väl en typisk fråga där problemen bottnar i politiska beslut om neddragningar och kanske bristande analys av möjliga konsekvenser.

OM ANN SÖDERSTRÖM

Ann Söderström tog upp den övergripande frågan att patientsäkerhet måste diskuteras i samma rum som ekonomi och andra frågor.

Det är mycket viktigt eftersom vi hela tiden tänjer på gränserna till acceptabel nivå. Talar vi inte om patientsäkerhet och kvalitet i samma rum riskerar vi att inte uppmärksamma att vi börjar närma oss eller t.o.m. passerar gränsen.

Ann Söderström tog också upp den viktiga frågan om ett helt annat vårdinformationssystem.

Man kan ju fråga sig hur det kommer sig att vården ligger så långt efter när det gäller IT-frågor.

Är vi för dåliga beställare? Saknas det typ det gamla SPRI som tog ett nationellt grepp över många frågor, på gott och ont….

Analyser, reportage, debatt och nyheter från sjukhusvärlden Vi ser till att hålla dig i händelsernas centrum

GDPR

Ur Sjukhusläkaren 2020-04

Så stor är operationsskulden – region för region / sjukhus för sjukhus / Vad behövs nu då? / "Vi behöver större marginaler till vardags – inte för en pandemi" / De klarade covid-19-stormen / Professionalismens återkomst / "Yngre läkare har utnyttjats" / Kan en pandemi rå på administrationssamhället? / Krönikor / Porträttet: Anna Rask-Andersen / Från facklig till chef och tillbaka

Prenumerera